Min pojkvän gjorde slut för att han tyckte att jag var för jobbig. Själv tycker jag inte att jag är jobbig. Hänger inte på honom som vissa tjejer gör med sina pojkvänner, gör det inte pinsamt för honom framför hans vänner. Men en sak gjorde jag som kan betraktas som väldigt jobbigt i en killes ögon har jag kommit på nu 3 månader efter han gjort slut. Så fort han inte skrev ”jag älskar dig” längre eller slutade krama mig när vi sågs blev jag väldigt arg och desperat. Jag skrev hotande sms till honom där det stod att jag snart gjorde slut om han inte visade att han gillade mig mer. Men det är väl inte så farligt? Jag visade ju bara honom hur det låg till, även om jag aldrig skulle kunna göra slut med honom.

Sen kom vi till dagen innan vårt förhållande tog slut. Det var onsdagen den 13 januari. Han skrev bara ”god natt” i sitt dagliga godnatt sms och inte ”godnatt<3 jag älskar dig<33" som han brukade. Jag fick panik och började gråta som aldrig förr. Jag vet inte varför. Nu när jag tänker efter så kanske han bara inte orkade skriva att han älskade mig, fast han gjorde det säkert ändå. Jag svarade på hans sms så här: "älskar du inte mig då?" Han svarade inte. Jag tänkte att jag måste ringa honom. Jag ringde säkert 10 gånger men han tryckte bara upptaget hela tiden. Jag förstod inte varför han gjorde så. Jag ringde och ringde och ringde. Men jag gjorde det ju aldrig för att vara jobbig, jag gjorde det för att jag älskade honom. Förstod inte pojken det? Tydligen inte. För dagen i skolan efter ignorerade han mig och gick bara förbi när han såg mig. När jag kom hem från skolan skickade jag såklart ett ganska långt sms till honom och undrade varför han betedde sig så. Han skrev bara "vi kanske ska ta en paus i vårat förhållande".

Jag blev inte ledsen. Jag bara stod där i mitt rum med mobilen i handen och läste hans sms om och om igen och försökte förstå vad han menade med detta. Skulle vi göra slut i en vecka och sen bli tillsammans igen eller vad? Jag tyckte det lät helt idiotiskt. Om han älskade mig skulle han ju inte velat vara ifrån mig i en vecka eller mer så jag skrev bara "hejdå" kort och argt till honom. Han svarade med att skriva "vadå hejdå?" Då skrev jag "Ja, du gjorde ju slut…" (Jag förstår inte hur jag kan minnas varenda sms från honom. Det kan bero på att jag verkligen älskade honom.) Det tog en stund innan han svarade på det smset. Men efter ungefär en kvart skrev han "Jag gjorde inte slut. Vi kanske ska ta en paus i en vecka och prova sen igen." Jag visste inte vad jag kände då. Jag var bara förvirrad. Jag tror faktiskt inte att han bara ville ta en paus och sen prova efter en vecka. För senare på kvällen skrev han "först när jag träffade dig gjorde du mig väldigt glad för jag trodde att jag hittat mitt livs kärlek. Men sen märkte jag att vi inte var så lika som jag trodde. Tiden vi var tillsammans har varit världens bästa. Du kommer hitta någon som är bättre än mig och passar dig bättre än jag =)" Då förstod jag. Han hade gjort slut. Han hade gjort slut genom sms. Fast på ett finare sätt. Att jag inte visste att "vi kanske ska ta en paus i vårt förhållande" betydde att man ville göra slut.

Nu när jag tänker efter var det ändå bra att han gjorde slut. Jag skulle inte vilja vara tillsammans med honom i en minut till… Just nu ignorerar vi varandra och är varandras värsta fiender. Varför? Jo så här ligger det till: Veckan efter han gjort slut var jättejobbig. Jag grät mig till sömns varje natt och allt jag tänkte på var han han han. Jag skulle ha kunnat skolka från skolan och stanna hemma för jag tillförde verkligen ingen ting i skolan. Jag sa inget till mina kompisar. Arbetade inte på lektionerna. Lyssnade inte om någon pratade med mig. Jag var helt isolerad. Ingen hade märkt om jag struntade i att gå i skolan och stannade hemma i stället. Men nu gick jag till skolan ändå. Anlednignen var såklart att HAN gick där. Han går i klass 8F och jag i 8A. Jag ser honom gå föri ungefär 3 gånger om dagen och så ser jag honom i matsalen också. Varje gång jag såg honom så satt jag bara och glodde på honom. Jag kunde inte ta ögonen ifrån honom. Jag satt och tänkte saker som "han har en gång varit min" "vad gjorde jag för fel?" "jag älskar honom". Han märkte såklart att jag kollade på honom och började säga till alla på hela skolan att jag följde efter honom och kollar på honom hela tiden. Han säger det fortfarande och det är väldigt jobbigt att betraktas som en liten jobbig stalker-tjej som följer efter hans ex. Och sen blev jag också kär i hans kompis en månad efter han gjort slut. Det gick väl rätt bra i början men sen berättade ju såklart mitt ex för sin kompis hur jobbig jag var. Då började han också ignorera mig. Det gjorde minst lika ont som det hade gjort när mitt ex ignorerade mig en månad innan detta. Än en gång blev jag ignorerad på grund av att jag var jobbig.

Jag grät också varje natt när den här killen ignorerade mig. Jag var verkligen jättekär i honom. Och jag är faktiskt fortfarande kär i honom nu. Men som sagt, jag kommer aldrig att få honom på grund av mitt dumma ex som berättat hur jobbig jag är.

Detta blev en väldigt lång text. Längre än vad jag tänkte mig. Men jag har aldrig skrivit om vad som egentligen hände när mitt ex gjorde slut. Inte ens i min dagbok som jag skriver allt i. Detta kändes helt enkelt för jobbigt. För jobbigt att erkänna sanningen. Att det är mitt fel att han gjorde slut. Jag var ju väldigt jobbig nu när jag tänker efter. Killar klarar nog inte av detta i unga åldrar. Nu när jag tänker efter så älskade han mig inte på riktigt. Inte så som jag älskade honom. För om han hade älskat mig så mycket som jag älskade honom hade han aldrig gjort så här mot mig. Han hade accepterat att jag kollade på honom och inte sagt att jag var jobbig till alla inklusive hans kompis som jag blev galet kär i. Nu för tiden kollar jag inte alls på mitt ex längre. Jag tycker bara att han är dum och konstig och jag förstår inte hur jag kunde älska HONOM så j*vla mycket. Men jag ångrar faktiskt att jag gick runt och glodde på honom så mycket tiden efter han gjort slut. För om jag inte hade gjort det så hade han inte sagt till alla att jag var jobbig. Hans kompis inkluderar i alla. Och om hans kompis inte hade vetat att jag var "jobbig" så hade kanske vi varit ett par nu. Vem vet? Jag gillar hans kompis jättemycket. Han är perfekt. Men han kommer ändå aldrig att bli min. Fast han var faktiskt nästan min. Han skrev hjärtan till mig på msn och vinkade till mig en gång. Det var en väldigt lycklig tid i mitt liv. Men det kommer aldrig att bli mer. Tack mitt dumma ex. Tack!

Som sagt, var aldrig så jobbig som jag var mot din pojkvän och kommande pojkvänner. Det blir bara problem.

Det kan ta slut genom att man slutar att var amed varandra, slutar kontaktar varandra och slutar att prata så mycket med varandra. Man kanske ignorerar varandra.

Det kan ta slut för att någon inte är mogen/redo för ett seriöst förhållande och man vill olika. Eller så är killen bara dum i huvudet, så brukar det oftast vara!