Någon gång i tioårsåldern började jag får bröst. Inte så att de var gigantiska och jag behövde köpa sportbh, men det var två tydliga kulor i bröstvårtorna som växte allt mer. De var extremt känsliga för beröring. Om jag kramades eller råkade stöta i något så gjorde det ilande ont.

Jag trodde att jag var den enda killen i hela världen som hade bröst. Därför undvek jag duschen efter gympan till varje pris. Jag skolkade från gympan, låtsades att jag hade glömt gympakläder, struntade i att duscha trots att jag var helt svettig.

Efter en tid försvann bröstknölarna av sig själva. Då visade det sig att flera killar i klassen också hade haft små bröst. De hade också undvikit gympan och duschen.

Jag är så ledsen för vår skull att vi inte vågade prata om det tidigare. Då hade vi ju kunnat stötta varandra och duscha tillsammans.

När killar kommer i puberteten är det vanligt att de får små ömmande bröst. De går över helt av sig själv.