Finnar! Dessa retliga och ettriga prickar som dyker upp i tid och otid. Nästan alltid på ställen som man varken kunnat ana eller önska. Jag, eller snarare mina finnar, har ett favvoställe: som ett skott i pannan och ner på näsan, i ögonhöjd, sätter de sig. Nu på vintern verkar de som mest aktiva. Det beror förmodligen på att kylan torkar ut huden under vintern, och att kroppens motangrepp därför blir att bygga upp något slags fettförsvar i porerna. Mmm, som en festmåltid för hungriga finnar!

Jag brukar smygklämma trots att det sägs vara dåligt, och kanske är det därför de envisas med att komma tillbaka hela tiden? Strax efter finndebuten polerade jag mig dagligen med alla tänkbara acnekrämer och tvättprodukter. Numera har jag gett upp striden, retirerat och överlämnat mig åt finnarna.