Har snackat med mina polare. Vi skrev ner allt vi trodde var sanningar (eller snarare fördomar/myter) om mens som vi någongång hört .

1. Tjejer luktar mens!

2. Man kan inte bada under mensen.

3. Mensen gör tjejer sura som ättika!

4. Brösten blir ömma av mensen!

5. Tjejer kan inte idrotta när dom har mens.

6. Mens skapar godismonster!

7. En menscykel är en snygg cykel!

8. Om man bantar, blir mensen skum.

Hej, hoppas helgen var härlig! Själv har jag varit på kalas, tog med mig mina mensbakelser jag gjorde i videoklippet längre ner här på Mensbloggen. Ibörjan när jag fick mens så gillade jag det inte, men nu har jag haft några år på mig att vänja mig så jag tänkte lista det bästa och sämsta med att ha mens:

BÄSTA med mens:
√   Man vet att kroppen funkar som den ska.
√   Man kan fira med menskalas.
√   Har man mensverk som inte är FÖR jobbig, kan man få mysa till det i sängen med te och värmedyna.
√   Man blir ofta sugen på godis och choklad, MUMS!

SÄMSTA med mens:
√   Bindor och tamponger är dyrt.
√   Man har en massa hormoner som flyger runt så att man kan bli ledsen sur och arg fast man inte vill.
√   Ibland får man mensvärk. AJ!

Det finns förmodligen inte många tjejer där ute, som aldrig någonsin funderat och tänkt på mens. Alla flickor växer ju upp och alla kommer att få sin första mens någon gång. Många av er oroar sig för hur det kommer att bli medan flera andra säkert ser fram emot det. Sen har vi ju er som redan fått första mensen och det finns ju ingen som vet mer om det än just ni!
Gör det ont att få mens? Hur får man tag i binda när man plötsligt står där i omklädningsrummet med mens på trosan? Och hur talar man om det för sina föräldrar?

Skriv en kommentar och dela med dig av dina bästa tips och erfarenheter. Du kan säkert hjälpa väldigt många som känner sig osäkra!

Första mensen?! Oj, det står helt still i skallen. Det enda jag minns är att min bästis från den tiden, Aurora, var med. Ringde upp och frågade om hon hade något minne. Hon kom ihåg det som om det var igår! Men kunde inte komma ihåg mina känslor runt det. Sen slog det mig! Jag har ju sparat ALLA gamla dagböcker! Och mycket riktigt…

”1992-01-09
Hej dagboken!
Idag hände det jag väntat på i 1år! MENS! Min första mens. Det är hemskt. Men alla tjejer får det så jag dör inte. Aurora, mamma och pappa är de enda som vet. ”

12 år var jag när de orden klottrades ner. Verkar inte varit särskilt dramatiskt. Anledningen till att jag inte riktigt minns är nog på grund av att det faktiskt inte var någon stor grej för mig. Hemskt, visst. Mens är inte och kommer aldrig att vara glass och ballonger. Men som jag skrev, inget man dör av Enligt Aurora hade min mamma varit supergullig och förberett mig väl. Jag hade klart för mig hur jag skulle göra och slapp därför panik och oro. Hm. Undrar hur lilla mammsen gjorde? Ska undersöka saken. Återkommer med hennes tips. Verkar ha funkat!

PS. Boken på bilden är min gamla dagbok!

I humorprogrammet ”Morgonoffan” var Anna Granath min nummer ett . En slapp söndag som denna passar det perfekt att kolla in en blodig favorit i repris.

Jag förstår att mensen är en väldigt stor grej för de flesta tjejer, på ett eller annat sätt. Såg att Kitty fixade mensbakelse och tycker att det skulle firas med fest.  Och ni har skrivit en massa intressanta funderingar kring mens i era kommentarer här på Mensbloggen.
Börjar direkt fundera på vad vi killar har för händelse i våra kroppars liv som skulle kunna vara stort nog för en bakelse?
Jag menar, något som känns lika stort som mens. Kan det vara när det börjar växa hår mellan benen? Fast det får ju tjejer också. Eller är det när håret tittar ut ända uppe på bröstet? (Fast det har det inte gjort på mig än, så då verkar man få vänta på länge.) Rösten! Det är en killgrej! Det måste vara målbrottet som vi grabbar borde fira med en bakelse!
Vad tror du?

Jippie! I helgen kommer en av mina absoluta favvofilmer på TV! ”Mitt liv i rosa”! Den handlar om en liten kille, Ludovic, som är nyinflyttade i ett radhusområde. På familjens inflyttningsfest kommer han i prinsessklänning och alla blir helt tysta. Hans familj tycker att det är lite pinsamt och grannarna börja snacka illa om honom. Ludovic önskar att han vore flicka och vill gärna gifta sig med grannpojken när han blir stor. Jag tycker att det är såååå himla fint och blir varm i hjärtat när jag ser den. Men blir superledsen när omvärlden försöker att tvinga in honom i mallen för hur en pojke ”ska vara”. Jag gillar den här filmen supermycket för att den handlar om att våga stå för vem man är. När jag gick i högstadiet hade jag en annorlunda stil och fick ofta taskiga kommentarer. Men jag har alltid trott på mig själv och försökt strunta i vad andra tycker, även om det är jättesvårt! Ord kan göra mer ont än hårda slag. Tyvärr går filmen supersent på söndag men kanske kan du spela in den? Den måste ses!

Har DU något bra tips på hur man står upp för sig själv?

Jag var så himla orolig inför att få mens! Gör det ont, märks det, kommer jag känna mig sjuk? Jag var 14 år och hade haft dom där jobbiga flytningarna i ett par år, plötsligt en dag hade flytningen fått en liten ljus, rödbrun ton. Sen blev dom genomskinliga igen i några veckor. Tänkte att då var det kanske ingen mens på gång i alla fall… Men så kom den lilla tonen tillbaks. En dag upptäckte jag en liten, liten, strimma blod. Pytte, pytte lite.

Det gjorde inte ont, jag var precis som vanligt och hade massor av tid att berätta för mamma, fråga saker och köpa bindor! Hur var det för dig? Hur tror du att det kommer bli? Skriv!

Idag fyller vår fina Kalle år! Vi har sjungit för honom och snart ska vi äta tårta! Grattis igen till världens bästa Mensbloggskompis Kalle!

Kram från Lina, Kitty & Jonas!