Det där med kärlek är märkligt. Från att ha fyllts av magfjärilar och varma hjärtklappningar kan kärleken rinna iväg. Du blir kär i någon annan eller så är det som att kärleken bara försvinner.

Men jag tycker att man kan glädja sig åt ett förhållande även om det tar slut. Man behöver ju inte vara ihop hela livet för att det ska vara värt det. Även om ni känner mindre för varandra än tidigare och bestämmer er för att göra slut så kan ni ju vara glada över de fina stunder som ni fick tillsammans.

Och bara för att man slutar att vara kär i sin pojkvän eller flickvän så betyder det ju inte att kärleken är slut för all framtid. Tids nog dyker det upp någon som gör att hjärtat bultar på det där härliga och välbekanta sättet igen.

Han var min första ”riktiga” pojkvän. Inte någon jag var tillsammans med för att han var häftig utan för att jag faktiskt var riktigt kär. Han var den första jag sa ”jag älskar dig” till och det gjorde jag verkligen. Jag älskade honom!

Han hade en egen lägenhet i stan så han skulle slippa pendla flera timmar varje dag till skolan. En dag i maj när jag slutade tidigare, gick jag hem till hans tomma lägenhet och väntade där. Plötsligt kändes allt så meningslöst, så tråkigt. Det var pyttelitet och luktade instängt. Vad brukade vi göra egentligen? Titta på TV, spela gitarr, var det bara det? Han ville bli rik när han blev stor, jag ville jobba med något som gjorde mig lycklig.

När jag kom hem kände jag att jag aldrig mer ville tillbaka till den där lägenheten. Tillbaka till honom. Jag låg på min säng och grät när han ringde. Vi bestämde att vi skulle ta en paus, men det blev aldrig vi igen…

Fortfarande förstår jag inte vad det var som hände. Hur kan känslorna bara försvinna? Vad tror du?

Puss & kram

Kära Mensbloggsläsare!

Det har blivit en hel del inlägg här på Mensbloggen, och vi tycker det är superkul att ni är med och kommenterar det vi skriver!

Men eftersom vi så himla gärna vill hinna med att svara på alla kommentarer, så kan man från och med nu bara kommentera de inlägg som är nyare än 60 dagar. Alltså, allt som är äldre än 60 dagar går det inte längre att kommentera. På så sätt blir det lättare för oss att svara alla personligen! Bra va?

Kramar!