måndag 10 maj 2010 | Ätstörningar

”Vad smaaaal du har blivit!”

När jag gick i gymnasiet fick jag lunginflammation. Precis innan vi skulle ta studenten blev jag jättesjuk och hade hög feber och jättejobbig hosta i två veckor i sträck. När alla andra i min klass spelade brännboll och grillade, låg jag som ett ynk i sängen och orkade ingenting.

Första dagen tillbaka i skolan skulle klassen äta pizza och jag minns hur jag sätter mig bredvid Jenny som säger: ”Men Jonna! Gud vad smaaal du har blivit!”

Hon sa det lite ängsligt men det lät också (tyckte jag) som att hon var lite imponerad! Av mig! Helt plötsligt fick jag uppmärksamhet för nåt annat än att bara vara duktig i skolan och helt plötsligt kunde jag känna att jag hade kontroll över mitt liv, genom att kontrollera maten!

Men så kändes det bara i början. Känslan försvann snabbt och snart var jag mest trött, ledsen, irriterad och orolig hela tiden på grund av maten. Och för att jag var så orolig över att inte räcka till!

Det tog lite tid för mig att må bättre, men tillslut fick jag hjälp och idag mår jag bra! Och nu vet jag att jag duger som jag är!

Kram Jonna

Jonna

Kommentera inlägget

|

Visa alla kommentarer (13)

Ämnen: , ,

13 kommentarer

10 maj 2010 13:23

jag tycket att ni ska har mer videor när ni pratar om saker… men varför får man ät störningar fattar inte det? jag har det men jag har haft det sen jag föddes har adhd :(

Jonna

14 maj 2010 11:54

Hej, vi försöker lägga upp videos lite då och då, tack för din kommentar! Och varför man får ätstörningar har jag skrivit lite om redan. Då skrev jag såhär:
För många kan det handla om dålig självkänsla, att man känner att man inte duger som man är. För andra handlar det om att allt känns så oroligt och rörigt mitt i puberteten, att det enda som det känns som man kan ha kontroll över i hela världen är maten. För några kanske det handlar om att man vill vara duktig och leva upp till en massa ideal som visas upp i tidningar och på TV. För några kanske det är en reaktion på att saker är jobbiga hemma. För vissa handlar det om alltihop, på samma gång. Har du fått någon hjälp för dina ätstörningar? Om inte, tycker jag du ska prata med din doktor som hjälper dig med din adhd. Ta hand om dig. Kram Jonna

heddah
10 maj 2010 16:43

Kan ni vara snälla och skriva lite mer om mens? Jag vet redan allt men jag skulle vilja läsa lite om vad ni tycker :)

Jonna

14 maj 2010 11:56

Hej, vi har skrivit en massa om mens, kolla här!

Lisa
10 maj 2010 16:47

hej det är jag igen, men skriv mer om mens och bröst… hehe börjar få det och det ni har skrivit har jag redan läst puss<3

Jonna

14 maj 2010 11:57

Hejhej, vi kommer skriva mer om både mens och bröst. Tills dess får du också kolla in vad vi skrivit om bröst här!

heddah
10 maj 2010 17:43

Heej…
jag har mått ganska dågligt ett tag för att det är jätte många som säger att jag är smal men efter en lång stund känns det jobbigt för då tror jag att jag är FÖR smal och måste äta mer och så…de vill ju ge komplimanger (tror jag) men det blir lite jobbigt…
Ibland så gråter jag över det och jag har pratat med min mamma och pappa om det här…
det är endel som har sårat mig riktigt men dom visste inte det här…men då har dom sagt förlåt och så…
Det känns ganska jobbigt det här…oftast tycker ju folk att dom är föt tjocka men för mig är det tvärt om även om alla i klassen har typ ”samma kroppar” som jag…
Jag vet att jag inte är ”onormal” eller så… men det blir jobbigt ibland

Jag tycker att man inte borde kommentera varandras storleker oavsett hur man ser ut!
Man kan bli ledsen för både och!

Tack på förhand

Jonna

14 maj 2010 12:00

Hej, fattar att det känns jobbigt att få höra kommentarer om din kropp, även om folk tror att de ger komplimanger när de säger att du är smal. Vad bra att du kan prata med dina föräldrar om hur du känner! Skulle du kunna säga så som du skriver här, till de som kommenterar dig? Att du blir ledsen ”trots” att du är smal, att det är jobbigt att bli kommenterad? Jag håller med dig om att man ska få ha sin kropp ifred från kommentarer, oavsett hur den ser ut! Kram Jonna

Hanna
10 maj 2010 21:15

Hej jag skulle vilja ställa en fråga till er. Jag har vart smått sjuk sen fyra veckor tillbaka, äter medicin (fast utan biverkningar) och känner mig frisk nu. Går i skolan och så. Här kommer mitt problem: Jag har gått ner tre kilo på dessa veckor och när jag fick min mens häromdagen varade den bara i två dar. Vad kan detta bero på och kan det vara farligt?

Tora

11 maj 2010 16:40

Hej Emma! Mensen kan hålla på i allt från bara ett par dagar till över en vecka. Om din kropp hade tagit skada av att du varit sjuk och gått ner i vikt skulle du inte ha fått den alls, så jag tycker inte du ska oroa dig! Kram!

Emma
11 maj 2010 14:13

Oj, oj! Svara nån på Emmas fråga, hon verkar riktigt orolig och det är jag med! :S

Xintuu
11 maj 2010 16:55

Jag har någon form av ätstörning. Jag kan äta normalt i max 1 vecka. Sedan börjar jag svälta, i kanske 1 vecka, sedan frossar och spyr jag, så går det runt så. Kan inte få stopp på det.

Jonna

14 maj 2010 12:03

Hej Elin, det låter som att du fastnat i ett beteende som inte alls är bra för dig. Det går att få stopp på det men du kan behöva få hjälp. Jag tycker du ska snacka med nån om det, kuratorn på ungdomsmottagningen, skolsyster, dina föräldrar eller läkare på vårdcentralen. Det finns hjälp att få! Att börja prata om det är ett sätt att bli bättre och leva ett gladare och friskare liv.Ta hand om dig. Kram Jonna

Elin
11 maj 2010 20:53

jag är inne i en”jobbig” period nu.
jag vill se så br aut som möjligt och skippar oftast lunch och frukost, jag vet att det inte är bra,
jag väger ca 50kg och är 1,66 cm lång
men jag vill inte va ”normal” viktigt, utan smal, hur ska jag göra?
jag märker sj att jag bara blir trött sur o grinig,

Jonna

14 maj 2010 12:07

Hej, jag känner igen vad du berättar från mig själv och hur jag tänkte förr. Det är jättejobbigt att känna att man fokuserar sitt liv på sitt utseende. Att hoppa över måltider gör bara att du blir, som du säger, trött, grinig, får svårt att koncentrera dig, blir hungrig på kvällen och din mage och din kropp tar stryk när du inte äter regelbundet. Finns det någon vuxen du känner dig trygg med, som du skulle kunna snacka med om hur du känner? Jag tror det är viktigt, det låter som att du inte mår bra och då kan man behöva få snacka om sina tankar och känslor med nån annan. Dina föräldrar, nån lärare, kurator på ungdomsmottagningen till exempel? Ta vara på dig. Kram Jonna

anonym
12 maj 2010 15:17

Jaag tycker ni ska svara på ”Hanna”s fråga…för jag har det också lite så!! :(

Jonna

14 maj 2010 12:13

Läs mitt svar till Hanna och ta hand om dig. Kram Jonna

Stina
12 maj 2010 17:37

svar til anonym!!
om du vill se bra ut skippa inte frukosten och lunchen det är den som gör att du årkar mer under dagen och gör att du mår bra!! träna mer istället!! jag är typ 170 mer elr mindre och väger 52kg!

Jonna

14 maj 2010 12:14

Hej, visst är det så att man bara blir trött, irriterad och hängig av att hoppa över måltider. Försöka få en bra balans mellan att äta bra, när man känner sig hungrig och att röra på sig är ju det bästa! Kram Jonna

inte sonja
15 maj 2010 18:40

Jag har inga bröst men använder Bh för vill inte vara sist. Och jag har börjat acceptera att jag är sist. Men jag kan ju inte sluta med Bh nu. Och om jag ska vara ärlig gillar jag att ha bh. Men jag vill ha dem lite mindre, fast då kommer alla märka det. För jag brukar ha strumpor i A65 bh och de blir ganska stora, nu vill jag mer ha en A65 med pytte lite bomull eller använda AA65 utan något för de är ganska mycket uppåt av sig själv, (väldigt stark bygel som skuter upp bh:n mer). Men alla kommer märka, för de tror redan att jag fyller BH:n. Och en sak till, snart är det ju sommar hur ska jag då göra med bikini och allt? :/ (Vill fortfarande använda bh, så tipsa helst inte om det)

Jonna

19 maj 2010 10:04

Hej Carro, sjysst att du börjar tycka att dina börst är ok som de är! Och, först och främst vad gäller bikinis så finns det faktiskt bikini med vaddering! Jag själv använder både sån där trekantsbikini och en bandeau (du vet som bara sitter fast bak och så kan man välja om man vill ha snören att knyta bakom nacken) med en liten lagom vaddering i. Ser helt naturligt ut och såna finns på de flesta vanliga klädaffärer faktiskt, ganska billigt! Vill du använda bh så fortsätt med det! Börja med att använda lite mer bomull eller vadderingarna från bikinin (de går oftast att ta ur nämligen om man vill!), och trappa sen ner liksom. Jag lovar att ingen kommer reagera speciellt! Ibland har tjejer olika typer av bh på sig och brösten kan se lite olika ut dag från dag. Minska lite i taget! Det är mitt tips! Lycka till! Kram Jonna

Carro i sjätte klass
15 maj 2010 18:57

Jag går i 6:an och är minst av alla. (på alla håll och kanter har nämligen inte kommit in i puberiteten) Men jag tycker det är okej, fast såklart kan jag gråta ibland och verkligen hata hur jag ser ut och bara vilja se ut som alla andra. Liksom jag kan inte göra saker som är för folk från 13-18. För alla skulle tycka att jag var konstig. För när jag säger till folk att jag är 13 år tror de inte mig, jag hatar det! Jag har samma kropp som en 10 åring, har typ mätt det hos en doktor. Jag hatar också det, för jag måste gå till doktorn hela tiden för de tror jag är sjuk eller något. Pluss att doktorn är en kille och det är jag jätte obekväm med. Och jag måste gå dit ganska ofta och det kostar 300kr per gång och min familj har inte de pengarna. Sedan varje gång jag kommer dit så mäter de mig bara och väger mig sedan kollar så jag inte har bröst och kroppshår. Sedan säger de att allt är bra och blablabla. De säger samma sak hela tiden. När mamma var i min ålder var hon 9 cm längre. Och HON tyckte hon var kort. hon var ifresej näst kortast. Pluss min doktor säger hela tiden ”13 inte puberiteten inte normalt” Hatar honom, vadå?! Är jag inte normal eller?!!! Alla tester som vi har tagit har varit normalt. Förutom att mitt skellet var 2 år yngre än mig vilket jag inte fattade ett skit av utan snarare blev ledsen av. Sedan i skolan ska alla säga lilla klara, oh vad smal du är. Oh så små händer. Oj, vad smala armar. Kolla på dina lår. Jag äter så mycket jag kan! Jag äter tillochmed godis så ofta jag bara kan. Jag vill bli tjock! Men det går inte. Jag proppar i mig men inget händer! Jag kan inte ens få tjockisbröst! JAG VILL BLI NORMAL! Hatar min kropp! Jag kan äta hur mycket som helst men INGET händer. Jag väger 30 kg och är 13 år. Min lillebror är 8 år yngre och är snart lika lång som jag och väger nästan lika mycket. För HAN ska ju vara för lång för sin ålder! Jävla skit… :’( Dessutom ni säger hela tiden att puberiteten är från 10-14 eller något sånt. Men tydligen håller inte doktorn inte med om det . Han säger hela tiden att det inte är normalt. Men det kanske är för att jag inte har några tecken på puberitet, men är inte det samma sak? Hatar allt, vill bara bort. PS! Jag vill inte prata med någon på någon barnklinik…

Jonna

19 maj 2010 10:17

Hej, jag fattar att det är jobbigt att vara sist, att känna sig liten och som ett barn när alla växer som bara den och kommer i puberteten hej vilt runt omkring dig. Och, vad jobbigt att inte få nåt sjysst bemötande hos doktorn heller och att få kommentarer om kroppen i skolan! Usch! Men du, så här funkar det: puberteten sätts igång av hormoner i kroppen och påverkar hur kroppen växer storleksmässigt, bröstens tillväxt, kroppshår och allt sånt. Det är vanligt att den hos tjejer börjar nån gång mellan 10-13 år och håller på sisådär 5-6 år, men det är inte jätteovanligt att det dröjer för vissa (både tjejer och killar)! Det varierar mycket från person till person och det finns egentligen inget som är mer eller mindre NORMALT. Om du är obekväm med din doktor tycker jag du kan säga det till din mamma, för alla har rätt att välja sin läkare! Det är sant! Och, det finns något som heter högkostnadsskydd hos doktorn: när du betalat 900 kr under ett år får du fri läkarvård sen! Fråga om det! Och, du behöver inte gå till någon barnklinik när du går i 6:an! Jag skulle råda dig att boka en tid på ungdomsmottagningen. Där kan de supermycket om pubertet, tillväxt och hur kroppen brukar funka i din ålder. De kan hjälpa dig vidare! DU förtjänar att tas på allvar och att folk kommenterar din kropp är heller inte ok! Om du orkar, säg ifrån: – Jag tycker inte om när ni kommenterar min kropp, jag kommenterar inte era kroppar på det viset! Om du inte orkar, snacka med din klassföreståndare eller nån annan vuxen. Jag fattar verkligen att alltihop känns jobbigt som bara den, men det finns hjälp att få! Skriv igen om du behöver mer stöd och pepp! Ta hand om dig. Kram Jonna

Cecilia
25 maj 2010 17:41

( jag heter clara men kallas carro )

Carro i sjätte klass
« Tillbaka