Jag måste erkänna att jag var lite avundsjuk på tjejerna som hade fått mens. Det var som att de hade en liten hemlig klubb som jag inte var inbjuden till. Ingen tjej ville ju prata mens med mig så det hela kändes både mystiskt och spännande.

Tjejerna kunde gå till skolsyster mitt under en lektion utan att lärarna blev arga, de kunde hoppa över gympalektioner och de tog hand om varandra när någon hade mensvärk.

Det var som att de fick ett speciellt band till de kvinnliga lärarna. Jag kunde ju inte gärna börja prata sperma med svensklärarinnan, men för tjejerna gick det bra att pratar mens.

Därför är det fantastiskt att jag får skriva på Mensbloggen. Någon mens kommer jag aldrig få, men jag får följa med i menssnacket. Jag är inte med i klubben, men kanske som en supporterklubb som alltid är på menstjejernas sida. Eller vad tycker ni?!