lördag 15 maj 2010 | Ätstörningar

Mer sjukdom än kärlek…

En kille jag känner blev kär i en tjej. Jättekär. De blev tillsammans och flyttade till och med ihop. Det var då han märkte att något var lite skumt…

Hans nya flickvän åt inget, och om hon åt gick hon alltid på toa direkt efter. Det blev en stor grej. Min kompis pratade med läkare, hennes familj och såklart henne själv, men hon ville inte ha hjälp. Tillslut blev det omöjligt att vara ihop, hur kär han än var. Det var helt enkelt för jobbigt att se någon man gillar må så dåligt.

Detta vara flera år sen. Han har berättat att det var som att sjukdomen tog över förhållandet, allt handlade bara om den tillslut. En ständig kamp. Tydligen så har hon varit sjuk sedan dess, gått på olika behandlingar och gått upp och ner i vikt.

Han tycker verkligen att det är jobbigt att prata om. Men vad ska man då göra om ens flick- eller pojkvän verkar ha en ätstörning? Man ska såklart prata om det. Prata, fråga, tjata, försök ta kontakt med andra, be personens anhöriga skaffa hjälp. För tar man på sig allt själv blir det snart som en plikt, ”ett jobb” och du blir mer som en psykolog än en flickpojkvän.

Har du några tankar eller erfarenheter om detta? Hur skulle du reagera? Skriv!

Kitty

Kommentera inlägget

|

Visa alla kommentarer (4)

Ämnen: ,

4 kommentarer

15 maj 2010 10:50

Hej.

Min syrra hade anaroxia för tre år sedan, vi kan fortfarande inte prata om vissa saker bara för att det påminner om så mycket. Först vågade jag inte prata med någon om detta men nu är jag öppen inför mina kompisar och de ställer flera frågor. Ibland är det jobbigt för mig också. Men nu är jag snart lika gammal som hon var då och jag börjar oroa mig. Jag trivs inte över min kropp och sånt. Och nu när jag blir lika gammal som hon var är jag rädd att jag också får en släng av det!!!

Kitty

18 juli 2010 22:27

Jag tror inte att man kan få en släng av anorexia, det är en sån allvarlig sjukdom. Om du är orolig och tänker mycket på det så prata med skolsyster, skolkuratorn eller någon av dina föräldrar. Ungdomsmottagningen är bra på sånna här frågor med, för jag tror att det är bra att du pratar med nån så att du inte behöver vara orolig. Jag tror att du inte alla behöver få det bara för att din syster hade det, det smittar ju som tur är inte på det sättet. kan du försöka öva dina tankar att vänja sig bort från dom dåliga banorna i huvudet, kanske? Säga ”STOPP” till dig själv tyst men bestämt när dom dumma tankarna om din kropp sätter igång. För du är fin precis som du är!! Kram och lycka till!

anonym
16 maj 2010 11:43

Jag hade ätstörningar förut, jag var 170 och vägde 30 kg när jag hade det… Allt var pågrund av mammas man. Hon gifte om sig ^^.
Men eftersom jag hade lite att ta av, om man säger så ( jag var inte fet )
men han gick runt och petade mig i magen och sa ” oj va fet du är ! ” då slutade jag äta, och när jag skulle börja äta igen så spydde jag efter direkt.. Du väger jag 62,4 kg :)

Kitty

18 juli 2010 22:29

Vad bra att du mår bättre. Har du sagt till din mamma vad han gjorde? Vad himla dumt! Sånna småsaker kan verkligen få stora konsekvenser, tänk att han inte fattade det! Kram!

Pimzi
12 juli 2010 10:55

Det här handlar igentligen inte om ätstörningar men jag vill ändå att ni ska svara jo en lördag morgon kräktes jag massa gånger nästa vecka var jag frisk men veckan efter det på fredag kvällen spyde jag igen
jag hatar att spy och jah är jätte rädd att det ska hända igen och ibland får jag heta slungkar up i halsen snälla hjälp mig /anonym

Kitty

18 juli 2010 22:31

Oj, ring vårdcentralen och boka en tid direkt, det är antagligen nåt krångel med din mage. Det kan vara nåt du ätit eller nån bakterie eller allergi. Ring direkt! Kram!

Anonym
12 juli 2010 10:57

Snälla svara

Anonym
« Tillbaka