Vad krävs egentligen för att man ska kunna kalla sig bästisar? Tänk om Kalle är min allra bästa vän, men hans bästa kompis är Lisa. Kan jag kalla Kalle för bästis då?

När de varma vänskapskänslorna inte är besvarade så blir det som ett olyckligt bästisskap. Så var det för mig med Robert. Jag ville verkligen att vi skulle vara bästisar. Helst skulle vi dela alla våra hemligheter med varandra och umgås nästan jämt. Men jag märkte att han inte riktigt ville samma sak. Han ville mest vara med Sam. De arrangerade gemensamma fester och åkte på drömsemester tillsammans. När vi träffades alla tre så blev det smärtsamt uppenbart att det var Robert och Sam som var de riktiga bästisarna. Jag kände mig mest i vägen. Som en objuden gäst.

Jag skällde ut Robert för att han valde Sam före mig. Det hjälpte inte. Jag insåg att man inte riktigt kan tvinga någon att bli bästis. Det enda man kan göra är att försöka vara en så bra och trevlig person som möjligt. Hot och utskällningar är inget bra recept för bästisskap.

När jag gav upp tanken på att bli bästis med Robert så insåg jag att det fanns flera trevliga och roliga personer som ville bli vänner med mig. Jag hade inte ens märkt det för att jag var så upptagen med mitt olyckliga bästisskap.