Att börja i en ny skola är ett perfekt tillfälle att glömma, börja på ny kula och få nya vänner. Det är viktigt att komma ihåg att alla inte är taskiga. De allra flesta är väldigt snälla och trevliga. Att man blev mobbad på den tidigare skolan handlar om att det fanns taskiga människor där och om tillfälligheter. Det betyder inte att man kommer att bli utsatt igen.

Jag var mobbad i lågstadiet och när jag började i en ny mellanstadieskola så bestämde jag mig för att gå vidare och försöka glömma. Jag samlade mod, tog kontakt med folk och fick en massa ny fina vänner. Att byta skola var nog det bästa som hade hänt mig.

En person som bli mobbad behöver stöd och hjälp av någon som ser vad det är som händer och som ställer upp. Här är några tips på hur man kan hjälpa någon som blir mobbad:

♥ Säg till den som mobbas att du står på hans/hennes sida.

♥ Säg till mobbarna att det inte ör okej att hålla på som de gör.

♥ Våga vara vän med den som är utstött trots att du kanske kommer få mobbarna emot dig.

♥ Erbjud dig att följa med den som mobbas till skolkuratorn eller läraren för att berätta om vad som händer.

Mobbning, utstötning och trakasserier är hemska saker som sätter djupa och obehagliga spår. Jag tror ofta att det är så att folk är taskiga mot andra för att inte stötas ut själva. Man vill hellre vara en del av mobbargemenskapen än att bli mobbad. Därför är man taskig mot andra fast det gör ont i magen. Mobbare är ofta väldigt rädda för att själv bli mobbade så de trycker ner andra för att själv hamna högst upp.

Det är viktigt att komma ihåg att mobbare är lika rädda som alla andra. Det är också viktigt att inte vara med i ett kompisgäng där man måste vara taskig mot andra för att passa in.

Efter en jobbig dag i skolan ska det vara skönt att komma hem. I ens eget rum ska det vara lugnt och skönt. Folk som säger taskiga saker i skolan ska inte få säga taskiga saker i ens eget hem.

Tyvärr är det inte så för alla. Mobbningen följer ofta med hem. Trakasserierna fortsätter på mobilen och på internet. Mobbning på nätet och på telefonen är lika verklig, jobbig och allvarlig som någon annan mobbning.

Berätta för en vuxen om någon är elak mot dig så att kan du få hjälp. Det är aldrig okej att mobba någon, varken på nätet eller ansikte mot ansikte.

Som Tora skrev var det inte så länge sedan saknade kvinnor rösträtt. I Sverige fick kvinnor rösta 1919 och i Schweiz fick kvinnorna vänta till 1971 med att rösta. Galet!

Tack vare kvinnorörelsens enträgna kamp lyckades man ändra på ett ruttet system. Fortfarande finns mycket som är orättvist och dåligt. Kvinnor som grupp har mindre makt i samhället än män som grupp. Fortfarande så tjänar män mer pengar och sitter på fler mäktiga samhällspositioner. Kvinnlig sexualitet ses ofta som mer skamfylld än mäns sexualitet som ses som stark och självklar.

Men vi kan ändra på sådant som är dåligt. Rättvisan mellan könen har ökat enormt mycket under de senaste decennierna. Om vi fortsätter att protestera mot orättvisor och kämpar på, kan vi så småningom utrota orättvisan och uppnå jämställdhet.
Eller, vad tror du?

Att ha syskon kan vara mysigt och roligt men också väldigt irriterade. Ingen får väl uppleva så många orättvisor som ett syskon. Brorsan får skyhög veckopeng medan man själv får nöja sig med lite skrammel. Syrran är världens fotbollsbegåvning, men själv vågar man inte ens nicka.

Jag har varit oerhört avundsjuk på mina storasystrars frihet. Eftersom de är tre och sju år äldre så fick de göra massor av saker som jag inte fick. Men när jag blev äldre så insåg jag att min frihet var större än vad deras hade varit i samma ålder. Som frihetskämpar hade de gått först och förhandlat sig till generösa regler om hur länge man fick vara ute, hur mycket fickpengar man skulle få och hur ofta man skulle få sova över hos vänner. Tack var mina systrar så behövde jag inte kämpa. De hade vunnit striden åt mig.

Jag har fyra fantastiska helsyskon. En ovanligt stor familj. Från början var vi sju vid matbordet, nu är vi sexton i den närmaste familjen med flickvänner, pojkvänner och barn. För det mesta har det varit härligt att vara så många. I en så stor familj blir man aldrig ensam. Men det har också varit jobbigt. Det har varit så pratigt vid middagsbordet så att man verkligen har behövt spetsa armbågarna och ta i från tårna för att höras och märkas.

När vi skulle ut på vinterutflykter fick jag stå och svettas fullt påklädd i evigheter innan mina småsyskon hade fått på sig sina kläder.

Men det har alltid varit värt det.

Mina syskon är också mina närmaste vänner. Jag har haft svårt att hinna med mina andra vänner. Mina syskon gör att jag alltid befinner mig i ett socialt sammanhang och aldrig känner mig otrygg eller rotlös.

Jag har två äldre systrar, en lillebror och en lillasyster. Jag är alltså mellanbarn. Det sägs att vi mellanbarn medlar i konflikter mellan de andra syskonen och att vi får kämpa för att märkas i syskonskaran.

Det stämmer in bra på mig att jag behövde kämpa för att höras och märkas, men eftersom vi var så många så var det en kamp för alla mina syskon. Mina storasystrar var nog bättre på att lösa konflikter än jag, men jag minns att jag ofta försökta uppfostra min lillebror så att han inte skulle orsaka ilska hos mamma och pappa. Jag lärde honom spelreglerna och ville att bråken skulle lösas utan vuxnas inblandning.

Vilken plats har du i syskonskaran och hur har det påverkat dig?

Bild: Här är jag med två av mina syskon.

När jag var femton år gick jag en somrig kvällspromenad till badplatsen Malnbaden i Hudiksvall. Vid bryggorna hängde ett gäng raggare i trettioårsåldern som jag började prata med. De bjöd upp mig till campingstugan, visade sina muskelbilar och bjöd på hembränt blandat med läsk. Jag hade inte druckit tidigare, men det kändes som att det skulle vara konstigt att tacka nej.

Det var ju så nytt och spännande att festa med vuxna. I början brände det skönt i bröstet och jag blev skön och avslappnad, men efter en stund blev jag snurrig. När jag försökte resa mig ramlade jag omkull. Jag raglade hem genom ljung och blåbärsris. Det var omöjligt att sova. När jag blundade så snurrade det så mycket så att jag var tvungen att titta. När jag tittade så snurrade det så mycket så att jag var tvungen att försöka blunda igen.

Nästa dag mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag var törstig som efter en ökenvandring, darrig i kroppen och huvudet hotade att explodera.

Det finns många som inte dricker och det finns många anledningar att inte dricka. Här är några:

♦ Man tycker att alkoholhaltiga drycker smakar äckligt.

♦ Man är för ung.

♦ Man har en alkoholist i sin närhet och vet vad alkohol kan ställa till med.

♦ Man vill hålla kroppen och knoppen i toppform.

♦ Man insåg att man inte kunde hantera alkohol på ett bra sätt och slutade dricka.

För två och ett halvt år sedan slutade jag dricka alkohol. Det hade varit lite för mycket festande och jag var orolig för vad det skulle kunna göra med mitt liv. Vin, öl och sprit kan ju var härligt, gott och mysigt i små mängder men om man dricker mer så kan alkoholen förstöra allt.

Jag är oerhört glad och lättad över att leva nyktert, men jag märker att många känner sig hotade av min nyktra stil. När jag är på fester så är det ofta som folk tjatar om att jag åtminstone borde dricka några klunkar.

Folk som super gör ofta dumma saker tillsammans och då blir det givetvis läskigt att jag är där och är nykter. Jag lägger ju märke till alla konstiga saker som folk gör på fyllan så därför vill många vinna över mig för att avvärja mig som hot. Men jag står på mig. Att välja att inte dricka är nämligen bland det bästa som jag har gjort.