Att byta skola är ett lysande tillfälle till förändring. Man kan ändra stil, få nya vänner och bestämma helt och hållet vem man vill vara.

I lågstadiet ansågs jag vara en underlig typ. Jag var ointresserad av det mesta som de andra killarna var intresserade av, så jag var ganska utstött. Jag fick inte vara med i de hemliga klubbarna i klassen och det tuffa gänget ville inte ha med mig att göra.

När jag började mellanstadiet så bytte jag skola. Jag bestämde mig för att våga vara mig själv, våga ha mina favoritkläder på mig och att våga prata med främmande människor.

I den nya skolan var allting annorlunda. Allting med mig som sågs som konstigt på den gamla skolan sågs som något bra på den nya skolan. Jag fick vänner och blev för första gången i mitt liv populär! Från utstött och halvmobbad till populär på några månader. Jag saknade inte den gamla skolan direkt

Kram Manne

Om det är så att man byter skola eller klass, så kan man ju faktiskt passa på att dra lite nytta av situationen.

Kanske är det så att du inte trivts, du har varit utanför, mobbad, haft tråkiga, jobbiga eller elaka kompisar, varit en mobbare eller taskmört själv, eller bara känt att du inte passar in. Då kan du passa på nu!

Du träffar ju en massa nya, fina människor, både i klassen och i resten av skolan som faktiskt inte känner dig än, varför inte låta dem träffa den du verkligen vill vara?

Kanske har du bara fortsatt vara blyg av gammal vana? Utmana dig själv, våga säga vad du tycker, stå upp för dig själv, stå emot grupptryck, säga ifrån, ha på dig vad du vill eller kanske klipp en ny frilla?

Se det som en ny chans! Lycka till!

KRAAAM!

Ps. Från och med nu ska jag våga ha mina barnsliga vantar fast jag är vuxen!

Jag har aldrig behövt börja i en helt ny klass alldeles ensam, men jag kan föreställa mig att det är OTROLIGT nervöst att komma som nyinflyttad till en klass där man inte känner någon. Snacka om press på sig själv att man vill göra ett bra första intryck!!

I 6:an skulle en ny kille börja i vår klass. Micke hette han, och vi hade fått veta en del om honom redan innan sommarlovet. Vi visste att han var från Stockholm, att hans familj hade köpt en gård på landet i Skåne och vi fick till och med se en pytteliten bild på honom. Tjejerna i klassen tyckte han var sjuuukt söt och vi hade jättehöga förväntningar på vår nya kompis!

Fasiken vad spännande det var första dagen i 6:an! Nu skulle vi äntligen få träffa Micke på RIKTIGT! Och jo, han var söt och snäll och hade fin dialekt, och efter ett tag blev han ihop med den coolaste tjejen i klassen… såklart.

Men jag undrar om han var lika cool och populär på sin gamla skola eller om han fick en ny chans hos oss? Han kanske kände en jättepress på sig att leva upp till våra förväntningar om att vara den häftiga killen från Stockholm?

Vad tror du? Skriv!

Kram!

Ps. Såhär glad kan man bli när det klommer en ny kille till klassen