jag har lite panik jag ska på fest i morgon lördag och vet inte vad jag ska ha HJÄLP

*Man ska stå för den man är och hur man än ser ut. Om man är lång, kort, smal, tjock, knubbig, har finnar, glasögon eller helt enkelt inte tycker om sitt utséende eller är nöjd med sig själv så ska man vara nöjd med den man är. Alla har väl finnar nångång och det kan man väl leva med?
———————————————-
*Och man ska vara stolt över vart man kommer ifrån. Om man hatar sitt utséende så tycker man väl inte om sina föräldrars heller? För att det är av dem man har ärvt allting ifrån. Man ska tänka possetiva tankar ”Jag är unik för att det är bara jag i hela världen som ser precis ut såhär”
———————————————-
*Man ska inte dölja sina komplex. Det är värre att dölja än att visa dem. Jag minns då jag i slutet av femman började få fullt med finnar i ansiktet. Det skämdes jag riktigt mycket över. Jag började tvätta ansiktet varje morgon och kväll. En dag i skolan så märker en killkompis att jag har finnar och frågar vad det är för något. Jag säger att det är finnar och han blir genast imponerad och tycker att jag är väldigt mogen som kan våga visa hur jag ser ut.(När alla andra använder fondation och försöker att dölja det)Efter det började jag få fler och fler killkompisar som är med mig bara för att det tycker att jag är mer äkta och en bra vän dessutom =)
———————————————-
*Om man verkligen avskyr sina komplex så ska man prata med sina nära kompisar tycker jag. Kompisarna ska ju inte bry sig om hur man än ser ut. De ska vara där för en när man verkligen behöver dem. Det är därför man har vänner. För att slippa vara ensam. Kompisarna kan stötta en och få en att må bättre igen. Man kan också försöka att prata öppet med sina föräldrar. Dem älskar en oavsett vad så det går alltid att prata med dem.
———————————————-
Nu har jag skrivit mycket. Tack och hej!

jag har lite problem, men jag vet inte om det är komplex.Efter sommarlovet 2009 började jag i en ny klass, jag kände två-tre stcken där. Men det är så att iblan när jag pratar inför någon kille eller kanske en tjej så blir jag röd i ansiktet! Jag försöker dölja det genom att titta bort, sätta händerna för ansiktet eller helt bara sådär gå därifrån. I min förra klass var det ju inte så, för då hade jag ju ändå gått med dom sen förskolan. Men jag vet inte vad jag ska göra åt detta, för när någon säger typ: ”Asså, du är röd i ansiktet” så blir det bara ännu värre. Och jag tycker att det är jätte jobbigt och vågar inte längre prata inför klassen och så. Jag vet inte vad jag ska göra! Om det är någon som har något tips, så snälla skriv dem!

Jag heter Klara..

Jag brukar dölja det genom starkt självförtroende och inte bry mig om vad andra tycker. Funkar jämt för ingen kollar på en då bara ifall man inte känner sig ful. Och för dig Anonym så tror jag att du kan försöka intala dig själv att ”det här är inte pinsamt, det här är inte pinsamt”! Du kan även försöka dölja ansiktet lite med att sätta håret lite för ansiktet.