Fattar du egentligen hur mycket press vi utsätts för varje dag? Jag tror inte ens vi märker hur illa det är ofta! Okej, jag gör en lista på allt man tydligen måste leva upp till så får ni se själva.

Man ”ska”:

♥ Ha rätt kläder
♥ Inte vara för tjock eller för smal
♥ Inte vara för lång eller kort
♥ Inte vara som alla andra men heller inte sticka ut för mycket
♥ Vara snygg och ”fräsch”
♥ Lyssna på rätt musik, se rätt filmer och TV-program
♥ Ha en bästis och andra bra kompisar
♥ Vara en bra son, dotter och funka med sina syskon eller kanske en massa plast- och styvpersoner
♥ Vara bra i skolan, göra läxorna
♥ Ha en framtidsplan
♥ Vara bra på gympan och vara sportig
♥ Ha fint hår i en perfekt frilla
♥ Sminka sig snyggt om man är tjej
♥ Vara tillräckligt tjejig/killig
♥ Ha ”rätt” fritidsintressen
♥ Vara rolig

Visst är det inte särskilt konstigt att vi bryter ihop och gråter ibland? Nu tycker jag att vi skiter i alla de här dumma påhittade kraven och tänker efter: Vad är det som gör mig lycklig, vad är viktigt för mig?

Känner du av alla de här kraven? Klarar du av att skita i dem, eller hur gör du för att stå ut? Skriv!

Puss och kram från Kitty!

Ps. Måste man vara en supermänniska med modellkropp och genihjärna för att passa in? Jag säger nej!

De flesta går i skolan i 12 år. Då är det inte så konstigt att man blir skoltrött någon gång. Det finns nog få saker som man skulle tycka var fantastiskt roligt att göra varje dag i 12 år.

Som jag har skrivit tidigare så var jag extremt skoltrött i högstadiet. Det kom helt plötsligt. Från att ha varit flitig förvandlades jag till en person som knappt orkade öppna skolböckerna.

Jag tror att det berodde på att andra saker började bli viktiga. Hur skulle jag kunna koncentrera mig på skolarbete när min kropp och hela mitt sätt att tänka förändrades i rasande takt?

Efter ett tag började jag inse att jag ändå gillade vissa saker med skolan. Jag tyckte ju om mina kompisar, det fanns sötnosar att flirta med och ibland var till och med maten okej.

Det är viktigt att veta att man inte är konstig för att man är skoltrött. Om man gläds åt de saker som man faktiskt tycker om med skolan så kommer det förhoppningsvis kännas lättare att öppna böckerna snart igen. Det gjorde det för mig.

Kram!