Kär i samma kön tisdag 23 februari 2010

En gång för längesen…

Synen på homosexualitet har sett olika ut på olika platser i olika tider.

♥ I antikens Grekland ansågs sexuella relationer mellan män vara den yttersta och vackraste formen av kärlek. Man tyckte att det var finare, ”manligare”, med kärlek mellan män än med kärlek mellan man och kvinna. Manskroppar hyllades och det skrevs hela tiden sånger och dikter om vackra unga män.

♥ På 1800-talet i Europa var det betydligt svårare att vara homosexuell. Det ansågs som både syndigt och sjukt att vilja vara tillsammans med folk av samma kön. Sex som inte ledde till barn var syndigt och därför tyckte man att homosexualitet var dåligt.

♥ I Sverige var homosexuella handlingar olagliga fram till 1944. Men trots att homosexualitet var lagligt efter det, så räknades det fortfarande som en sjukdom av Socialstyrelsen (som bestämmer vad som räknas som sjukdomar).

♥ 1979, alltså för bara 31 år sen, protesterade hundratals bögar och flator mot att de ansågs som sjuka. De ringde upp till sina arbetsplatser och sjukskrev sig.

Ungefär så här lät det: ”Jag kan inte komma till jobbet idag för jag är allvarligt sjuk. Jag är homosexuell.”

Det visade sig vara ett väldigt smart drag för då insåg Socialstyrelsen hur konstigt det var att lista homosexualitet som en sjukdom. Äntligen kunde man bli kär i folk av samma kön och tända på folk av samma kön utan att anses som sjuk eller kriminell!

Ps. Kanske älskar männen på bilden varandra? Ungefär så här gick de i alla fall klädda under antiken…

Ämnen:

Manne


2 kommentarer

23 februari 2010 19:55

Hej! Jag gillar er blogg jätte mycket men, jag tycker inte om att ni kallar det flator.
Skriv hellre att man e lesbisk.

Manne

Vad kul att du gillar bloggen.
Jag är ledsen om jag använde ett ord som du tycker är stötande. Ska tänka på det i fortsättningen.

Manne

Williams största fan!
23 februari 2010 23:01

Jag habehöver hjälp! Är 13 år och jag blir mobbad i skolan. eller ja mobbad och mobbad, jag är utanför och det är grupperingar i skola, och jag är inte med i någon grupp. Alltså jag har inga kompisar i den skolan. Men jag har en massa kompisar i en annan skola i en annan stad och jag vill börja där. Men just den klassen som jag vill börja i kan jag inte börja i och där går mina bästisar. Och jag har inte vart i skolan på snart 6 veckor och jag tror att jag kommer gå om 7:an snart! Vad ska jag göra? Gå till skolan och vara ensam eller vänta tills jag får byta skola?

Manne

Hej.
Det är skitjobbigt när man inte kommer in i grupperingarna. Jag tycker ändå att du ska gå till skolan. Du kan se det som att skolan är som ditt arbete där du utför din skolplikt och så har du en massa fina och härliga vänner på fritiden, utanför skolan.
Om det är personer på skolan som är elaka mot dig så tycker jag att du ska berätta det för din lärare, dina föräldrar eller någon annan vuxen som kan hjälpa dig.
Jag hoppas verkligen att det ordnar sig.

Kram

Manne

Sanna