Fredrik Löfgren är psykolog och en typ av chef på BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin (krångligt ord!) i Malmö.

Varför mår man ibland dåligt som ung? Alla går igenom olika faser av nedstämdhet i livet och att det är helt naturligt. Särskilt när man är ung är det vanligt just för att det händer så mycket i kroppen och för att man håller på att bryta sig loss från sina föräldrar. Men ibland kan det faktiskt föra något gott med sig att man har haft det jobbigt en period. Man blir lite starkare och känner sig själv lite bättre efteråt.

När ska man söka hjälp? Du kan när som helst knacka på hos kuratorn på din skola, hur små eller stora problem du än har. Ofta är kuratorns dörr lite undangömd på skolan så att alla inte ska se att man går dit. Men tänk på att det är INGET KONSTIGT eller FEL med någon som går till kuratorn. Egentligen borde nog alla gå dit lite då och då och prata av sig.

Sen om man riktigt deprimerad och inte ens orkar gå upp ur sängen är det vanligt att en förälder ringer till oss på BUP och så får man komma hit och prata med en psykolog. Psykologen frågar lite om det är något man tycker är jobbigt i skolan, hemma eller på fritiden, om det är något man funderar mycket över osv. Utifrån det kan han eller hon sedan hitta ett bra sätt att hjälpa dig!

Måste man äta medicin? Nej, det måste man inte. Hos BUP börjar man alltid med att prata med en psykolog innan man får antidepressiv medicin, som det heter. För de som är riktigt nere och inte ens orkar prata om vad som är fel kan medicin vara en hjälp. Men under tiden man äter medicin måste man gå till BUP och prata. Man får inte bara medicin och sen är allt bra!

Är det vanligare bland tjejer än bland killar att må dåligt? Egentligen är det nog inte det, men tjejer har lättare för att söka hjälp än killar. Fortfarande kan killar tycka att de minsann ska klara sig själva och inte behöver någon hjälp, men den inställningen börjar ändras.

Har du något tips på vad man ska göra om man börjar känna sig nere? Ofta vill man bara sova eller ligga på sin säng och lyssna på musik när man är deppig, men man kan inte sova sig ur en depression! Försök komma ihåg vad du tyckte var roligt att göra INNAN du blev deppig och TVINGA dig att göra det igen, även om det känns motigt. Bara att du kommer ut, träffar människor och gör något är bra och hjälper dig att komma ur din nedstämdhet.

Ofta när man mår kass, så kan man bara inte se någon väg ut ur det. Det finns ingen framtid, allt känns hopplöst och svart.

Men ge inte upp! Jag vet att det inte är kul att höra nu, men fasen vad allt blir bättre och bättre för varje år som går. Man lär känna sig själv och vad man gillar. Man får jobba på att peppa sig själv och inte göra saker som man innerst inne inte känner sig hemma med.

Några tips ut ur mörkret:

♥ Umgås bara med personer som ger något, inte bara tar, sådana som du mår bra med alltså.
♥ Lyssna på din magkänsla. Känns det inte rätt så är det inte rätt och tvärtom.
♥ Hitta bra musik, böcker och filmer som verkligen inspirerar dig.
♥ Försök att tänka positivt. Bry dig inte för mycket om småsaker och gör kul grejer.
♥ Jämför dig inte med andra. Älska dig själv som du är!

Kraaaam!

Vad gör man om ens kompis en dag blir sådär jätteledsen och det kanske inte går över och allt i hennes/hans värld bara verkar tungt och sorgligt?

När mina kompisar mått dåligt av olika anledningar har jag funderat mycket på hur man ska göra för att stötta och hjälpa. Ibland har det känts jättesvårt, som att inget man gör hjälper, men små grejer hjälper faktiskt!

♥ Visa att du finns där! Messa, ring, hälsa på. Ibland kan det kännas läskigt när någon mår dåligt och man blir rädd för att göra fel eller säga fel saker så man håller sig undan. Men man gör inte fel om man bryr sig!
♥ Lyssna om kompisen vill prata.
♥ Föreslå att ni ska hitta på något kul ihop! Men låt det vara okej om kompisen säger nej eller inte orkar så länge.
♥ Om du tycker det blir för jobbigt att stötta, be om hjälp! Prata med någon schysst vuxen och berätta hur du känner. Det är inte ditt ansvar att ensam få din kompis att må bra igen!

Hur gör du för att stötta när en kompis mår dåligt? Berätta!

Kram Jonna

Min kompis Millan mådde väldigt dåligt när vi gick i högstadiet. Hon bara grät och ville inte gå upp ur sängen alls.

Tillslut kontaktade hennes mamma en psykolog. Millan var egentligen inte så sugen på det, men samtidigt orkade hon inte må dåligt längre. Hon tyckte det lät läskigt. ”Hon känner ju inte mig, hur ska hon kunna hjälpa?!” minns jag att hon skrek till sin mamma.

Men det är faktiskt så att det ofta kan vara en himla bra idé att få riktig ”proffshjälp” om man mår dåligt. Det är skönt att bli tagen på allvar. Psykologen har tystnadsplikt och är supervan vid att höra alla slags historier.

Millan fick gå till psykologen en gång i veckan och sitta i en fåtölj och prata, ibland var det skitjobbigt sa hon. Psykologen lyssnade och ställde frågor. Det var en massa saker som Millan var helt säker på när det gällde henne själv som faktiskt inte stämde. Det tar lite tid, psykologen säger inte bara något och så mår man plötsligt bra, utan man får liksom vägledning så att man hittar det i sig själv. Man jobbar tillsammans.

Tillslut fattade Millan att hon var fin och bra precis som hon var och att det gick att tänka lite mer positivt. Så, om du eller någon annan mår dåligt, tveka inte att kontakta kurator, psykologer eller terapeuter, de finns ju där för oss! Det är deras jobb att hjälpa oss!

Har du några erfarenheter? Berätta!!

Kram!

Ps. Såhär kommer du INTE behöva ligga när du träffar psykologen

Alla är ledsna ibland, alla har dåliga dagar och är med om mer eller mindre jobbiga grejer som kan göra en nedstämd eller ledsen. Oftast går det över efter ett tag. Man kanske snackar lite om det, grinar en stund, sover några timmar eller bara får en kram så känns det bättre.

Men det finns ledsnad som liksom sitter i och inte vill gå över. Livet känns BARA tungt och är nästan aldrig roligt. Då kan man behöva lite hjälp för att må bättre.

Man kan börja med att snacka med någon vuxen man känner sig trygg med, en förälder eller en lärare på skolan. Andra bra ställen att vända sig till är:

♥ Ungdomsmottagningens kurator
♥ BUP – Barn och ungdomspsykiatrin
♥ Skolsyster
♥ Läkaren på värdcentralen

Alla behöver hjälp och stöd från någon annan ibland. Det är inget konstigt och det finns bra ställen att gå till. Bra va?!

Hur gör du när du känner dig ledsen?

Kram Jonna
 
Ps. Umgås med kompisar jag tycker om och göra roliga grejer kan hjälpa när man känner sig nere. Här gör jag, Sanna och Annelie en rolig grej. Vi knör in oss i en duschkabin och blir fotade!

Fattar du egentligen hur mycket press vi utsätts för varje dag? Jag tror inte ens vi märker hur illa det är ofta! Okej, jag gör en lista på allt man tydligen måste leva upp till så får ni se själva.

Man ”ska”:

♥ Ha rätt kläder
♥ Inte vara för tjock eller för smal
♥ Inte vara för lång eller kort
♥ Inte vara som alla andra men heller inte sticka ut för mycket
♥ Vara snygg och ”fräsch”
♥ Lyssna på rätt musik, se rätt filmer och TV-program
♥ Ha en bästis och andra bra kompisar
♥ Vara en bra son, dotter och funka med sina syskon eller kanske en massa plast- och styvpersoner
♥ Vara bra i skolan, göra läxorna
♥ Ha en framtidsplan
♥ Vara bra på gympan och vara sportig
♥ Ha fint hår i en perfekt frilla
♥ Sminka sig snyggt om man är tjej
♥ Vara tillräckligt tjejig/killig
♥ Ha ”rätt” fritidsintressen
♥ Vara rolig

Visst är det inte särskilt konstigt att vi bryter ihop och gråter ibland? Nu tycker jag att vi skiter i alla de här dumma påhittade kraven och tänker efter: Vad är det som gör mig lycklig, vad är viktigt för mig?

Känner du av alla de här kraven? Klarar du av att skita i dem, eller hur gör du för att stå ut? Skriv!

Puss och kram från Kitty!

Ps. Måste man vara en supermänniska med modellkropp och genihjärna för att passa in? Jag säger nej!

De flesta går i skolan i 12 år. Då är det inte så konstigt att man blir skoltrött någon gång. Det finns nog få saker som man skulle tycka var fantastiskt roligt att göra varje dag i 12 år.

Som jag har skrivit tidigare så var jag extremt skoltrött i högstadiet. Det kom helt plötsligt. Från att ha varit flitig förvandlades jag till en person som knappt orkade öppna skolböckerna.

Jag tror att det berodde på att andra saker började bli viktiga. Hur skulle jag kunna koncentrera mig på skolarbete när min kropp och hela mitt sätt att tänka förändrades i rasande takt?

Efter ett tag började jag inse att jag ändå gillade vissa saker med skolan. Jag tyckte ju om mina kompisar, det fanns sötnosar att flirta med och ibland var till och med maten okej.

Det är viktigt att veta att man inte är konstig för att man är skoltrött. Om man gläds åt de saker som man faktiskt tycker om med skolan så kommer det förhoppningsvis kännas lättare att öppna böckerna snart igen. Det gjorde det för mig.

Kram!

Det finns så himla mycket som kan hända en i livet som inte är så kul alls och som kan göra att man börjar må dåligt. Nästan som om man hade tryckt på en må dåligt-knapp på sig själv.

Här är några exempel:

♥ Man blir mobbad i skolan

♥ Någon man är kär i gör slut

♥ Någon sviker en

♥ Någon man älskar dör

♥ Något man har sett fram emot blir inte alls som man tänkt sig

Det här (eller nånting helt annat som man tycker är jobbigt, tråkigt eller sorgligt) skulle kunna göra att man börjar må dåligt. Många säger ”det går över, det är inte så farligt”, men ibland känns det som om det aldrig kommer att försvinna och det är då man kan bli deprmerad, alltså att man mår jättedåligt under lång tid. 

Har du känt dig riktigt deppig nån gång? Vad var det som gjorde att du blev det? Skriv!!

Kram!

Ps. Hoppas ingen av dom här kommer svika mig. Per, Hanna och Ola.

Jag tror att jag alltid har varit en grubblare, en person som funderar så mycket över livet och människors beteende att det tillslut blir jobbigt. Men i högstadiet blev det värre än någonsin.

Jag gick i 8:an. Jag hade haft lite vanlig tonårshy tidigare, men plötsligt fick jag finnar på riktigt! Det bara kom och jag blev helt förstörd.

Jag var helt tung i hela kroppen, ville bara sova. Jag grät och skrek i panik och kunde inte fatta poängen med livet överhuvudtaget.

I två veckor var jag hemma från skolan. Mamma var förtvivlad. Hon pratade med mina lärare, som inte hade fattat någonting, och skaffade en psykolog som jag fick träffa.

Egentligen var det ju inte finnarna som var problemet, de var bara en utlösande faktor. Jag kan hitta tusen miljoner olika orsaker till varför jag blev så dålig. Jag ville vara bäst i skolan, jag hade inte någon bra kontakt med min pappa trots att mina föräldrar levde ihop, och jag tyckte jag var ful, blyg och misslyckad. Till råga på allt har jag anlag för depression… Trist!

Huvudsaken var ändå att jag blev tagen på allvar när jag mådde som sämst och fick hjälp! Det finns alltid en väg ut.

Kram!

Ps. Det finns inga bilder på mig från tiden jag var deppig, men här är jag sommaren innan 7:an i alla fall

Ibland verkar det som att alla andra är så himla glada, lyckliga och lyckade! Själv har man minsann då och då ledsna dagar eller pms, man kanske blir dumpad eller bråkar med mamma och så känns allt så himla mörkt och ledsamt.

Men hur är det då med de där som alltid ler så glatt hela tiden, orkar en massa, jämt har fint hår och aldrig verkar ha dåliga dagar? Jo, saken är den att ALLA har kassa dagar ibland. Dagar då man bara känner sig ledsen utan att riktigt veta varför eller dagar då man tycker man är sämst i världen! De där leende personerna råkar bara vara bra på att visa den leende sidan utåt.

Men kom ihåg, det ÄR okej att ibland känna sig nere, gråta en stund utan att riktigt veta varför, ligga under en filt, äta glass och känna sig liten. Det bästa med att faktiskt göra det ibland är att det känns bättre efteråt!

Så gör jag, gråter en stund, sen ber jag om att få en kram av någon jag tycker om och så känns det oftast lite lättare!

Här kommer en kram från mig till er:  KRAM!

Ps. Här får jag en riktigt go’ kram av min kompis Sanna. Sånt hjälper när man känner sig ledsen!

Varje år kommer det undersökningar som säger att ungdomar mår allt sämre, men det är svårt att säga exakt vad det beror på.

Är det mer press på ungdomar i samhället idag än det var förr? Är lärarna så pass få i skolan att de inte har tid med alla? Äter vi för dålig mat och rör på oss för lite? Det är inte så himla lätt att svara på, men en sak är säker – många unga mår dåligt!

Tidigare sa man ”Äh, sådär är man när man är tonåring, det går över”, men nu tar läkare ungas nedstämdhet på större allvar.

Det finns hur många olika grader av deppighet som helst hos både tonåringar och vuxna. En del kanske känner sig nedstämda ett par veckor, medan andra tycker att det känns som att de sitter på botten av ett svart hål i flera år.

Vanligt är i alla fall att man känner sig onormalt trött, man skulle kunna sova jämt! Ingenting känns roligt längre, man vill inte träffa kompisar, man orkar inte plugga, man känner sig missförstådd, ensam och sjukt irriterad på sina föräldrar. Helst av allt skulle man bara vilja ligga på sin säng och lyssna på musik.

Känner du igen dig? Hur mår du? Skriv!

Stor stärkande kram!