Usch, nu känns det sådär jobbigt i hjärtat. Och plötsligt blev det lite vattnigt i ögat. Sorgen är ett faktum. Men det måste göras och nu är det dags… Dags att säga hejdå!
Detta är Mensbloggens sista inlägg. Vi kommer som sagt låta bloggen ligga kvar en tid, hur länge vet vi inte. Men så länge den finns kan ni gotta er i allt, kolla förra inlägget för söktips!
Ta hand om er och än en gång miljoner tack för att ni hängt med oss!

STOR kram från oss!

De flesta frågor ni ställer till oss finns det svar på i tidigare inlägg eller kommentarer här på Mensbloggen. Om du kollar runt kommer du hitta hur mycket bra information som helst

Några söktips
♥ Om man söker en speciell grej är det lättast att skriva in det i sökfältet.
♥ Är du nyfiken på ett helt ämne är det lättast att kolla kategorier eller ämnen i högerspalten och klicka på det du vill läsa om.
♥ Om du bara vill läsa inlägg av en speciell bloggare kan du söka, klicka på våra namn ibland ämnesorden eller klicka på bloggarens namn under ett inlägg.
♥ Läs kommentarerna på inlägg som du är intresserad av, där har andra ställt frågor och vi har svarat så gott vi kan
♥ Om du inte orkar läsa allt kan du spana in våra olika ”Best of” så får du bara våra favoriter

Mensbloggen är lite extra speciell för mig. Tillsammans med Kalle jobbade jag med den långt innan ni fick se resultatet av våra och några andras idéer. Man kan säga att Mensbloggen är lite som en bebis för mig. Och nu ska den bebisen flytta hemifrån. Känns lite sorgligt, men jag är jättestolt över hur bra den blev! Det har varit så himla roligt att jobba med bloggen.

Som de andra bloggarna också sagt, det har varit fantastiskt kul att lära känna er läsare och de andra bloggarna! Ni kan tänka er hur mycket fnitterstunder vi haft på våra möten

All kärlek till er! Ha det bäst finaste ni!

Stor kram!

Ni har säkert passat på att fråga av er ordentligt, men om ni han nån fråga som bara jag kan svara på har ni chansen nu. Så, fråga på!

Tyvärr har vi tråkiga nyheter, Mensbloggen gör slut. Vi måste dra den gamla klyschan; det är inte ni det är vi.

Det har varit härligt att jobba med Mensbloggen, vi har lärt oss så otroligt mycket och haft fantastiskt kul! Men nu känner vi att det mesta är gjort och att det är dags för er att börja träffa andra.

En bra nyhet är nämligen att det snart kommer ett annat spännande webbprojekt på SVT. Det är fortfarande lite hemligt. Vi kan inte avslöja mer än att det kommer handla om liiite samma saker som Mensbloggen.

Vad ska Mensbloggarna göra nu då? Kitty kan ni höra i P3 Star, Tora syns nästan dagligen i rutan på Sydnytt. Lina kommer att jobba med Vilma.se. Jonna ska forska lite och prata i radion med Kitty i Relationsrådet på P3. Manne blir pappa på heltid.

Miljoner tack för att ni varit så aktiva med alla kommentarer och mail. Ni är världens bästa och utan er hade inte Mensbloggen funnits alls. Hoppas att vi ses igen någon annanstans.

Kram
/Mensbloggarna

Ps. Vi kommer att skriva i några veckor till, än blir ni inte av med oss!

Hittade ett till av mina gamla inlägg som passade fint på detta ämnet och verkligen tål att upprepas! Det är en liten snabbguide över hur du tar hand om dig på bästa sätt och slipper infektioner, svamp och andra tråkigheter.

Ta det lugnt med tvålen
Det är bra att hålla rent där nere, men akta dig för starka tvålar! Använd istället en mild intimtvål.

Bomull är bäst
Visst är det snyggt med tajta brallor och fina syntetunderkläder, men tyvärr får inte snippan/snoppen tillräckligt med luft i såna kläder. I våra underliv finns snälla bakterier som tar hand om oss men när de inte får luft blir det himmelriket för lite elakare baskilusker som kan ställa till det. Det bästa är att använda bomullstrosor, luftar bättre och skaver mindre.

Troslösa nätter
Natten är en perfekt tid att vädra snippan/snoppen. Sov utan underkläder och låt huden andas under täcket.

Torra badkläder
Åh vad härligt det är med soliga sommardagar på stranden. När du tagit dig ett dopp i det blå är det bra att direkt byta till torra badkläder.

Håret skyddar
Anledningen till att vi har hår mellan benen är att det bildar en luftkudde som skyddar mot skav och värme, superbra! Ta dig en extra funderare innan du rakar bort det!

Torra läppar
Precis som läpparna i ansiktet kan även blygdläpparna bli lite torra. Använd barnolja för att mjuka upp dem. Låter löjligt, men funkar toppenbra!

Penicillin – på gott och ont
Det är verkligen fantastiskt bra att vi kan få hjälp att bli friska genom att käka penicilin när vi är sjuka. Vad som är mindre bra är att det kan påverka bakteriekulturen i underlivet och det är lättare att få svamp. Sköt om dig ordentligt, även mellan benen, om du blir sjuk!

Håll koll
Det är bra om du har lite koll på vad som händer där nere. Om något inte känns bra eller börjar se lite knasigt ut är det alltid bra att kolla upp det! Fråga en förälder, skolsyster eller annan vuxen som du kan prata med. Eller hör av dig direkt till ungdomsmottagningen. De finns där för att hjälpa!

Ett vanligt obehag som vi tjejer kan råka ut för är svamp. Tyckte därför att det var passande att damma av det här gamla svampsnack-klippet med mig och Kitty

Finaste Arash berättar för Kitty i ”Hasses brorsas låtsassyrras kompis” om hur det var att bli mobbad som barn.

Här är en låt som gjordes på 1970-talet då det var, som ni förstått om ni läst Kittys, Toras och Mannes inlägg, mycket mindre jämställt än idag. Vi har kommit en bra bit på vägen, men som Manne skrev finns det fortfarande en hel del att kämpa för. Idag känns den här låten kanske lite lustig. Inget som spelas på radion direkt. Jag kan inte låta bli att gilla den, men det är nog för att min pappa ofta spelade den för mig när jag va liten. Både han och min mamma har alltid stöttat mig i att våga stå upp för mig själv och ta för mig. Tack för det mamma och pappi! Det ska jag göra för min dotter också.

Kram

För snart elva år sedan hände något fantastiskt! Jag blev storasyster till Wilma som en av de viktigaste personerna i mitt liv.

Jag var 21 år (lika gammal som vår mamma va när hon fick mig) när hon kom. Ibland när jag var ute och gick med barnvagnen låtsades jag att det var min bebis Och lite så är det, att jag blivit som en extramamma till henne. Folk som inte känner oss tror ofta att jag är hennes mamma, gissa hur förvånade de blir när vi berättar att vi är systrar?!

Vi har inte samma pappa men det känns ändå som att vi är helsyskon. Förra året hände något lustigt, Wilma blev moster till min dotter Iben och bara tre månader senare blev hon storasyster då hennes pappa fick barn med sin nya tjej. Det är alltså färre år mellan min dotter och min syrra än mellan mig och henne… Knasigt va?!
Men vet ni, det är helt fantastiskt!

Jag frågade Wilma vad hon tyckte var bäst och sämst med att ha en storasyster som är så mycket äldre, så här svarade hon:

Bäst
♥ Förstår en jättebra.
♥ Någon att vara hos när mamma och pappa blir för jobbiga.
♥ Vet så mycket om att bli äldre och sånt.

Sämst
♥ Träffas inte så ofta.
♥ Bor långt bort.
♥ Kan alltid bestämma över en.

Ps. På stora bilden ser ni mig och min dotter Iben, min bästis/substitutsyster Carro, mamma och min underbara lillasyster Wilma <3 På lilla bilden är det bara jag och lillasyster.

Bortskämd, egoistisk, funkar inte i grupp, uppmärksamhetstörstande… Detta är några egenskaper som ofta nämns när man pratar om ensambarn, det vill säga såna som mig.

Jag har vuxit upp utan syskon, och utan kusiner. För mig var det inget konstigt, kände ju inte till något annat Men när jag ser tillbaka inser jag att det egentligen var ganska ensamt. Och nu kan jag nästan bli lite avundsjuk på kompisar när de berättar om allt bus de gjorde med sina syskon när de var små.

Samtidigt var det jäkligt lyxigt att va själv och dessutom vara första/enda barnbarnet. Jag blev överöst med kärlek som inte behövde delas med nån och min leksakssamling fick polarna att tappa hakan.

Tyvärr har ensambarnslivet har ju satt sina spår. Egenskaperna som jag skrev i början stämmer tyvärr ganska bra in på mig, det har gjort att jag hamnat i många onödiga bråk. Jag har lätt för att bara göra som jag vill eller tycker att det ska va utan att tänka på andras känslor. Idag vet jag om det och försöker att bli bättre. Inte alltid så lätt!

Många ensambarn skaffar sig ett substitutsyskon, en kompis som blir lika nära som ett syskon. Min heter Carro och är världens bästa vän. Hon har också vuxit upp som ensambarn och är nog den enda som verkligen vet ALLT om mig. Vi har bråkat precis som syskon och det är hon som står vid min sida vid alla viktiga händelser i mitt liv. Vittne när jag gifte mig och givetvis fadder till min dotters namngivning.

Nu är inte längre ensambarn. Men det berättar jag mer om i nästa inlägg…

Ps. På bilderna ser ni det ensambarnet och subtitutsyrrorna.