När man har ätstörningar så blir synen på mat konstig. En frisk person äter när den är hungrig utan att fundera särskilt mycket. Men för den som har ätstörningar är det en gigantisk utmaning att äta.

Oavsett om man har anorexi, builimi eller hetsäter så får man en konstig relation till mat.

Det är svårt att komma ur tvångstankarna på egen hand. Oftast behöver man hjälp av experter. För vissa tar det lång tid innan man kan äta på ett normalt sätt. För andra går det fortare.

Mensbloggen har fått ett mail från en kille som tidigare hade ätstörningar, men som nu är frisk. Såhär skriver han:

“Det som fick mig frisk var att människor visade mig medmänsklighet och värme.

Det var ett långt inombordskrig för mig att börja tycka att jag var okej. Jag har fått mycket fin hjälp av två terapeuter, utan dem hade jag inte levt idag. Jag fick samtalsterapi och mediciner. Sen hjälpte det mig oerhört när jag vågade berätta för andra att jag var fast i detta helvete.

Mitt tips är att våga prata med någon du känner förtroende för. Blir det fel så prova att prata med en annan person.

Du behöver inte skämmas, du är inte ensam. Detta är ingen kill- eller tjejsjukdom, det är en människosjukdom.”

Ps. Man behöver inte äta larver bara för att man är frisk

Hur hjälper man egentligen en kompis som har ätstörningar?

♥ Prata, tjata och var ”besvärlig”. Man hjälper ingen genom att spela med.
♥ Berätta för kompisens familj och anhöriga om vad du ser och känner. Din kompis kommer antagligen tacka dig längre fram.
♥ Prata med skolans kurator och gör vuxna på skolan uppmärksamma.
♥ Prata inte för mycket mat, kropp, storlekar med mera. Lägg bort tidningar, filmer och TV-kanaler med för mycket smal-hets i. Fokusera på annat när ni umgås.
♥ Ta inte på dig uppgiften för mycket, gör vad du klarar av. När du berättar för kompisens anhöriga så be dem ta över.
♥ Peppa, försök vara positiv.
♥ Visa att du finns där för att prata och för att lyssna.

Har du själv några tips eller erfarenheter? Vad har jag missat på min lista? Skriv!