
Jag tror att det är ganska lätt att bli lite kär i sin bästis. Vet ni varför? Jo, för att man verkligen tar sig tid att lära känna personen ordentligt. Med en vän tror jag att man är mer avslappnad, mer sig själv, än om man är på en nervös dejt.
När man letar efter någon att bli ihop med eller pussas med, så går man oftast mer på utseende och det kan faktiskt vara en fälla. Har ni märkt hur någon som man först inte tyckte var så snygg, bara blir snyggare och snyggare ju mer man lär känna personen? Den man gillar tycker man med andra ord är fin!
Det svåra är när det övergår till att bli kärlek. Hur ska man göra när man blivit kär i sin bästis? Ska man försöka komma över det bara, eller berätta hur man känner och ge det en chans?
Vad tycker du? Har du några egna erfarenheter? Och vad händer om bästisen man blivit kär i har samma kön som en själv?
Skriv och berätta! Jag vill läsa!
Kram!

Kitty
Kommentera inlägget
|
Visa alla kommentarer (12)