Det är ofta de små detaljerna som gör att man gillar någons utseende lite extra. En tjej i min klass i lågstadiet som var söt, självsäker, tuff och egentligen inte speciellt snäll alls, hade en särskild grej som jag gärna ville ha: Snor! Visst låter det helt sjukt?!

Grejen var att hon såg så oberörd ut när det genomskinliga snoret rann lite nonchalant från näsan. Hon blev liksom ännu kaxigare, och jag ville så himla gärna också se sådär kaxig ut.

Någon gång när jag var förkyld försökte jag låta bli att snyta mig så snoret skulle rinna på mig också, men det kändes mest obehagligt och äckligt så det gick inte. Jag fick förbli mesig, snäll och osäker… det var i alla fall så jag kände mig.

Idag kan jag förstå att det såklart inte var själva snornäsan jag ville ha egentligen, utan den här tjejens självsäkerhet. Men för mig, just då, satt självsäkerheten i snoret! Galet…

Är det bara jag som är såhär knäpp eller har du också varit avundsjuk på konstiga saker hos andra?

Puss & kram!

Ps. Såhär såg jag ut på den tiden när jag ville vara snorig…