När jag började högstadiet märkte jag att brösten kunde göra riktigt ont när man hoppade för mycket på gympan. Särskilt under mensen
när brösten var ömma redan innan, var det en plåga.

Jag minns särskilt en gång när vi var ute och sprang en slinga i skogen och brösten skumpade upp och ner så mycket att jag tillslut fick korsa armarna över dem för att hålla dem på plats. Sjukt jobbigt att springa med korslagda armar över bröstet kan jag säga… Efteråt stack det som tusen nålar i båda brösten och det kliade på huden som om miljoner små myror sprang omkring i den lite för lösa toppen. Jag har fått för mig att det berodde på att det blev en sådan himla blodomströmning i brösten när de hoppade upp och ner, och att det var därför det kliade.

Det var i alla fall under den där springturen som jag fattade hur viktigt det är att ha en bra topp som ger ordentligt stöd åt brösten och håller dem på plats… om man nu har bröst som gärna vill hoppa omkring alltså, som mina.

Nu går det ju aldrig riktigt att få bort skumpet helt, och tycker man det är jobbigt att bröstskumpet syns så kan man ha en lite lösare tröja eller ett inte så tajt linne över sport-toppen eller sport-bh:n. Sen är man redo för ett rejält gympapass!

Kram kram!

Ps. Även när man rider måste man ha något som håller ordning på brösten.

Den första tjejen i min klass som fick bröst, och jag menar riktiga bröst,
var Erika. Vi gick i typ 4:an när jag märkte det (på gympan, i omklädnings- rummet) och blev extremt imponerad, fascinerad och lite skrämd. Det var som att det hade hänt över en natt att hon gått och helt magiskt fått stora bröst och jag var fortfarande platt som en pannkaka.

Varje gång vi skulle byta om sneglade jag försiktigt åt hennes håll för att kunna upptäcka något nytt med de där brösten. Hon fick förstås inte märka att jag kollade för det hade ju varit sjukt pinsamt så mitt kikande var mycket hemligt.

Hon och ett par tjejer till som också hade bröst började efter ett tag använda sporttoppar i pastellfärgat bomullstyg och detta imponerade ännu mer på mig. Efter att Erika och de andra börjat ha dem, så köpte nästan alla tjejer likadana, och sist kvar var jag. Jag som inte hade några bröst överhuvudtaget. Det var pinsamt att inte ha sport-topp som de andra men nästan ännu mer pinsamt att gå och köpa en när jag ändå var helt och hållet platt. Så hur skulle jag göra?

I femman bestämde jag mig. Sport-topp ska jag ha, med eller utan bröst! Så nästa gång jag satt med mamma och beställde kläder från en katalog pekade jag bestämt ut en (också pastellfärgad!) och sa: Den där vill jag ha! Den var lite påsig och för stor, men den var min och man såg kanterna på den genom gympa-tischan! Det räckte för mig. Jag blev lite mer som de andra även om brösten fortfarande under lång tid lyste med sin frånvaro.

Kram!

En tjej i min klass var aldrig med på gympan när hon hade mens . Hon kunde knappt vara i skolan alls under mensen för hon hade så himla svår mensvärk och led verkligen.

För mig har det varit lite olika. Det första året jag hade mens brukade jag säga till läraren och så slapp jag vara med. Det var lite pinsamt att säga till, men det gick. Jag hade inte börjat använda tampong än och tyckte det kändes skitläskigt att hålla på och hoppa runt med en binda i trosorna.

När jag blev äldre fick jag ganska mycket mensvärk under första mensdagen och då fanns det inte en chans i världen att hålla på att göra fysiska saker, då gjorde det ju bara ännu ondare. Och så är det faktiskt fortfarande. Första mensdagen går det inte att gympa. Så är det bara!

Och så här är det ju för alla tjejer! Vissa har jättemycket mensvärk och vill inte vara med på gympan för den skull, andra kanske har väldigt riklig mens och vill inte var med på grund av det, eller så tycker man det är obehagligt att gympa med binda. Dessutom kommer det ofta mer mensblod när man anstränger sig och då kan det bli bökigt på grund av det.

Vad jag vill säga är; det är helt upp till dig om du vill vara med på gympan eller inte när du har mens. Det är ju bara du som vet hur det känns när just du har mens! Eller hur?! 

Kram!

Vissa av tjejerna i min klass struntade i att vara med på gympan, just för att de hade mens. Det var de lite coolare tjejerna och de satt en eller två på bänken intill planen där vi hoppade bock eller spelade spökboll, och såg extremt viktiga ut. Det sades aldrig högt att de inte var med just för att de hade mens, men alla fattade det ändå på något sätt.

Jag fick min mens när jag gick i sjuan och jag minns att jag vid något tillfälle också skulle vilja sitta där på bänken intill och verka lite mens-cool. Men jag insåg snart att jag inte skulle vilja nämna ordet MENS för vår gympalärare med sin visselpipa och sina mjukisbrallor. Nä, fy, aldrig i livet! Hellre skulle jag bloda ner mig och hela gympasalen än att berätta det för honom! Dessutom hade jag hört att det var bra att röra på sig om man hade mycket mensvärk, som jag hade.

Fram tills jag blev typ 18 använde jag bara binda på gympan och det gick jättebra, fastän jag blödde ganska mycket. Jag bytte före och precis efter, på toa, och hade med mig handduken in, så ingen behövde se några fläckar eller någon blodig binda. Tampongsnöret såg man på vissa tjejer och någonstans så var det faktiskt helt naturligt fastän jag själv inte använde tampong då. För vissa funkar tampong mycket bättre på gympan och för andra funkar binda.

Glöm inte att så gott som alla tjejer kommer att få mens någon gång på gympan, så ALLA är med om det! Det är alltså inte bara jag som har blodfläckar på trosan någon gång i månaden!

Kram

Längst ut på snoppen sitter den så kallade förhuden. Den täcker ollonet. Ibland kan man se ollonet titta fram eller så är förhuden som en liten snabel och täcker hela ollonet.

Många i världen låter skära av förhuden. Det kallas för omskärelse. Man gör det av religiösa skäl, av tradition eller för att förhuden inte går att dra tillbaka.

Min bästa kompis i högstadiet hette Sami. Han var bäst i nästan alla sporter och den starkaste i klassen. Ändå gjorde gympan att han fick ont i magen av oro. Han hatade nämligen att duscha inför andra. Han tyckte att han såg konstig ut eftersom han var omskuren och var rädd att de andra skulle reta honom om de upptäckte det.

En annan kompis heter Robert. Han gick på en judisk skola där alla var omskurna utom han. Att duscha efter gympan var hemskt för honom också eftersom han var den enda i klassen som inte var omskuren utan hade förhuden kvar. Han försökte hitta olika sätt att inte visa sig och fantiserade om att boka läkartid och ta bort förhuden.

Jag tror att nästan alla skäms för någonting med sin kropp. Om man tänker på att de andra också har saker som de tycker illa om och inte vill visa upp så känns det förhoppningsvis bättre. Ofta så oroar man sig helt i onödan!

Snoppar. Det vimlar av dem i omklädningsrum. Ibland kan man känna att ens snopp inte kommer till sin rätt i det iskalla duschrummet. Den liksom kryper ihop. Det beror på att snoppen och pungen krymper när det är kallt.

Pungen har en värmekänslig muskulatur. Eftersom pungen håller en lägre temperatur för att spermie- produktionen ska fungera så kan pungen töja ut sig och krympa. Den åker upp och ner som en liten hiss.

När det är kallt så söker sig pungen till den varmare kroppen för att tina upp sig lite. När det är varmt så blir pungen större. Den letar sig bort från den varma kroppen och ökar ytan för avdunstning. Visst är det otroligt vad smart pungen är? Nästan lika smart som Einstein! Om pungen skulle gå i skolan så tror jag att den skulle ha högsta betyg i alla ämnen.

Även snoppen krymper när det blir kallt. Dessutom kan det kännas som att de andra killarna har större snoppar än en själv när man ser varandra i duschrummet. Det beror på att man alltid ser sin snopp uppifrån. Då blir det som att den liksom försvinner in i sig själv. Andras snoppar ser man från sidan eller framifrån och det gör att de ser större ut. Så om du jämför dig med en kille som har exakt lika snopp så kommer du att tycka att det ser ut som att hans är lite större än din.

När jag var 13 fick jag en galet stor vårta under vänsterfotens trampdyna. Nästan mitt under foten alltså! Sjukt jobbigt.

En fotvårta är ett virus som infekterar huden och blir en svulst som växer inåt istället för utåt. Fotvårtor är helt ofarliga men jättesmittsamma och jag hade blivit smittad när jag gick barfota i duschen på gympan.

Hur som helst, först trodde jag att det var en miniblåsa för det såg ut som ett litet vitt hål, men sen växte hålet och blev till en knöl inne i tramp- dynan. Det började bli ömt och efter ett tag hade jag så ont att jag nästan inte kunde gå. Jag fick liksom halta fram eller vinkla foten när jag gick och riskera att se ut som en galning. Jag provade en massa plåster och medel från apoteket, men inget funkade.

Till slut skulle en doktor skära bort den envisa klumpen. Först skulle området där den satt bedövas med en spruta, men doktorn hann knappt sticka till förrän jag vrålade av smärta och ryckte till mig foten. Det var det värsta jag varit med om! Det gjorde så ont så jag trodde jag skulle dö! Det blev ingen bedövning och inget skärande. Men kort därefter försvann fotvårtan av sig själv. Som att den nästan hade blivit skrämd av sprutan!

Så skulle ni få något som liknar en fotvårta, gå till apoteket med en gång och be om hjälp och behandla vårtan så fort du kan! Då slipper du gå som en krokig gammal gubbe med en smärtande knöl under foten…

En tröst är också att med åren blir man immun mot vårtviruset, så när man är vuxen är det väldigt sällsynt att man får vårtor och de man redan har försvinner av sig själva. Bra va?

Puss!

Ps. På bilden ser ni exakt var den satt.

När vi skrev om onani fick vi en kommentar från ”Kirunaa” som
skrev såhär:

”Hej! Jag har en lång fråga. Sen jag började 7an så duschade aldrig någon efter gympan. För de var väldigt mycket barn från en annan skola än våran som sprang in och ut i våra omklädningsrum. Dagen innan mitt sportlov började så kom vår lärare in och sa att han hade fått reda på att vi inte duschade. Sedan sa han att veckan efter sportlovet ska alla duscha! Jag är orolig inför detta. För alla killar snackar om hur mycket hår dom har. Men jag är väldigt liten och jag har bara fått några hårstrån på själva pungen. Hur ska jag göra? För de känns jätte pinsamt.”

Kirunaa, jag vet precis hur det känns! Det jag tycker är så konstigt med gympan är att man måste visa upp sig naken för varandra efteråt. Om man satt spritt språngande naken på mattelektionen skulle alla tycka att man var väldigt märklig, men efter gympan så ska man plötsligt näcka inför varandra.

Vissa tycker att det känns helt okomplicerat att duscha inför klasskamraterna, men andra tycker att det är hur jobbigt som helst.

Så till Kirunaa och alla andra som tycker att det är jobbigt att vara naken inför andra, kommer här några tips:

♥ Spring till omklädningsrummet och snabbduscha innan någon annan hinner dit.

♥ På med en stor handduk snabbt, ta av den precis när du ska duscha och stå vänd mot väggen.

♥ Säg att du har en konstig vattenallergi som gör att du får stora utslag av att duscha.

♥ Häng kvar med gympaläraren och prata sport tills de andra har duschat färdigt. Sedan har du hela omklädningsrummet för dig själv.

♥ Duscha i badkläder.

Har du några bra tips på hur man gör för att slippa visa sig naken för de andra i klassen? Skriv!

När jag gick i högstadiet var gympan det värsta jag visste. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om det. Jag gillade inte att vara i puberteten, jag gillade inte när det kom hår och när brösten började växa ut. Min kropp och jag var inte vänner och hur fasen hade de då tänkt att jag skulle kunna stå naken ihop med andra och duscha?! Hela tanken var ju vansinnig!

Jag gjorde allt för att slippa duscha. I högstadiet tog jag med mig handduk och tvål in på toa och tvättade mig så gott jag kunde där. De andra tjejerna frågade såklart varför jag inte duschade med dem och jag svarade bara: ”Jag vill inte duscha med andra, jag gillar inte min kropp.” Det vara så synd egentligen, jag fattade verkligen inte att jag såg ut precis som jag skulle.

I gymnasiet var det så jobbigt med duschen att jag gick till skolpsykologen och fick ha en egen separat dusch. Annars hade jag vägrat vara med på gympan.

Känner ni igen er? Hatar ni också att duscha efter gympan?

Kram från Kitty!

Ps. Mitt nya nattlinne på bilden kan man ha när man inte gillar sin kropp… ehh, eller inte!

Jag minns hur mycket jag tittade och jämförde i omklädningsrummet efter gympan. Oftast var det ganska ledsamt. Sami hade enorma muskler, själv såg jag ut som en tändsticka. Janne hade redan fått könshår, själv var jag helt kal och len. Daniels hår var tjockt och lockigt, mitt var tunt, rakt och mjälligt.

Men nu vet jag att alla är missnöjda med någonting och att de flesta jämför sig med andra. Kanske kände sig Sami för grov och var avundsjuk på min smala lilla kropp.

Jag tror att det bästa man kan göra är att försöka bli vän med sin kropp. Att försöka hitta fördelar med hur man ser ut. Om man är missnöjd med sitt hår så kan man försöka tänka bort det och istället vara överlycklig över sin fantastiskt fina näsa.

Vad tror ni?