En tjej i min klass var aldrig med på gympan när hon hade mens . Hon kunde knappt vara i skolan alls under mensen för hon hade så himla svår mensvärk och led verkligen.

För mig har det varit lite olika. Det första året jag hade mens brukade jag säga till läraren och så slapp jag vara med. Det var lite pinsamt att säga till, men det gick. Jag hade inte börjat använda tampong än och tyckte det kändes skitläskigt att hålla på och hoppa runt med en binda i trosorna.

När jag blev äldre fick jag ganska mycket mensvärk under första mensdagen och då fanns det inte en chans i världen att hålla på att göra fysiska saker, då gjorde det ju bara ännu ondare. Och så är det faktiskt fortfarande. Första mensdagen går det inte att gympa. Så är det bara!

Och så här är det ju för alla tjejer! Vissa har jättemycket mensvärk och vill inte vara med på gympan för den skull, andra kanske har väldigt riklig mens och vill inte var med på grund av det, eller så tycker man det är obehagligt att gympa med binda. Dessutom kommer det ofta mer mensblod när man anstränger sig och då kan det bli bökigt på grund av det.

Vad jag vill säga är; det är helt upp till dig om du vill vara med på gympan eller inte när du har mens. Det är ju bara du som vet hur det känns när just du har mens! Eller hur?! 

Kram!

Vissa av tjejerna i min klass struntade i att vara med på gympan, just för att de hade mens. Det var de lite coolare tjejerna och de satt en eller två på bänken intill planen där vi hoppade bock eller spelade spökboll, och såg extremt viktiga ut. Det sades aldrig högt att de inte var med just för att de hade mens, men alla fattade det ändå på något sätt.

Jag fick min mens när jag gick i sjuan och jag minns att jag vid något tillfälle också skulle vilja sitta där på bänken intill och verka lite mens-cool. Men jag insåg snart att jag inte skulle vilja nämna ordet MENS för vår gympalärare med sin visselpipa och sina mjukisbrallor. Nä, fy, aldrig i livet! Hellre skulle jag bloda ner mig och hela gympasalen än att berätta det för honom! Dessutom hade jag hört att det var bra att röra på sig om man hade mycket mensvärk, som jag hade.

Fram tills jag blev typ 18 använde jag bara binda på gympan och det gick jättebra, fastän jag blödde ganska mycket. Jag bytte före och precis efter, på toa, och hade med mig handduken in, så ingen behövde se några fläckar eller någon blodig binda. Tampongsnöret såg man på vissa tjejer och någonstans så var det faktiskt helt naturligt fastän jag själv inte använde tampong då. För vissa funkar tampong mycket bättre på gympan och för andra funkar binda.

Glöm inte att så gott som alla tjejer kommer att få mens någon gång på gympan, så ALLA är med om det! Det är alltså inte bara jag som har blodfläckar på trosan någon gång i månaden!

Kram

Längst ut på snoppen sitter den så kallade förhuden. Den täcker ollonet. Ibland kan man se ollonet titta fram eller så är förhuden som en liten snabel och täcker hela ollonet.

Många i världen låter skära av förhuden. Det kallas för omskärelse. Man gör det av religiösa skäl, av tradition eller för att förhuden inte går att dra tillbaka.

Min bästa kompis i högstadiet hette Sami. Han var bäst i nästan alla sporter och den starkaste i klassen. Ändå gjorde gympan att han fick ont i magen av oro. Han hatade nämligen att duscha inför andra. Han tyckte att han såg konstig ut eftersom han var omskuren och var rädd att de andra skulle reta honom om de upptäckte det.

En annan kompis heter Robert. Han gick på en judisk skola där alla var omskurna utom han. Att duscha efter gympan var hemskt för honom också eftersom han var den enda i klassen som inte var omskuren utan hade förhuden kvar. Han försökte hitta olika sätt att inte visa sig och fantiserade om att boka läkartid och ta bort förhuden.

Jag tror att nästan alla skäms för någonting med sin kropp. Om man tänker på att de andra också har saker som de tycker illa om och inte vill visa upp så känns det förhoppningsvis bättre. Ofta så oroar man sig helt i onödan!