Jag har nästan alltid haft idoler. I hela mitt liv. Personer som jag sett upp till, tyckt varit snygga och coola och som jag ibland nästan varit lite kär i. Men jag har aldrig velat VARA dem!
När jag gick i högstadiet kunde vissa tjejer säga: ”Å jag önskar att jag var Brenda i ”Beverly Hills” (Shannen Dougherty heter hon egentligen)”! Visst, hon var ju snygg och så men jag drömde om att få vara en ”riktig” person. Någon helt annan!
När jag gick i sjuan drömde jag om att få vara: MIA B i 8e! Hon hade så snyggt hår, supersnygga, precis lagom tajta svarta jeans, hon hängde med de coolaste tjejerna men var alltid lite tyst och tillbakadragen och hon till och med GICK coolt. Ååå vad jag ville vara henne! Ha hennes hår, jeans, ansikte och namn, ja, allt på henne var perfekt och allt på mig var precis… tvärtom.
Men hur mycket jag än ansträngde mig blev jag aldrig som Mia B. Det gick inte. Jag fick fortsätta vara jag. Ibland var det skitkasst och jag tyckte jag var tråkig och värdelös. Men ibland var jag riktigt bra på något och då var det lättare att gilla mig, trots att jag inte var lika snygg och cool som Mia B.
Vill du också vara någon annan ibland? Skriv!
Kram Jonna
Ps. På bilden ser ni en idol jag har idag, Zooey Deschanel. Hon är cool tycker jag. Fast jag gillar att vara mig själv ändå.

Jonna
Kommentera inlägget
|
Visa alla kommentarer (7)