söndag 16 maj 2010 | Ätstörningar

Prata, prata, prata…

Hur hjälper man egentligen en kompis som har ätstörningar?

♥ Prata, tjata och var ”besvärlig”. Man hjälper ingen genom att spela med.
♥ Berätta för kompisens familj och anhöriga om vad du ser och känner. Din kompis kommer antagligen tacka dig längre fram.
♥ Prata med skolans kurator och gör vuxna på skolan uppmärksamma.
♥ Prata inte för mycket mat, kropp, storlekar med mera. Lägg bort tidningar, filmer och TV-kanaler med för mycket smal-hets i. Fokusera på annat när ni umgås.
♥ Ta inte på dig uppgiften för mycket, gör vad du klarar av. När du berättar för kompisens anhöriga så be dem ta över.
♥ Peppa, försök vara positiv.
♥ Visa att du finns där för att prata och för att lyssna.

Har du själv några tips eller erfarenheter? Vad har jag missat på min lista? Skriv!

Kitty

Kommentera inlägget

|

Visa alla kommentarer (6)

Ämnen: , ,

6 kommentarer

16 maj 2010 15:29

Jag har en kompis, och hon skär sig.
När jag fick reda på det var jag mer hemma hos henne och vi träffades mycket mer. (hon bor en bit ifrån mig) men jag är jätteorolig.
Hon har verkligen inga vänner, och dom hon har är bara taskiga, så hon är inte med dom. (jag skulle också göra så, man vill knappast vara med dom som är taskiga mot en)
Vi smsar jämt (och även på lektionerna, bla om mattetal..) men jag är endå jätteorolig.
Jag får absolut inte säga något till hennes mamma om det här, men det känns mer som att hon ropar på hjälp när hon pratar om att hon mår dåligt.
Jag har förklarat att hon kanske kan prata med något.
Men det vägra hon.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, hur tycker ni att jag kan göra i det här läget?

Jag ska prata med min mamma om det här, men vet ni något mer jag kan göra nu?
Vill verkligen hjälpa henne så mycket jag kan.

Kitty

17 maj 2010 12:30

Vad bra att du är en så fin vän. Du har ju hamnat i ett dilemma här. Å ena sidan vill du inte svika din kompis men å andra sidan vet du att hon måste ha hjälp. Se bara till att du inte tar på dig detta för mycket så att du själv börjar må dåligt. Vissa gånger måste man försöka hjälpa nån även om den inte vill, för nånting måste ju göras. Varför inte ställa ett ultimatum till henne: ”Om inte du söker hjälp åt dig själv så gör jag det, jag bryr mig om dig och kan inte se dig så här.” Hon ska inte behöva må så här dåligt. Börja med att prata med din mamma så kan ni se hur du ska gå vidare, kanske kan hon ringa din kompis mamma och säga att hon råkat läsa din dagbok eller nåt? En vit lögn för att hon ska få hjälp tycke jag det kan vara värt, lycka till! Glöm inte att det finns, skolkurator, skolpsykolog, skolsyster, BRIS och ungdomsmottagningar, Dom finns där för att hjälpa till. Kram!

åååååä
16 maj 2010 15:29

*någon

åååååä igen
23 maj 2010 18:02

Hej!

Min mamma har anorexia, hon och pappa berättar ingenting om det för mig och min syster (jag tror inte dom vil att vi ska veta)
men jag har läst så mycket om anorexia och om man har det länge och så så kan man dö tilslut, är det sant?
Jag vill verkligen inte att mamma ska dö:((
Finns det nåt jag kan göra elr säga?
SNÄLLA SVARA, behöver hjälp…..

Kitty

31 maj 2010 17:07

Jag tycker att du ska skriva ett brev till din mamma och pappa om dina tankar och din oro. Skriv att du är så stor nu att du fattar och att det är dags att dom berättar för dig med så att du inte ska behöva må dåligt. Funkar det inte så hör med skolkuratorn, skolpsykologen eller prata med dom på BRIS,numret står på Mensbloggen, i högerspalt, dom vet hur sånt här funkar, lycka till! Kram!

orolig......
21 juni 2010 21:22

jag behöver hjälp för jag tror att jag har anrexia. jag har aldrig lust att äta o jag tycker att jag är tjock (väger 28kilo, är 163cm lång och är 11år) HJÄLP!!!!!

hjälp!!
28 juni 2010 00:40

till hjälp!
snacka med någon om det att du tror du har det. te.x skol syster skol kurator eller någon..det är inte normal att väga 28 och va 163 lång och tycka man är tjock.. försök få hjälp på något sätt.
lycka till ! tusen kramar

eliephie.blogspot.com
08 juli 2010 14:36

hej, jag heter emma och har ätstörningar mina vänner, pojkvän och familj tjatar som in i helvete på mig men ärligt talat gör dem det bara värre. min pojkvän tror att jag bara kan vräka i mig och sen är det bra men nej jag mår så himla illa och måste spy. dem försöker att pressa mig att äta men jag har inte samma syn på mat som dem, men dem har nt fattat det ännu. jag uppskattar att dem bryr sig men jag mår bara sämre om dem ska tjata dygnet runt.. :(

emma
« Tillbaka