mina kompisar i klassen tar ju bara dem ger inte

så det första är lite svårt.
kan inte tänka positivt för det är alltid något som förstör det. så det är ingen ide och älskar inte mig själv och kommer inte göra det heller någonsin.
har kompisar i klassen som bara tar och aldrig ger och så säger dem saker som jag är fet och titta mitt fett jag är så tjock så sitter man där jämte dem kortare och väger mer än dem
men hade en killkompis som sa jag bryr mig inte om vad jag väger och då ändrade jag inställning till jag bryr mig inte om att jag är kort och vad jag väger. men det där börjar inte gå så bra längre för det är det enda tjejerna i klassen pratar om.

det jag tycker är viktigt är att verkligen tänka på att det finns saker som lyser upp även det mörkaste mörkret. ljuset lyser alltid i mörkret och det är alltid starkare än mörkret. så är det. så om du mår dåligt, tänk på alla de små ljus du har, som faktiskt lyser och försök kravla dig ur mörkret.

Hej! jag är en tjej som är 13 år, (ska fylla fjorton). Jag sitter just nu och gråter som jag har gjort nästan varje dag i typ 2 år, som typ hela tiden, och jag måste bara få skriva av mej, och jag hoppas värkligen att någon typ kan svara och försöka trösta mej på något sett. Mina föräldrar har nyss skillt sig, och vi har precis flyttat, min pappa har träffat en ny tjej, som destutom är min kompis lisas mamma. MIn mamma träffade också en ny kille, enligt pappa har dom varit ihop jättelänge, men enligt min mamma har dom bara varit ihop ca ett halvår, men nu bråkade dom och dom e inte ihop längre. Mamma sägar ocksa att hon e ensam men vafan tror hon jjag känner mig för det känns om att jjag inte har någon. lisa vill jag inte va med, hon e jobbig bara. fast hon kan typ vara rolig idag, och min bästa kompis från sexårs, har börjat vara med massor av andra kompisar, och hon har blivit jätte kaxig mot mej. Så ska hon alltid lära känna alla, och ta alla mina kompisar. Som en kille som jag gillar. Igår kramade han om mej och så simmade vi ut i en sjö som vi badade och bara låg och pratade, jag blev så glad ooch trodde att det änltigen skulle vända. så sa han att han behövde säga en sak, alltså typ att han gillade mig, så jag skulle gå förbi honom, så skulle vi typ prata. när jag ringde honom sa han att jag var utanför honom, så sa han att det inte gick för hans kompis var där fast killen visste inte att han skulle komma , han bad jättemycket om ursäkt, och sa att han var jätteledsen. Jag skickade ett sms och frågade vad han ville säga, och så sa han att jag typ var den sötaste tjenen han kände. Idag när jag kollade på min kompis sen sexårs sms, hade han skickat typ sötnos, och så till henne med. och jag kände mig inte så speciell längre. och när jag smsade med honom idag var han jättekall, vi frågade om han ville göra något med mej och min bästavän från sexårs ( som inte är det längre men jag är med henne endå fast jag kan må dåligt efter att jag har varit med henne för jag vet inte vem jag ska vara med). Nu känns det inte som att jag gillar honom längre typ.
Jag känner mig hur osäker som helst, för det är lixom tre gäng jag har en jättesnäll kompis som alldrig har svikit mej, men hon värkar typ inte gilla mig så mycket, så e det dom i klassen som hänger med massa töntiga, men jättesköna killar sär, så e det min bestis sen sexårs, och deras gäng, med massa killar och så. jag känner mej bara hur ensam som helst, och väldigt osäker, Det är så mycket jag inte kan förklara här heller.