När jag började högstadiet märkte jag att brösten kunde göra riktigt ont när man hoppade för mycket på gympan. Särskilt under mensen
när brösten var ömma redan innan, var det en plåga.

Jag minns särskilt en gång när vi var ute och sprang en slinga i skogen och brösten skumpade upp och ner så mycket att jag tillslut fick korsa armarna över dem för att hålla dem på plats. Sjukt jobbigt att springa med korslagda armar över bröstet kan jag säga… Efteråt stack det som tusen nålar i båda brösten och det kliade på huden som om miljoner små myror sprang omkring i den lite för lösa toppen. Jag har fått för mig att det berodde på att det blev en sådan himla blodomströmning i brösten när de hoppade upp och ner, och att det var därför det kliade.

Det var i alla fall under den där springturen som jag fattade hur viktigt det är att ha en bra topp som ger ordentligt stöd åt brösten och håller dem på plats… om man nu har bröst som gärna vill hoppa omkring alltså, som mina.

Nu går det ju aldrig riktigt att få bort skumpet helt, och tycker man det är jobbigt att bröstskumpet syns så kan man ha en lite lösare tröja eller ett inte så tajt linne över sport-toppen eller sport-bh:n. Sen är man redo för ett rejält gympapass!

Kram kram!

Ps. Även när man rider måste man ha något som håller ordning på brösten.

Den första tjejen i min klass som fick bröst, och jag menar riktiga bröst,
var Erika. Vi gick i typ 4:an när jag märkte det (på gympan, i omklädnings- rummet) och blev extremt imponerad, fascinerad och lite skrämd. Det var som att det hade hänt över en natt att hon gått och helt magiskt fått stora bröst och jag var fortfarande platt som en pannkaka.

Varje gång vi skulle byta om sneglade jag försiktigt åt hennes håll för att kunna upptäcka något nytt med de där brösten. Hon fick förstås inte märka att jag kollade för det hade ju varit sjukt pinsamt så mitt kikande var mycket hemligt.

Hon och ett par tjejer till som också hade bröst började efter ett tag använda sporttoppar i pastellfärgat bomullstyg och detta imponerade ännu mer på mig. Efter att Erika och de andra börjat ha dem, så köpte nästan alla tjejer likadana, och sist kvar var jag. Jag som inte hade några bröst överhuvudtaget. Det var pinsamt att inte ha sport-topp som de andra men nästan ännu mer pinsamt att gå och köpa en när jag ändå var helt och hållet platt. Så hur skulle jag göra?

I femman bestämde jag mig. Sport-topp ska jag ha, med eller utan bröst! Så nästa gång jag satt med mamma och beställde kläder från en katalog pekade jag bestämt ut en (också pastellfärgad!) och sa: Den där vill jag ha! Den var lite påsig och för stor, men den var min och man såg kanterna på den genom gympa-tischan! Det räckte för mig. Jag blev lite mer som de andra även om brösten fortfarande under lång tid lyste med sin frånvaro.

Kram!