Vår praktikant Tea hälsade på sin kompis Emma som snackar med ett gäng högstadietjejer en gång i veckan. Den här gången snackade de om tips och tricks kring gympan i skolan.

Ibland var det riktigt hemskt i vårt omklädningsrum. Jag minns speciellt en tjej som råkade illa ut. Nu i efterhand skulle jag kalla det mobbning, men det fattade jag inte då.

Den här tjejen hade en lite speciell egen stil. Jag minns att vi alla tjejer en gång efter gympan hade planerat att göra om henne, som en make-over, för att vara ”snälla”. Jag kommer ihåg att det kändes helt fel inuti, men jag var ju den som var bäst på att greja med hår så jag blev ändå automatiskt den som fick i uppgift att förvandla hennes vackra krulliga hår till en rak frisyr med bena och sned-lugg. Några andra hade med sig kläder och smink. Jag skäms så när jag tänker på det i efterhand… Alla måste få vara som de är!

Förlåt!

En annan gång, när vi som vanligt stod och jämförde bh:ar med varann fick någon av oss syn på att den här tjejen hade en ”tant-bh”, som vi kallade den. Det måste varit hemskt, det är ju så himla känsligt med bh:ar. En av tjejerna tog tag i den här ”tant-bh:n” och slet åt sig den och sprang ut i gympasalen. Där ute var alla killarna. Tjejen hängde upp bh:n i dom romerska ringarna och hissade upp dem. Sen hängde bh:n där och dinglade från taket så att alla kunde se den. Och skratta.

Jag träffade tjejen som gjorde det alldeles nyss, och hon sa att hon fortfarande tänker på det ibland och ångrar sig så. Men jag minns att hon inte var ensam, nästan alla andra stod och hejjade på och det är nästan lika illa det. Eller att vara tyst som jag.

Har du varit med om något liknande eller någon av typ av mobbning på, efter eller innan gympan? Jag vill veta, skriv!

PUSS!

När jag gick i mellanstadiet gjorde killarna ibland ”inbrott” i vårt omklädningsrum efter gympan.

När man stod där i handduken (och duschhjälmen) kunde det plötsligt rusa in en hel hord av killar, skrika och gapa en stund och sedan rusa ut igen. Alla tjejerna skrek ju också som tokiga, dels för att man skämdes över att någon kille kanske såg ens trosor (eller än värre: brösten!) men också av någon sorts spänning över att killarna var inne på vår privata mark.

Vi blev liksom arga men bara lite grann. Lite låtsasarga sådär bara för att man skulle vara arg och inte ALLS tycka det var lite spännande. Men jag minns att jag alltid duschade och bytte om supersnabbt ifall det skulle bli killinbrott just den här dagen. 

Men vet ni vad det värsta med alltihop var? Att gympaläraren oftast inte riktigt brydde sig utan bara var lite sur på killarna. Till oss sa han däremot: ”Killar är såna, tjejer! De är nyfikna i den här åldern, det förstår ni väl?”

Någon gång bestämde vi oss för att göra ett inbrott tillbaks, som hämnd. Det var bara några få av oss som vågade, men efteråt fick vi jättemycket skäll! Ingen lärare försvarade tjejerna nu! Varför då? Är det bara killar som är nyfikna, eller vad?! Varför är det mer okej när killarna är taskiga mot tjejerna än tvärtom? Ååå vad arg jag blir när jag tänker på det nu. Morr!

Kram Jonna

Det är ju galet vad man gör för att passa in! Jag minns att jag var avundsjuk på de tjejer i klassen som var så där snyggt sommarbruna. Jag tänkte att jag kanske skulle känna mig lite snyggare om jag var så där brun själv. Men hur skulle det gå till?

Längst in i mammas badrumsskåp hittade jag en flaska. ”Brun-utan-sol” stod det på den. Det borde väl funka?! Utan att ha en aning om hur det fungerade eller hur man bäst skulle smörja in sig, kletade jag in hela kroppen med krämen. Den luktade starkt och konstigt, var ljusgul och hade klumpar i sig. (På den tiden var fabrikerna inte så bra på brun-utan-sol, så både lukt, färg och koncistens var mycket sämre än nu.) Men jag tog mycket, jag ville ju bli så där fint brun! Det blev jag INTE!

Dagen efter hör mamma ett skrik från badrummet. Det är jag som just sett mig själv i spegeln. Jag såg ut som en randig och fläckig apelsin! Jag som skulle vara i skolan om en timme, och första timmen var gympa! Jag sprang ner i köket och hämtade en kökssvamp. Jag gnuggade med den gröna slipsidan på knän och händer och ansikte där det var som värst, men ingenting hände. På gympan blev jag kallad apelsinen. Åh, vad jag skämdes! Dessutom sved huden och var helt uppskrapad efter svampen.

Gör inte som jag. Blekt är fint! Kolla på Katy Perry.

Har du gjort nåt knäppt för att passa in? Skriv!

Puss & kram!

Ps.  Så här brun var jag på riktigt efter 3 månader i Indien för några år sen.

När jag kom i puberteten började jag svettas mycket mer och på ställen där jag aldrig hade svettats tidigare. Särskilt på rumpan. Jag var rump- svettens okrönta konung! Men det ville jag absolut inte att någon skulle få reda på…

En dag på gympan hade vi två praktikanter från gympalärarut- bildningen. Först körde vi intervall- träning. Jag svettades sjöar. Sedan var det dags för något slags hinder- bana. Man skulle krypa på alla fyra. Gymapalärarna upptäckte att min stjärt var täckt av svett och skrattade så att de skrek: ”Hahaha, hur kan man svettas så mycket på röven. Var det Manne du hette?”. Klasskompisarna hade inte märkt något tidigare, men nu vändes allas blickar mot mig.

Jag kan fortfarande inte förstå hur vikarierna kunde vara så oansvariga, elaka och helt dumma i huvudet. Usch!

Vad är ditt värsta gympaminne?

Jag tycker att riktigt stark svettlukt nästan luktar som kattkiss, och i skolan var jag så himla rädd att någon skulle tycka att jag luktade så.

I min klass gick det en jättegullig tjej. Hon var sportig som attan och bäst i klassen på fotboll. Hennes vader var dubbelt så stora som mina – av bara muskler! Men det konstiga var att hon luktade så himla mycket svett! Så mycket att det nästan var obehagligt, nästan i kattkiss-klassen. Vi hade skåp väldigt nära varandra i skolan och ibland var lukten så stark när hon stod bredvid så att jag fick hålla andan.

Jag tyckte så otroligt synd om henne, men kände att jag inte kunde säga något. Hur säger man det liksom? ”Du, förlåt, men du luktar jättemycket svett.” Nää, så kunde jag bara inte säga!

Jag funderade väldigt mycket på hur det kunde vara såhär, för jag såg ju att hon duschade på gympan och att hon använde deodorant. Kanske hade det med puberteten att göra, att hon svettades ovanligt mycket under en period, eller att det luktade starkare än vanligt just då. Jag vet inte. Kanske gick det över när hon blev vuxen.

Vad tycker du att man ska göra om någon på gympan eller i skolan luktar svett? Ska man säga till, och vad säger man i så fall? Skriv! Jag vill veta!

Kram kram

Ps. När min hankatt inte krafsar över kisset i lådan luktar det som om någon med jättemycket svett har varit i mitt badrum.

Jag svettas på tre ställen:

♥ på överläppen
♥ mellan brösten
♥ under armarna

I vissa (extrema) fall kan jag även bli svettig i pannan och nacken. Men då ska jag banne mig ha ansträngt mig rejält.

Just ansträngning är en anledning till att kroppen svettas. Det är nämligen så att när man får ökad puls så höjs kroppens temperatur, och då svettas man helt enkelt för att kyla ner kroppen! Saker som kan höja pulsen och temperaturen i kroppen är ju såklart att anstränga sig genom t ex träning men också att vara nervös för något, äta väldigt stark mat, hormoner, vissa sjukdomar och vissa mediciner.

En vuxen person kan svettas från ungefär 1 dl till 8 liter(!) vatten per dag! Hur mycket man svettas beror på vilken typ av person man är och vad man håller på med om dagarna. Ungefär 1-2% har problem med jättemycket svettningar, så det är inte särskilt vanligt. Vanligast är att man svettas mycket om händer, armhålor och fötter.

Och lukten då? Det är inte svetten i sig som luktar faktiskt, utan det är kontakt med bakterier som finns på huden som gör att svett börjar lukta. Könshormonerna påverkar våra svettkörtlar vilket gör att man börjar svettas mer under armarna i tonåren när man kommer i puberteten. Att tvätta sig under armarna regelbundet och använda deodorant (eller antiperspirant) kan minska lukten.

Jag luktar mest svett när jag blir lite rädd. Då är det som att min kropp måste kylas ner snabbt som attan och jag vrål-svettas under armarna, och lukten kommer med en gång. Jag brukar kalla det för min ”skräcksvett”.

Skräcksvettas du? Berätta! Kram Jonna

Ps. Undrar om killen på bilden skräcksvettas eller om det bara är varmt?

Jag har ju berättat tidigare om hur tjejerna i min klass i högstadiet stod och jämförde sina kroppar i speglarna i omklädningsrummet, men att jag vägrade vara med. En stor anledning till att jag vägrade var BRISTNINGARNA! ÅH, VAD JAG HATADE DEM! Jag trodde att jag var den enda i hela världen som hade dem!

Bristningar, eller strior som det också kallas, får man oftast på höfter och bröst där man växer mycket, men det handlar inte bara om att huden växer och töjs ut utan även om anlag och hormoner. När jag fick bröst så växte de ganska plötsligt och fort, det var som att huden inte riktigt hann med och så plötsligt var de där, de blå-lila-röda strecken. Det var hemskt! Jag visste inte hur vanligt det var. Nästan alla tjejer och killar har bristningar någonstans på kroppen, men jag kände mig helt ensam.

Nu, när jag är äldre vet jag att de bleknar med tiden så att de knappt syns och att det är skitvanligt, men då var det så jobbigt att jag grät. Har du några bristningar, vad tycker och tänker du om det?

Kram!

Någon gång i tioårsåldern började jag får bröst. Inte så att de var gigantiska och jag behövde köpa sportbh, men det var två tydliga kulor i bröstvårtorna som växte allt mer. De var extremt känsliga för beröring. Om jag kramades eller råkade stöta i något så gjorde det ilande ont.

Jag trodde att jag var den enda killen i hela världen som hade bröst. Därför undvek jag duschen efter gympan till varje pris. Jag skolkade från gympan, låtsades att jag hade glömt gympakläder, struntade i att duscha trots att jag var helt svettig.

Efter en tid försvann bröstknölarna av sig själva. Då visade det sig att flera killar i klassen också hade haft små bröst. De hade också undvikit gympan och duschen.

Jag är så ledsen för vår skull att vi inte vågade prata om det tidigare. Då hade vi ju kunnat stötta varandra och duscha tillsammans.

När killar kommer i puberteten är det vanligt att de får små ömmande bröst. De går över helt av sig själv.