Längst ut på snoppen sitter den så kallade förhuden. Den täcker ollonet. Ibland kan man se ollonet titta fram eller så är förhuden som en liten snabel och täcker hela ollonet.

Många i världen låter skära av förhuden. Det kallas för omskärelse. Man gör det av religiösa skäl, av tradition eller för att förhuden inte går att dra tillbaka.

Min bästa kompis i högstadiet hette Sami. Han var bäst i nästan alla sporter och den starkaste i klassen. Ändå gjorde gympan att han fick ont i magen av oro. Han hatade nämligen att duscha inför andra. Han tyckte att han såg konstig ut eftersom han var omskuren och var rädd att de andra skulle reta honom om de upptäckte det.

En annan kompis heter Robert. Han gick på en judisk skola där alla var omskurna utom han. Att duscha efter gympan var hemskt för honom också eftersom han var den enda i klassen som inte var omskuren utan hade förhuden kvar. Han försökte hitta olika sätt att inte visa sig och fantiserade om att boka läkartid och ta bort förhuden.

Jag tror att nästan alla skäms för någonting med sin kropp. Om man tänker på att de andra också har saker som de tycker illa om och inte vill visa upp så känns det förhoppningsvis bättre. Ofta så oroar man sig helt i onödan!

Snoppar. Det vimlar av dem i omklädningsrum. Ibland kan man känna att ens snopp inte kommer till sin rätt i det iskalla duschrummet. Den liksom kryper ihop. Det beror på att snoppen och pungen krymper när det är kallt.

Pungen har en värmekänslig muskulatur. Eftersom pungen håller en lägre temperatur för att spermie- produktionen ska fungera så kan pungen töja ut sig och krympa. Den åker upp och ner som en liten hiss.

När det är kallt så söker sig pungen till den varmare kroppen för att tina upp sig lite. När det är varmt så blir pungen större. Den letar sig bort från den varma kroppen och ökar ytan för avdunstning. Visst är det otroligt vad smart pungen är? Nästan lika smart som Einstein! Om pungen skulle gå i skolan så tror jag att den skulle ha högsta betyg i alla ämnen.

Även snoppen krymper när det blir kallt. Dessutom kan det kännas som att de andra killarna har större snoppar än en själv när man ser varandra i duschrummet. Det beror på att man alltid ser sin snopp uppifrån. Då blir det som att den liksom försvinner in i sig själv. Andras snoppar ser man från sidan eller framifrån och det gör att de ser större ut. Så om du jämför dig med en kille som har exakt lika snopp så kommer du att tycka att det ser ut som att hans är lite större än din.

När vi skrev om onani fick vi en kommentar från ”Kirunaa” som
skrev såhär:

”Hej! Jag har en lång fråga. Sen jag började 7an så duschade aldrig någon efter gympan. För de var väldigt mycket barn från en annan skola än våran som sprang in och ut i våra omklädningsrum. Dagen innan mitt sportlov började så kom vår lärare in och sa att han hade fått reda på att vi inte duschade. Sedan sa han att veckan efter sportlovet ska alla duscha! Jag är orolig inför detta. För alla killar snackar om hur mycket hår dom har. Men jag är väldigt liten och jag har bara fått några hårstrån på själva pungen. Hur ska jag göra? För de känns jätte pinsamt.”

Kirunaa, jag vet precis hur det känns! Det jag tycker är så konstigt med gympan är att man måste visa upp sig naken för varandra efteråt. Om man satt spritt språngande naken på mattelektionen skulle alla tycka att man var väldigt märklig, men efter gympan så ska man plötsligt näcka inför varandra.

Vissa tycker att det känns helt okomplicerat att duscha inför klasskamraterna, men andra tycker att det är hur jobbigt som helst.

Så till Kirunaa och alla andra som tycker att det är jobbigt att vara naken inför andra, kommer här några tips:

♥ Spring till omklädningsrummet och snabbduscha innan någon annan hinner dit.

♥ På med en stor handduk snabbt, ta av den precis när du ska duscha och stå vänd mot väggen.

♥ Säg att du har en konstig vattenallergi som gör att du får stora utslag av att duscha.

♥ Häng kvar med gympaläraren och prata sport tills de andra har duschat färdigt. Sedan har du hela omklädningsrummet för dig själv.

♥ Duscha i badkläder.

Har du några bra tips på hur man gör för att slippa visa sig naken för de andra i klassen? Skriv!

Jag minns hur mycket jag tittade och jämförde i omklädningsrummet efter gympan. Oftast var det ganska ledsamt. Sami hade enorma muskler, själv såg jag ut som en tändsticka. Janne hade redan fått könshår, själv var jag helt kal och len. Daniels hår var tjockt och lockigt, mitt var tunt, rakt och mjälligt.

Men nu vet jag att alla är missnöjda med någonting och att de flesta jämför sig med andra. Kanske kände sig Sami för grov och var avundsjuk på min smala lilla kropp.

Jag tror att det bästa man kan göra är att försöka bli vän med sin kropp. Att försöka hitta fördelar med hur man ser ut. Om man är missnöjd med sitt hår så kan man försöka tänka bort det och istället vara överlycklig över sin fantastiskt fina näsa.

Vad tror ni?

För de flesta är det en väldigt jobbig nyhet att få reda på att ens föräldrar ska skiljas. Kanske vet man inte riktigt vad som har gått snett. En massa frågor snurrar runt. Vem ska jag bo hos? Varför ska de skiljas? Och självklart blir det en stor omställning.

Men en skilsmässa kan faktiskt vara positiv både för barnet och föräldrarna. Det är kanske så att kärleken har tagit slut i föräldrarnas relation till varandra. De bråkar mer än de är sams. Trots att de har försökt hitta tillbaka till varandra så har de inte lyckats. Det är förstås sorgligt, men det kanske är bäst för föräldrarna att skilja sig. Förmodligen mår de bättre av att inte vara gifta med varandra. Förhoppningsvis blommar de upp på nytt och blir gladare när de inte längre behöver bo tillsammans.

Och även för barnet kan en skilsmässa vara bra även om det in känns så när man får höra nyheten. Det är ju jättejobbigt att höra sina föräldrar bråka och att se att det inte finns särskilt mycket kärlek kvar mellan dem. Stora omställningar i livet är läskiga, men kan föra mycket gott med sig.

När jag gick på dagis var jag hemligt förälskad i Sofie. Hon var så söt, charmig och framförallt mystisk. Hon bodde bara med sin mamma. Pappan hade lämnat familjen när Sofie var liten. Det gjorde att hon blev ännu mer spännande för mig.

Jag försökte alltid hitta nya sätt att imponera på Sofie. Jag gjorde dagisets finaste pärlplatta, byggde det högsta tornet och försökte vinna tävlingen i att äta så många knäckebröd som möjligt för att hon skulle se mig och tycka att jag också var speciell.

En dag kom Sofies pappa på besök till dagiset. Han hade med sig lakritspipor till alla. Det var sensationellt! Dels att få äta lakritspipa på dagis, men också att Sofie fick träffa sin pappa för första gången på länge.

När piporna var uppätna sa en av dagisfröknarna ”Nu ska vi låta Sofie prata med sin pappa ifred”. De gick ut på gården. Jag kunde inte stå ut med att hon skulle få vara med om allt det där speciella och jag inte fick vara speciell alls. I det ögonblicket ville jag också ha en pappa som hade lämnat familjen. Det var så oerhört trist och vanligt att ha föräldrar som var gifta. Inte så speciellt överhuvudtaget.

Så jag smög ut på gården för att dela det ovanliga ögonblicket med Sofie och hennes lakritspipepappa. Han sa lite argt att jag fick gå in till de andra barnen. Resten av dagen låtsades jag att jag också hade en pappa som hade lämnat familjen…

Skilsmässor kan vara på olika sätt. Vissa som skiljer sig drar en lättnadens suck över att ha fattat rätt beslut och har en mogen och bra vänskapsrelation. Många fortsätter att älska varandra som vänner. Andra blir ovänner för livet.

Om ens föräldrar skiljer sig och fortfarande inte lyckas bli sams så hamnar man i en jobbig sits som barn. En del föräldrar snackar skit om den andra föräldern. Det är inte så kul att höra sin mamma säga elaka saker om ens älskade pappa eller att höra pappa säga en massa otrevligheter om ens fina mamma. Det är inte kul och det är inte okej!

Man ska inte behöva acceptera att lyssna på föräldrarnas skitsnack om varandra, så här kommer mina tips:

♥ Om den ena föräldern säger något elakt om den andra föräldern så kan du säga: ”Du får inte använda mig till att snacka skit om mamma/pappa. Jag älskar er båda och om ni har problem i ert förhållande så får ni prata med varandra.”

♥ En del föräldrar som har skilt sig använder barnet som en budbärare eller någon slags brevduva. Till exempel ”Hälsa din mamma att hon är en klant som inte köpte skridskor när ni skulle ha idrottsdag. Det är typiskt henne att var snål och slarvig. Säg det till henne.” Då kan du säga: ”Nej det får du säga själv. Jag tycker inte att hon är snål och om ni har problem så måste ni prata igenom dem själva.”

Då kommer föräldrarna förhoppningsvis förstå att du faktiskt inte är en brevduva som man kan skicka arga meddelanden med.

Kramar från Manne!

Jag minns hur rädd jag blev när mamma och pappa bråkade.

Oftast använde de ju fina och snälla röster när de pratade med varandra, men nu var de som helt nya människor. Som monster. De verkade plötsligt hata varandra. Okej att vi syskon kunde bråka med varandra. Men mamma och pappa var ju vuxna! De borde ju prata smeksamt och lent med varandra.

Det värsta var när mina storasystrar började prata om skilsmässa. De sa att skilsmässa började med just bråk och jag blev ännu mer rädd. Skilsmässa var ett av de läskigaste ord som jag visste. SKILSMÄSSA. Det var på samma läskighetsnivå som DÖD eller CANCER. Tänk om mina föräldrar skulle skilja sig.

Nu vet jag att bråk inte alls behöver leda till skilsmässa. Det är klart att det är både tråkigt och obehagligt att höra när ens föräldrar säger elaka saker till varandra. Men att man är oense om saker är ju vanligt i alla relationer. Kärlekspar, kompisar och syskon bråkar ibland, trots att de tycker om varandra.

Mitt tips är att gå till ett ställe där du inte hör bråket. Gå hem till en kompis, lyssna på musik på högsta volym, eller gå ut på gården. Snart har förmodligen bråket slutat och dina föräldrar är som vanligt igen.

Kram!

Robert Fux är skådespelare och artist. Här berättar han själv om hur det var att vara gay i en liten stad och att komma ut i lokalpressen.

”Jag kom ut på ett ganska annorlunda vis och helt oplanerat
när jag precis hade börjat gymnasiet.

Jag hade haft en kille ett tag i smyg som jag träffade på en fest, och en kväll när jag satt med mamma i köket kände jag att det var dags. Så jag sa bara rakt ut att jag ville berätta en sak, nämligen att jag var homosexuell.

Egentligen var jag så nervös att det kändes som om någon annan sa orden, inte jag. I den stunden tänkte jag att när jag hade sagt dessa tre ord, JAG ÄR HOMOSEXUELL, skulle ingenting mer bli sig likt. Fast på vilket sätt visste jag ju inte, bara att det skulle bli annorlunda. Tre små futtiga ord som kan förändra så mycket.

Min mamma reagerade inte riktigt som jag hade velat, hon började gråta! Hon snörvlade något om att jag inte skulle säga något till de andra i familjen. Jag satt där på min stol, hade just sagt det modigaste i hela mitt liv, jag tittade på henne som grät och blev plötsligt så otroligt arg. Kände hur det typ bubblade över av ilska i mig. Det jag hade berättat var ju ett faktum, inte något som hon hade rätt att gråta eller ens bli nöjd över. Det var ju bara så, ett torrt fakta som bara skulle accepteras, inget annat. Och så satt hon och grät och sa att vi skulle hålla det hemligt. 

Dagen efter tog jag och min bästa tjejkompis som var lesbisk ett beslut. ALLA skulle få veta vår läggning, som revansch och för att vägra hålla tyst om vår identitet! Jag ringde lokaltidningen och sa att vi ville att de skulle göra ett reportage om oss, och de nappade direkt. Två veckor senare i mitten på maj gick tidningen i tryck, ett helt mittuppslag med text och stora färgbilder på oss. Vi satt tysta och åt en picknick i stadsparken klockan sex på morgonen när solen just hade gått upp. Samma dag skulle tidningen komma ut. Vi var nervösa, spända och förväntansfulla, snart skulle vi till skolan och höra folks reaktioner.

Två timmar senare visade det sig att vi hade gjort rätt. Klasskompisarna, lärarna och till och med rektorn gav oss sitt fulla stöd och tyckte vi var grymt coola som hade gått ut med det i tidningen. Min mamma förstod också till slut och accepterade ett faktum, nämligen att jag aldrig vill smyga med vem jag är, och idag är vi sen länge bästa vänner!”

Hur ser man egentligen att någon är homosexuell? Pratar bögar och flator med en speciell röst, har de särskilda homokläder, eller en viss frisyr?

Nope. Faktum är att homosexuella ser totalt olika ut. Det enda som är gemensamt för världens homosexuella är att de blir kära i folk av samma kön och tänder på folk av samma kön. I övrigt så bor homosexuella i olika delar av världen, har olika klädsmak, lyssnar på olika slags musik, jobbar med olika saker och ser helt olika ut.

Däremot finns det fördomar om homosexuella. Som att flator har snaggat hår och att bögar är feminina schlagerfantaster och glamourgalningar. Det är så klart inte sant. Längden på håret, eller ens eventuella schlagerintresse säger ingenting om ens sexuella läggning.

Men man kan ju se om någon är intresserad av en. Om en kille är jätteflirtig mot mig, vill vara så nära som möjligt och får ögon som är helt glansiga av kärleksglöd så är det ju faktiskt ett tecken på att han gillar killar.

Så ledtrådar finns. Men det har ingenting med kläder eller musiksmak att göra.

Synen på homosexualitet har sett olika ut på olika platser i olika tider.

♥ I antikens Grekland ansågs sexuella relationer mellan män vara den yttersta och vackraste formen av kärlek. Man tyckte att det var finare, ”manligare”, med kärlek mellan män än med kärlek mellan man och kvinna. Manskroppar hyllades och det skrevs hela tiden sånger och dikter om vackra unga män.

♥ På 1800-talet i Europa var det betydligt svårare att vara homosexuell. Det ansågs som både syndigt och sjukt att vilja vara tillsammans med folk av samma kön. Sex som inte ledde till barn var syndigt och därför tyckte man att homosexualitet var dåligt.

♥ I Sverige var homosexuella handlingar olagliga fram till 1944. Men trots att homosexualitet var lagligt efter det, så räknades det fortfarande som en sjukdom av Socialstyrelsen (som bestämmer vad som räknas som sjukdomar).

♥ 1979, alltså för bara 31 år sen, protesterade hundratals bögar och flator mot att de ansågs som sjuka. De ringde upp till sina arbetsplatser och sjukskrev sig.

Ungefär så här lät det: ”Jag kan inte komma till jobbet idag för jag är allvarligt sjuk. Jag är homosexuell.”

Det visade sig vara ett väldigt smart drag för då insåg Socialstyrelsen hur konstigt det var att lista homosexualitet som en sjukdom. Äntligen kunde man bli kär i folk av samma kön och tända på folk av samma kön utan att anses som sjuk eller kriminell!

Ps. Kanske älskar männen på bilden varandra? Ungefär så här gick de i alla fall klädda under antiken…

När jag var i trettonårsålden började jag fundera mycket över min sexuella läggning. Mycket tydde på att jag var heterosexuell. Tjejer kunde ju ge mig fjärilar i magen och varma kärleks- känslor. Men kunde jag verkligen vara riktigt säker? Kanske skulle jag vakna upp någon dag och bara kunna tänka på killar.

Lite längre fram insåg jag att jag faktiskt är hetero. Jag blir förälskad i tjejer och tänder på tjejer. 

Som vanligt på sexets och kärlekens område är vi olika. Vissa är bara intresserade av folk av det motsatta könet, andra är intresserade av folk av bägge könen och några är bara intresserade av folk som har samma kön som de själva.

Kom ihåg att det är lika värdefullt att vara intresserad av killar som att vara intresserad av tjejer. Hångel och mys mellan två tjejer eller två killar kan vara precis lika fantastiskt som hångel och mys mellan en kille och en tjej.

Det viktigaste är att du själv får bestämma vad du tycker om. Det är du som får bestämma om du är homo, bi, hetero eller ett eget alternativ. Ingen har rätt att bestämma åt dig!

Ps. Mannen på bilden kanske är bi…