när jag gick i 6an då började en ny tjej i min klass , hon var jätte rolig att vara med i början men sen efter några veckor vart hon jätte drygg att vara med. följde jämt efter mig i skolan osv.
sen så började jag igonera henne. men sen en dag när jag kom hem då hade hennes mamma ringt till min mamma å sagt att jag hade mobbat henne ! ;s så jag var tvungen att vara med henne ..
men sen när vi började 7an då byte vi skola å då valde jag en annan klass än hon. så nu slipper jag hon :d
men i början av 7an när vi hade rast ( hade det samtidigt ) då kom hon jämt fram till mig å frågade hur jag mår å sånt. jag svarade jämt ; mm aa .
till slut så kom hon aldrig fram till mig å hon slutade att be sin mamma att ringa till min mamma.

Jag hade en bästis som jag hade varit bästis med sen när vi var 4 år ungefär. När vi började skolan så var vi fortfarande bästisar. Vi kunde liksom göra något dumt åt varandra, men vi behövde ändå inte säga förlåt, för båda visste ju att man inte hade menat det egentligen. När vi började 4:an så va vi inte lika mycket med varandra i skolan längre, för båda hade andra bästisar, men vi var ju fortfarande bästisar. Både min bästis och jag hade småsyskon som var lika gamla, så dem var också bästsisar. Alla vi fyra lekte tillsammans på fritiden och i skolan, det var alltid vi fyra. Men sen när jag började 6:an så slutade jag och min bästis att va med varandra. Hon blev bästis med en annan i klassen. Men hon sa till mej att jag alltid skulle vara hennes näst bästa kompis. Ett tag kände jag mej ganska ensam, jag ville fortfarande att vi skulle vara bästisar. Men det blev vi aldrig igen…Senare började jag va med en annan i klassen och vi blev bästisar. Efter jullovet så blev vi fyra tillsammans som alla va bästisar. Det var riktigt kul att vara så många! Men efter någon månad så slutade de andra tre att va med mej, jag va fortfarande med dem på rasterna, men jag kände på mej att de inte ville att jag skulle va med. De försökte smita ifrån mej på rasterna och pratde hemlisar som jag inte fick veta. Så jag slutade att va med dem. På rasterna så va jag alltid ensam. Det var så i 3 månader tror jag. Men sen började jag att va med två andra, vi blev aldrig bästisar men det va några som jag kunde va med i alla fall, så jag inte va helt ensam. En av de tre av mina gamla bästisar blev jag kompis med.
När vi skulle börja 7:an så kom jag ju i samma klass som de andra tre som jag hade varit bästis med innan i 6:an (de som jag tyckte hade pratat hemlisar). Då blev det mer uppdelat mellan oss. Vi som hade varit fyra innan, va nu två och två. Jag va bara kompis med en och de andra två var bästisar. Men jag va ju ändå kompis med de andra två. Min första bästis (hon som jag skrev om först) och jag blev kompisar igen, men vi går inte i samma klass längre.
Just nu har jag ingen bästis, men kompisar har jag!
(oj! jag skrev väldigt mycket känns det som)

Jag hade en bästis förut som jag nästa alltid var med och vi kunde prata om allt. Vi lärde känna varnandra när vi gick i lekis (altså när vi var 6 år). Vi var bästisar i väldigt många år, men sen när vi började i sjuan så måsta vi byta skola, för det fanns bara upp till sexan på den andra skilan. Vi var med varran ett tag i sjuan men så blev det att vi var med varran mindre och mindere, nu är vi inte alls med varran. Det är gryymt synd för hon var en helt underbar kompis:(

Fast nu har jag två nya bästisar som är dom bästa i hela världen och jag älskar dom <33

jag har en kille som alla retar jemt och för att jag är ihop och kär i han blir jag okså retad jag har pratat med många men inget hjälper vad ska jag göra hälp mig snälla

min bäzza e bäst vi bråkar nästan aldrig!!!

Hejsan jag känner mig mobbad i skolan jag känner mig inte lika mkt värd för i skolan är et alltid jag som brukar få vara utanför:(((

jag tänkte på dt där med att ”göra slut med en bäästavän’

Varför ska man göra ‘’slut” med bästavänen ?
Inte lika kul att vara bästa vänner längre?
Jag vet hur dt är att ”göra slut” med bästisen ,
Vi snackade om dt o vi hade varit osams ett tag ..
vi snkackade om felen båda hade gjort.
och nu är vi på fötter igen

till anonym en över mig. jag vet inte hur du har det men jag sejerv bara tro på dig själv även om det är svårt<3

Försök att sakta glida mer och mer iofrån varandra och ifall någon blir för ledsen så kan man ju alltid försöka berätta för den hur man känner. :3

mina kompisar skickade ett mejl till sin fd bästis. jag tyckte att det var kanske sådär av dom. men sen tänkte jag att jag aldrig hade vågat säga det ”face to face” till en kompis. den här tjejen blev väldigt ledsen. och hennes mamma ringde till tjejernas mamma. hon försökte komma tillbaka in i gänget men lyckades aldrig och hon har andra kompisar idag. och idag är jag typ ”bästa kompisar” med dom här två tjejerna. jag är inte rädd att dom ska göra slut med mig eftersom dom hela tiden hör av sig och vi har så sjukt kul tillsammans. vilket dom andra tjejerna inte kan ha haft. men jag tycker iallafall att man ska tänka sig för hur man säger det och så vidare. mina kompisar skrev ett snällt mejl i alla fall det var inget direkt taskigt. det hade bara varit onödigt.

Hej!

Jag har varit bästis med en enda från dagis och till 4:an. Men nu när jag går i 5:an så är jag nästan aldrig med henne. Jag har andra. Jag kan prata hemlisar med dem och om det som jag gillar, men med henne så kan jag ingenting. Det känns som om munnen är fasttejpaad när jag ska prata med henne. Hon har andra bästisar och det är Ok för mig. Men när jag äe med mina bästisar så blir hon as sur och då blir jag skit sur på henne och kan bli lite för överdriven
(har lätt för ilska och irritasion det är oke) Det är okey för mig när hon är med andra, men varför kan ALDRIG jag få vara med mina nya bästisar för henne??
Snälla kan jag få svar?? NI kanske inte kan hennes svar, men säj vad jag kan göra??