Jag har alltid haft små bröst. Alla andra i klassen började få bröst i mellanstadiet och sjuan. Men inte jag. Platt som en pannkaka.

Jag har länge tyckt att det var superjobbigt men har lärt mig att leva med mina små bröst och tycker idag att de är fina som de är. De är mina och sitter bra på just min kropp och jag kan hitta positiva saker med att ha små bröst och det är gött tycker jag.

Jag fick en kommentar från Maja här på bloggen när jag skrev om att vara sist med att få bröst, som jag önskar att jag läst när jag var 13 och helt platt och missnöjd med mig själv. Här är Majas kloka bröstord:

”Jag var också sist med att få bröst. Jag började få bröst när jag var typ 13. Alltså förra året. Dom är fortfarande väldigt små, dom syns knappt under tröjan om jag inte har bh på mig. Jag har mått jättedåligt över detta väldigt länge, men nu så har jag börjat att acceptera min kropp som den är. Varför bry sej om ens bröst när det finns andra MYCKET viktigare saker att tänka på här i världen!”

Det kanske är svårt att tänka så hela tiden, men att försöka tänka som Majas när man känner sig missnöjd är ett gott försök att gilla sig själv som man är!

Hur gör du för att gilla dig själv som du är?

Kram Jonna