Häromdagen fick Mensbloggen ett mail från en kille som tidigare led av ortorexi, som jag har skrivit om innan, men som numera är frisk. Såhär skriver han:

“När jag var tonåring blev jag sjuk i anorexi och ortorexi .

Det var ovanligt, och är ovanligt, att killar vågar prata om dessa sjukdomar. Många tror att det bara är kvinnor och tjejer som drabbas, men jag vet att mörkertalet är stort bland killar och män.

Jag hatade mig själv, tyckte jag var ful och äcklig. Hatade mig själv och straffade mig med att inte äta eller träna tills jag svimmade eller kräktes blod. Det dövade smärtan och ångesten en stund. Jag hade så svårt att leva med alla bilder av hur man skulle vara för att duga som kille och människa.”

Vad tänker du när du läser den här killens brev? Skriv!!

Jag är dålig på att göra saker på ett sunt och lagom sätt. Det bästa vore såklart att träna regelbundet. Kanske två gånger i veckan. För mig fungerar inte det riktigt. Antingen tränar jag som besatt eller så tränar jag inte alls. När jag har tränat hårt en period så tröttnar jag och lägger av.

För vissa blir träningen till ett stort problem. Jag har en kompis som kunde gå upp mitt i natten och göra 500 sit ups för att hon hade ätit efterrätt efter middagen.

Min kompis led av ortorexi, alltså övertränande. Det innebär att man är sjukligt besatt av att äta lite och träna mycket. Man är så besatt av att leva hälsosamt så att det blir ohälsosamt och… ja, sjukt helt enkelt.

Det stämmer nog ändå som man säger; lagom är bäst

Kram från Manne!