Way back på 80-talet, i mellanstadiet, var jag en barnslig typ med riktig Bobby Ewing frilla, dvs. tjockt mörkt hår samlat högt uppe på huvudet. Det var party hemma hos Karin, en tjej som bodde på samma gata. Allt var som vanligt. Killarna hängde i en klunga med varsin läsk i handen och i högtalarna hördes ”Take on me” med Aha. Efter ett tag kom någon på idén att vi skulle ”byta man i mörkret”.

Vad är nu detta undrar ni. Jo, tjejerna sitter utplacerade i ett mörkt rum. Killarna går sakta omkring och när någon ropar ”Byte man i mörkret!” Sätter de sig ner bredvid första bästa tjej. Väl där pussas och smågosar  man väldigt oskyldigt med varandra.

Jag hamnade under ett skrivbord bredvid Karin. Vi pussades lite men efter ett tag fick jag en blöt tunga i min mun. What? Först hängde jag inte riktigt med. Men efter hand började min tunga vakna till liv. Vilken grej! Då tändes lamporna. Förtrollningen var bruten och det var dags för killarna att gå i en ring igen. Neeeej. Det ville inte jag, jag hade ju hittat världens grej här. Men det löste sig. Jag kastade mig, vig som en panter, ner under skrivbordet varje gång det var dags för killarna att hitta sin nästa plats.

Så gick det till när jag hånglade första gången och det skulle ta ett antal år tills jag fick nöjet att prova igen. Jag lyssnar fortfarande på Aha, som är ett av mina favoritband. Har dock rakat av mig håret, men funderar lite på att låta det växa ut igen.