När jag var yngre tyckte jag att mina föräldrar var pinsammast i världen. Det verkade nästan som att de tyckte om att göra bort sig och skämma ut mig inför mina vänner. Jag blev ångande varm av skam inombords och ville helst sjunka genom jorden. Mamma brukade prata högt och ogenerat om folk som satt nära oss på tunnelbanan, bion eller restaurangen och det var inte alltid särskilt snälla saker hon sa. Jag var helt säker på att alla hörde henne men själv sa hon att hon pratade så tyst så att det var omöjligt att någon skulle kunna höra.

När ens föräldrar gör pinsamma saker så är det viktigt tänka på att DU inte ÄR dina föräldrar! Det är faktiskt DE som gör bort sig – inte du. Ingen kommer att tycka att du är pinsam bara för att din pappa släpper en brakare på bion. Visst, dina kompisar kommer säkert fnissa åt det men då får du helt enkelt skratta med och säga att ”tur det var pappa och inte jag” eller något liknande.

Sedan kan du alltid berätta för dina föräldrar vad du tycker är pinsamt och be dem att sluta göra det.

Hur tycker du man ska hantera pinsamma föräldrar?

Kram!

Ps. Det kan också vara rätt pinsamt när ens föräldrar trillar framför andra…

När jag fick mens berättade jag det för mamma och bad sen henne att berätta för pappa. Det kändes bäst, så slapp jag. Det kändes så pinsamt att säga det själv.

Jag minns också att jag ville att allt bara skulle vara som vanligt efteråt, att det inte skulle bli någon stor grej, att jag bara skulle bli behandlad precis som förr! Det blev jag också, förutom att pappa frågade hur jag ville göra med bindor och sådant när jag bodde där varannan helg. Lite pinsamt, men okej.

Men så är det ju inte för alla. Vissa föräldrar blir liksom så chockade när deras barn får mens, bröst och kommer i målbrottet att de inte fattar hur de ska bete sig. Ska de vara som vanligt, som när man var ”barn”, eller måste de vara annorlunda nu? Ibland kan det där bli sjukt jobbigt! Antingen för att man inte vill bli behandlad som vuxen helt plötsligt. Eller tvärtom, att man fortfarande blir behandlad som värsta barnrumpan.

Hur är det för dig? Behandlar dina föräldrar dig som du vill eller är de pinsamt oförstående?

Kram Jonna

Ps. Här är min gulliga mamma när vi är på semester på Mallis för ungefär 10 år sen!