Efter sommarlovet när jag började 8:an minns jag ett rykte som redan var i gång direkt när vi var tillbaka. Första dagen typ. Ryktet studsade längs väggarna i vår stora korridor där alla åttorna hade skåp, i ”tunnan” som den kallades. Ryktet som gick i åttornas tunna var att Johanna och Pelle hade hånglat. I källaren hemma hos Sofia. På en fest.

Mina tankar:
1) Jag hade aldrig hånglat – töntigt. Kyssts lite dåligt men det räknades ju inte.
2) JAG tyckte ju att Pelle var skithärlig!
3) Johanna var supercool och typ snyggast i hela 8:an!

Dessa 3 punkter innebar för mig att jag var ohånglad, att Pelle aldrig skulle flirta med mig och att jag absolut inte var lika cool som Johanna. Jag som trodde att jag hade klarat mig helskinnad eftersom jag överlevt 7:an, men inte!

Folk viskade och snackade om detta hångel. Johanna gled mest runt och såg cool och oberörd ut. Pelle gick inte på samma skola så hans reaktion såg jag aldrig. En månad senare grovhånglade Sofia med Peter och det andra hånglet glömdes helt bort.

Jag var fortsatt ohånglad nästan hela 8:an. Tills jag träffade Johan, men det är en annan historia…

Kram från Jonna!

Ps. Jag och min kompis Sanna pratar ibland fortfarande om vilka som hånglat med varandra, när vi är nyfikna. Fast hemligheter håller vi mellan oss såklart! Här snackar vi kärlek på midsommar.

Jag skrev ju häromdagen om hur läskigt jag tyckte det var att börja 7:an på en ny skola där alla var så himla framåt, hade börjat hångla och allt möjligt. Så kan det ju vara när man kommer till en helt ny klass också. Kanske är alla lite kaxigare mot varandra, kanske är de mer uppklädda än folk var i din förra klass eller kanske alla har mjukisbyxor, kanske pratar de jätteöppet om bröst och mens eller kanske de inte nämner det alls!

Den här kommentaren kom till bloggen för ett tag sedan och handlar precis om det:

”hej kitty och alla bloggare!
jag ska börja i 6:an nu, och nästan alla i min nya klass har stora bröst och använder bh, de flesta gör det för att det är ”coolt”. Men jag själv har just börjat få, men jag känner att jag inte behöver bh än. Men om man inte har det i min klass så blir man lixom utstött, så jag vill fråga min mamma, men det skulle ju känts super jobbigt eftersom att jag inte behöver en! och vem vill lixom bli utanför !? snälla hjälp!!!”

Det är inte lätt att vara den som går emot en hel grupp (inte konstigt att det kallas grupptryck), men egentligen är det nog det bästa ändå! Varför ska man ha till exempel bh om man inte behöver och inte vill, bara för att alla andra har det?! Blir det för jobbigt att stå på sig och göra tvärtemot alla andra, kanske man kan hitta på en ursäkt som ”Jag tycker det är så obekvämt med bh så jag har det bara ibland” eller vad som helst.

Vad tycker ni man ska göra? Skriv!

Kram!

Ps. Tänk om någon hade bestämt att alla i klassen måste ha balettkjolar på sig…

Hur skaffar man nya vänner egentligen? Ofta känns det skitsvårt men det behöver det ju inte vara. Dessutom måste man inte bli bästisar med en gång, utan man kan ge vänskapen lite tid att utvecklas. Jag har satt ihop en lista på hur jag tror att man bäst skaffar nya vänner:

♥ Var dig själv.
♥ Snacka inte skit eller bakom någons rygg för att själv känna dig bättre eller få nån på din sida.
♥ Våga ta kontakt.
♥ Ta initiativ: Ha filmkvällar och bjud på popcorn hemma hos dig. Föreslå en fika efter skolan. Eller bara börja prata på rasten.
♥ Våga leta efter vänner bland dom som du kanske först inte tror är som du, man kan verkligen bli förvånad!
♥ Säg JA! när nån frågar om du vill med på nåt kul.
♥ Om det är någon som bor nära dig så kanske kan ni börja ha sällskap till skolan ibland?
♥ Kolla om det finns någon som har samma intressen som du, kanske gillar samma filmer, böcker musik mm.
♥ Börja med någon idrott, drama eller dans i/efter skolan.
♥ Var positiv och öppen!
♥ Ha tålamod, samla mod och ta för dig!

Lycka till, jag tror på dig för fasen! Och har du fler tips som jag kanske glömt, så skriv dom nedanför här… som vanligt, alltså;)

Kram, Kitty!

Ps. Kolla vad många nya vänner jag har skaffat i sommar!

Augusti. Jag skulle fylla 13 och jag skulle byta skola. Från lilla Stavreskolan där jag gått i 6 år till stora Lyrfågeln. På Lyrfågeln hade 7:orna, 8:orna och 9:orna varsin korridor där man hade sina skåp. Korridoren kallades för ”tunnan” och jag tyckte det lät sjukt stort. Något man hört talas om och nu skulle JAG ha ett skåp, i 7:ornas tunna! Coolt, men SÅ himla läskigt.

Alla som gick i högstadiet var ju så stora och verkade så vuxna. Och hur taskiga var 9:orna? Och hur gör man med skåpet? Ska man bära runt på massa böcker hela dagen, tänk om man glömmer någon bok, hinner man ner och byta mellan lektionerna då och vilka kommer gå i min klass?

Vad ska man ha på sig första dagen? Skulle jag försöka se ut som mitt coolaste eller skulle jag hålla låg profil? Jag var ju skiträdd att sticka ut och för att folk skulle tro att jag var en ”diva” som trodde att jag var något? Så jag valde medelvägen. En svart tröja, svarta jeans, tofs och lite mer spretig lugg än vanligt. Kanske hade jag smugit på lite kajal också. Bara för att se lite hårdare ut.

Jag var livrädd en vecka. Sen gick det bättre. Man hann ner och byta böcker mellan lektionerna förresten. Man hann till och med kissa!

Hur var din första vecka i skolan?

Kram!

Ps. Jag klarade mig igenom 7:an, 8:an och 9:an också. Tack och lov för det, så jag kunde få åka till Italien nu i sommar! Så här glad var jag då!

Nu när jag är vuxen så känns somrarna ganska korta. Det är inte mycket som hinner hända under semestern. Vuxna människor förändras inte särskilt mycket under en sommar. Tora, Jonna och Kitty ser ungefär likadana ut som innan. Någon kanske har färgat håret, klippt sig eller gjort en ny tatuering, men ingen har vuxit eller börjat prata helt annorlunda.

Men efter sommarloven i mellanstadiet och högstadiet var det alltid spännande att komma tillbaka. I den åldern kan så oerhört mycket förändras på bara några månader. Någon kunde ha vuxit 20 centimeter, fått bröst eller börjat prata med basröst.

Hur var det när du kom tillbaka från sommarlovet? Hade klasskamraterna förändrats? Skriv och berätta!

Kram från Manne!

Ps. Kanske har någon vuxit och blivit såhär lång under sommaren…

Varje sommar under min skoltid så ville jag komma tillbaka till skolan lite tuffare, lite coolare, lite snyggare. Jag tyckte alltid att de andra hade blivit så häftiga under sommarlovet och ville vara likadan.

En sommar planerade jag och min kompis att helt byta stil till skolstarten. Inte för att vi hade någon speciell ”stil” innan, men nu ville vi vara lite utmärkande och coola… i alla fall till utseendet.

Vi satt uppe en hel natt och skrev ner vad vi skulle ha för kläder, vilka halsband som funkade och vilka sorters skor vi skulle ha. Det här skulle bli sjukt snyggt!

Men det blev aldrig mer än några nerskrivna punkter på ett papper. Det blev för jobbigt (och dyrt!) att göra om sig. Och varför ska man egentligen göra om sig för att någon ANNAN ska tycka att man är cool? Huvudsaken är väl att man själv tycker att man är bra!

Kram!

Visst är det läskigt med ny klass och ny skola? Kanske finns det någott du kan göra för att förbereda sig så att du blir lite säkrare? Jag har gjort en lista med saker som man kan tänka på:

♥ Alla är lika vilsna/nervösa/förvirrade som du!

♥ Ingen kan läsa dina tankar, så om du känner för att springa och gömma dig, spela lite säkrare än vad du är, det märker ingen, peppa dig själv.

♥ Du är unik, du måste inte smälta in perfekt eller vara som alla andra för att få vänner, bli accepterad och omtyckt.

♥ Bli inte rädd för att saker och ting är nya och annorlunda. Även om det inte känns så i början så går det fort att komma in i det.

♥ Läs på schemat med tider och så, så känner man mer att man har koll på läget.

Hoppas det kan hjälpa lite. Vad tycker du själv, hur förberedde du dig inför skolstarten? Skriv alla dina tankar och tips.

Puss och kram!

Ps. Min kille Per och Mensbloggs-Tora peppar. Himla bra sätt att förbereda sig!

Att byta skola är ett lysande tillfälle till förändring. Man kan ändra stil, få nya vänner och bestämma helt och hållet vem man vill vara.

I lågstadiet ansågs jag vara en underlig typ. Jag var ointresserad av det mesta som de andra killarna var intresserade av, så jag var ganska utstött. Jag fick inte vara med i de hemliga klubbarna i klassen och det tuffa gänget ville inte ha med mig att göra.

När jag började mellanstadiet så bytte jag skola. Jag bestämde mig för att våga vara mig själv, våga ha mina favoritkläder på mig och att våga prata med främmande människor.

I den nya skolan var allting annorlunda. Allting med mig som sågs som konstigt på den gamla skolan sågs som något bra på den nya skolan. Jag fick vänner och blev för första gången i mitt liv populär! Från utstött och halvmobbad till populär på några månader. Jag saknade inte den gamla skolan direkt

Kram Manne

Om det är så att man byter skola eller klass, så kan man ju faktiskt passa på att dra lite nytta av situationen.

Kanske är det så att du inte trivts, du har varit utanför, mobbad, haft tråkiga, jobbiga eller elaka kompisar, varit en mobbare eller taskmört själv, eller bara känt att du inte passar in. Då kan du passa på nu!

Du träffar ju en massa nya, fina människor, både i klassen och i resten av skolan som faktiskt inte känner dig än, varför inte låta dem träffa den du verkligen vill vara?

Kanske har du bara fortsatt vara blyg av gammal vana? Utmana dig själv, våga säga vad du tycker, stå upp för dig själv, stå emot grupptryck, säga ifrån, ha på dig vad du vill eller kanske klipp en ny frilla?

Se det som en ny chans! Lycka till!

KRAAAM!

Ps. Från och med nu ska jag våga ha mina barnsliga vantar fast jag är vuxen!

Jag har aldrig behövt börja i en helt ny klass alldeles ensam, men jag kan föreställa mig att det är OTROLIGT nervöst att komma som nyinflyttad till en klass där man inte känner någon. Snacka om press på sig själv att man vill göra ett bra första intryck!!

I 6:an skulle en ny kille börja i vår klass. Micke hette han, och vi hade fått veta en del om honom redan innan sommarlovet. Vi visste att han var från Stockholm, att hans familj hade köpt en gård på landet i Skåne och vi fick till och med se en pytteliten bild på honom. Tjejerna i klassen tyckte han var sjuuukt söt och vi hade jättehöga förväntningar på vår nya kompis!

Fasiken vad spännande det var första dagen i 6:an! Nu skulle vi äntligen få träffa Micke på RIKTIGT! Och jo, han var söt och snäll och hade fin dialekt, och efter ett tag blev han ihop med den coolaste tjejen i klassen… såklart.

Men jag undrar om han var lika cool och populär på sin gamla skola eller om han fick en ny chans hos oss? Han kanske kände en jättepress på sig att leva upp till våra förväntningar om att vara den häftiga killen från Stockholm?

Vad tror du? Skriv!

Kram!

Ps. Såhär glad kan man bli när det klommer en ny kille till klassen

När jag var yngre älskade jag tidningen Kamratposten. Det gör jag förresten fortfarande. Mina kompisar Petter och Pontus var också stora KP-fans. Vi brukade sitta tillsammans och läsa högt för varandra ur Kropp&Knopp-delen. Man lärde sig massor och fick svar på sådana frågor som var pinsamma att ställa. Ungefär som Mensbloggen alltså

Efter långt sommarlov frågade jag Petter och Pontus om de hade läst det senaste fantastiska numret av KP. De bara fnös och höjde på ögonbrynen. Plötsligt tyckte de att det var barnsligt att läsa KP och hade börjat läsa musiktidningen Okej istället.

Tänk vad mycket som kan hända under en ynka liten sommar. Jag fortsatte såklart att läsa KP i smyg.

Känner du igen det här? Har något förändrats under ditt sommarlov? Skriv!

Kram från Manne!