Tjena! DEtta har inte så mycket med inägget att göra men här kommer det.
Jag har liksom inte så bra kompisar, dom är roliga att va med i skola och så. Men jag är inte så bra kompis med dom så att dom vill va:( grejen är den att jag bor långt ifrån alla. Så vi kan nästan aldrig va. Mi. Skola ligger i ett samhälle, i det sammhälet bor 4 av killarna i klassen. Dom pratar varje dag om va alla fyra ska göra tillsammans. 2 mil ifrån skolan ligger ett annat sammhälle, där bor 3 av killarna i klassen. Dom pratar och varke dag om vad dom ska göra med varann. Och i båda samhällerna så cyklar dom ju massa med varann. Men problemet är att jag bor mitt emellan skolans samhälle och det andra sammhälet, mitt ute i skogen på en gård. Det gör att jag har 1 mil till närmaste vän. Så jag kan inte bara cykla till dom varje dag. I lekis va jag jätte bra vän med alla. När man typ ringde en väcka före och bokade in en dag. Men mina föreldrar kan nästan aldrig skjusa heller. Och efter som att mina klasskompisar märker att jag aldrig kan göra nåt med dom så liksom blir vi mindre och mindre vänner. Vad ska jag göra?

Hej! Dehär har inte någonting att göra med inlägget men ändå…

Jag är en tjej på 13 år, jag har nyss börjat skolan igen efter sommarlovet, innan sommarlovet blev jag tillsammans med en kille som heter rickard, de känndes inte bra och jag gjorde slut (under somarlovet) nu när skolan har börjat är det jätte pinsamt att träffa honom och han är inte direkt den tysta i klassen utan den som pratar mest och han säger oftast roliga saker förut var de inga problem att skratta åt de men nu är de jätte pinsamt och ibland om jag tittar bakåt (han sitter länst bak i klassrummet) så ser jag i ögonvrån hur han tittar på mig, vet inte vad jag ska göra, snälla hjälp mig!

Tack för att ni har mensbloggen den är jätte bra!
Kram Rebecka!

ps. kitty du är bäst! skulle vilja ha dig som min mamma!

hejsan svejsan mensbloggen<33333!!!!!!
ni ääääääääääääägggggggggggggggeeeeeeeeeeeeeeeeerrrrrrrrrr