Efter att min kompis föräldrar hade skilt sig hade hon plötsligt väldigt många nya saker hemma. Och fler blev det. Varje gång vi träffades hade hon någon ny snygg pryl som hon stolt visade upp; en sådan där rosa freestyle till exempel som jag också gärna ville ha (freestyle var ungefär som en mp3-spelare fast med kassettband i – ja, jag vet att jag är född på stenåldern ), eller nya coola kläder, en ny cykel eller vad det nu var. 

Jag fattade inte riktigt vad som pågick. Det hade ju varken varit julafton eller hennes födelsedag, och jag fick aldrig sådär mycket nya grejer utan anledning. Då sa min mamma: ”Jag tror att de försöker kompensera för skilsmässan.” Mamma menade alltså att min kompis föräldrar gav henne saker och pengar för att de hade så dåligt samvete för att de hade skilt sig! De skämdes liksom, och för att hon inte skulle vara ledsen fick hon prylar. Nästan som en muta!

Jag vet inte om jag tycker det var någon bra idé. Jag tror inte min kompis blev lyckligare av alla grejer, bara bortskämd och lite väl skrytig ibland.

Vad tycker du? Är det rätt av skilda föräldrar att översösa sina barn med saker? Skriv!

Kramar!

Att åka TILL en förälder innebär att man måste åka IFRÅN en förälder, när ens föräldrar inte bor ihop. Jag minns att jag ofta tyckte det var sjukt jobbigt att lämna den ena för att åka till den andra. Skuldkänslorna låg som taggtråd i magen.

Jag brukade fråga mamma redan på torsdagen, vad hon skulle göra i helgen, om det var den helgen jag skulle vara hos pappa. Svarade hon att hon skulle ut och dansa eller åka och hälsa på sin bästis Inga-Lill var jag lugn. Då slapp hon ju vara ensam och längta efter oss! Men skulle hon vara hemma och göra ”inget särskilt” gjorde det SÅ ont i magen att åka därifrån, se henne stå på trappen och vinka hejdå efter att ha hjälpt pappa att packa in våra saker i bilen. Jag svalde ner gråten i halsen många gånger. När jag åkte åt andra hållet var det samma sak, för då skulle ju pappa bli ensam.

I min värld fanns inte tankarna på att mamma faktiskt fick en liten paus, ett tillfälle att bara ta hand om sig själv när vi var borta. Äta frukost och middag när hon ville, strunta i att städa eller passa på att kanske vara ledsen eller jätteglad, fast för sig själv! Jag älskar ju att ha egen-tid! Det gjorde säkert mina föräldrar också. 

Kom ihåg det nästa gång ni säger hejdå!

Kram Jonna

Ps. Här är min bror Kim och jag som vuxna.

Skilsmässor kan vara på olika sätt. Vissa som skiljer sig drar en lättnadens suck över att ha fattat rätt beslut och har en mogen och bra vänskapsrelation. Många fortsätter att älska varandra som vänner. Andra blir ovänner för livet.

Om ens föräldrar skiljer sig och fortfarande inte lyckas bli sams så hamnar man i en jobbig sits som barn. En del föräldrar snackar skit om den andra föräldern. Det är inte så kul att höra sin mamma säga elaka saker om ens älskade pappa eller att höra pappa säga en massa otrevligheter om ens fina mamma. Det är inte kul och det är inte okej!

Man ska inte behöva acceptera att lyssna på föräldrarnas skitsnack om varandra, så här kommer mina tips:

♥ Om den ena föräldern säger något elakt om den andra föräldern så kan du säga: ”Du får inte använda mig till att snacka skit om mamma/pappa. Jag älskar er båda och om ni har problem i ert förhållande så får ni prata med varandra.”

♥ En del föräldrar som har skilt sig använder barnet som en budbärare eller någon slags brevduva. Till exempel ”Hälsa din mamma att hon är en klant som inte köpte skridskor när ni skulle ha idrottsdag. Det är typiskt henne att var snål och slarvig. Säg det till henne.” Då kan du säga: ”Nej det får du säga själv. Jag tycker inte att hon är snål och om ni har problem så måste ni prata igenom dem själva.”

Då kommer föräldrarna förhoppningsvis förstå att du faktiskt inte är en brevduva som man kan skicka arga meddelanden med.

Kramar från Manne!