”Jag kom ut på ett ganska annorlunda vis och helt oplanerat
när jag precis hade börjat gymnasiet.

Jag hade haft en kille ett tag i smyg som jag träffade på en fest, och en kväll när jag satt med mamma i köket kände jag att det var dags. Så jag sa bara rakt ut att jag ville berätta en sak, nämligen att jag var homosexuell.

Egentligen var jag så nervös att det kändes som om någon annan sa orden, inte jag. I den stunden tänkte jag att när jag hade sagt dessa tre ord, JAG ÄR HOMOSEXUELL, skulle ingenting mer bli sig likt. Fast på vilket sätt visste jag ju inte, bara att det skulle bli annorlunda. Tre små futtiga ord som kan förändra så mycket.

Min mamma reagerade inte riktigt som jag hade velat, hon började gråta! Hon snörvlade något om att jag inte skulle säga något till de andra i familjen. Jag satt där på min stol, hade just sagt det modigaste i hela mitt liv, jag tittade på henne som grät och blev plötsligt så otroligt arg. Kände hur det typ bubblade över av ilska i mig. Det jag hade berättat var ju ett faktum, inte något som hon hade rätt att gråta eller ens bli nöjd över. Det var ju bara så, ett torrt fakta som bara skulle accepteras, inget annat. Och så satt hon och grät och sa att vi skulle hålla det hemligt. 

Dagen efter tog jag och min bästa tjejkompis som var lesbisk ett beslut. ALLA skulle få veta vår läggning, som revansch och för att vägra hålla tyst om vår identitet! Jag ringde lokaltidningen och sa att vi ville att de skulle göra ett reportage om oss, och de nappade direkt. Två veckor senare i mitten på maj gick tidningen i tryck, ett helt mittuppslag med text och stora färgbilder på oss. Vi satt tysta och åt en picknick i stadsparken klockan sex på morgonen när solen just hade gått upp. Samma dag skulle tidningen komma ut. Vi var nervösa, spända och förväntansfulla, snart skulle vi till skolan och höra folks reaktioner.

Två timmar senare visade det sig att vi hade gjort rätt. Klasskompisarna, lärarna och till och med rektorn gav oss sitt fulla stöd och tyckte vi var grymt coola som hade gått ut med det i tidningen. Min mamma förstod också till slut och accepterade ett faktum, nämligen att jag aldrig vill smyga med vem jag är, och idag är vi sen länge bästa vänner!”

Okej, nu tänker du kanske: ”Vad gör jag nu när jag precis har kommit på att jag som tjej gillar tjejer? Det vore ju rätt gött att träffa någon som är som jag och känner som jag. Men hur gör jag det i den här ministaden jag bor i?”

Lugn! Det finns ställen att träffas på, även om de inte är jättemånga och borde vara fler. Och skulle det vara dåligt med caféer eller liknande mötesplatser i just din stad, så finns ju alltid internet.

Jonna har tidigare skrivit om vart man kan vända sig om man vill prata om sin sexualitet, det inlägget kan du läsa här. I texten skrev hon bland annat om RFSL Ungdom som är ungdomsförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter. RFSL Ungdom finns på 20 olika ställen i landet och andordnar en massa kul grejer där man kan träffa andra homo- eller bisexuella från ens egen del av landet.

I Stockholm finns en fritidsgård för homo-, bisexuella och transpersoner i åldrarna 13 – 20 år som heter Egalia. Just nu vet man inte riktigt hur man ska få tillräckligt med pengar för att kunna fortsätta att hålla öppet, men vi håller tummarna att det ordnar sig OCH att det öppnar fler likadana fritidsgårdar på andra ställen i landet.

Har du något annat tips på hur man kan träffa killar och tjejer som är homo- eller bisexuella? Hur ser det ut i din stad? Skriv!

Puss puss!

Nope. Faktum är att homosexuella ser totalt olika ut. Det enda som är gemensamt för världens homosexuella är att de blir kära i folk av samma kön och tänder på folk av samma kön. I övrigt så bor homosexuella i olika delar av världen, har olika klädsmak, lyssnar på olika slags musik, jobbar med olika saker och ser helt olika ut.

Däremot finns det fördomar om homosexuella. Som att flator har snaggat hår och att bögar är feminina schlagerfantaster och glamourgalningar. Det är så klart inte sant. Längden på håret, eller ens eventuella schlagerintresse säger ingenting om ens sexuella läggning.

Men man kan ju se om någon är intresserad av en. Om en kille är jätteflirtig mot mig, vill vara så nära som möjligt och får ögon som är helt glansiga av kärleksglöd så är det ju faktiskt ett tecken på att han gillar killar.

Så ledtrådar finns. Men det har ingenting med kläder eller musiksmak att göra.

Vi vet ju nästan alla hur himla svårt det kan vara att berätta för någon att man har gått och blivit kär i henne eller honom, även om man är hetero.

Tänk då att det (tyvärr) ibland kan vara ännu svårare när man blivit kär i en av samma kön som en själv!

Varför är det egentligen så att vissa fortfarande inte kan fatta att det är samma kärlek och samma känslor oavsett kön?

Min kompis Anna berättade för mig att när hon blev kär i en tjej i sin skola så oroade hon sig först för att säga något om att hon gillade tjejer. ”Vad ska andra tycka? Kompisar, lärare, släktingar?” undrade hon. Men sen gjorde hon det bara. Hon gick till och med fram till tjejen hon blivit kär i och frågade om hon gillade tjejer. När hon sa ”Nej, det tror jag inte” så svarade Anna: ”Synd, för annars hade du kunnat få mig…”
 
Anna kände att hon inte orkade bry sig om vad alla andra skulle tycka och tänka hela tiden. ”Har de svårt för mig och att jag gillar tjejer så är det faktiskt deras eget problem att de inte fattar bättre” brukade hon tänka. Och det har hon ju faktiskt rätt i. Go Anna!

Hur skulle du själv ha gjort om du blev kär i någon av samma kön? Eller har du kanske redan varit i den situationen? Vågade du berätta?  Skriv en kommentar!

Puss och kram!

Kitty

I vår lilla film där Jonna berättade att hon hade flickvän, hade vi andra en massa fördomar mot homosexuella. En fördom är när man har en förutfattad åsikt om något eller någon.

Men varför finns det fördomar mot homo- och bisexuella egentligen?
Jag tror det handlar om helt vanlig rädsla. Rädsla för det okända. Och en person som är rädd för något kan hitta på de mest konstiga historier om det han eller hon är rädd för.

Men varför är man rädd för något? Jo, för att man har för lite kunskap! Många människor utgår ifrån att alla runt omkring dem är heterosexuella, och har inte tänkt på att kanske flera av deras klasskompisar eller vänner har en helt annan sexuell läggning än de själva. Och eftersom de inte har träffat på någon som är homo eller bi, inte vad de vet i alla fall, så förstår 
de kanske inte heller vad det innebär och då blir det lite läskigt.

För att det inte ska bli så här, så tror jag att det är jätteviktigt att vi alla är öppna med vilka vi är och inte försöker dölja vår sexualitet. Det är såklart lättare sagt än gjort, just eftersom det finns fördomar, men vi kan väl försöka?! Alla har rätt att vara sig själva!

Kraaam!

Ps. Jag säger STOPP till fördomar!

Så många tankar som kan snurra i skallen när det handlar om det här med sexuell läggning.

För vissa är det en jättestor bit av
vem man är och för andra är det bara en pytteliten pusselbit i det stora livet.

När det snurrar som mest kan det vara bra att få prata med någon. Någon som kan lyssna, någon som finns där som man kan vara sig själv inför. En sån person kanske är ens förälder eller en bästis men det kan också vara så att man inte vill prata med någon som är sådär nära när det kommer till sexualiteten.

Här kommer några bra ställen som man kan höra av sig till för att få hjälp och stöd om det snurrar i kroppen och knoppen:

www.umo.se – ungdomsmottagningen på nätet, hit kan du maila frågor om sexualitet och läsa andras. Du kan även hitta din närmaste ungdomsmottagning där du ofta kan få prata med någon om hur du mår.

www.linje59.se - en telefonlinje och webbplats för dig som har funderingar om sexuell läggning.

www.rfslungdom.se – ungdomsförbundet för RFSL (riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter) där man kan mycket och jobbar för unga homo-, bi- och transpersoners rättigheter.

www.rfsl.se – huvudförbundet RFSL, här kan man hitta massa bra fakta och under rubriken Prata med någon hittar man massor med bra telefonnummer till RFSL:s kuratorer och andra stödpersoner.

www.rfsu.se  - riksförbundet för sexuell upplysnings hemsida. Här finns massa bra fakta och man kan även maila frågor om sexualitet och läsa andras.
 
Om du behöver snacka med någon ska du ju välja det som känns rätt, tryggt och bekvämt för just dig!

Kram Jonna

♥ I antikens Grekland ansågs sexuella relationer mellan män vara den yttersta och vackraste formen av kärlek. Man tyckte att det var finare, ”manligare”, med kärlek mellan män än med kärlek mellan man och kvinna. Manskroppar hyllades och det skrevs hela tiden sånger och dikter om vackra unga män.

♥ På 1800-talet i Europa var det betydligt svårare att vara homosexuell. Det ansågs som både syndigt och sjukt att vilja vara tillsammans med folk av samma kön. Sex som inte ledde till barn var syndigt och därför tyckte man att homosexualitet var dåligt.

♥ I Sverige var homosexuella handlingar olagliga fram till 1944. Men trots att homosexualitet var lagligt efter det, så räknades det fortfarande som en sjukdom av Socialstyrelsen (som bestämmer vad som räknas som sjukdomar).

♥ 1979, alltså för bara 31 år sen, protesterade hundratals bögar och flator mot att de ansågs som sjuka. De ringde upp till sina arbetsplatser och sjukskrev sig.

Ungefär så här lät det: ”Jag kan inte komma till jobbet idag för jag är allvarligt sjuk. Jag är homosexuell.”

Det visade sig vara ett väldigt smart drag för då insåg Socialstyrelsen hur konstigt det var att lista homosexualitet som en sjukdom. Äntligen kunde man bli kär i folk av samma kön och tända på folk av samma kön utan att anses som sjuk eller kriminell!

Ps. Kanske älskar männen på bilden varandra? Ungefär så här gick de i alla fall klädda under antiken…