Förra våren pratade vi om ätstörningar, det är tyvärr fortfarande lika aktuellt som då och därför kommer här en favorit i repris. Jag tog reda på vilka olika typer av ätstörningar som finns men det visade sig inte vara så lätt. Det finns många störningar som är blandningar av dem jag beskriver nedan, eller så är de inte lika allvarliga men är ändå störningar (hänger ni med?). Detta är de vanligaste iallafall:

♦Anorexi (Anorexia nervosa):
Du äter inte tillräckligt för att behålla din normala kroppsvikt, du är sjukligt rädd för att gå upp i vikt, du har felaktiga föreställningar om din egen vikt och kroppsform. Man kan bli så smal tillslut att man svälter sig till döds.

♦Bulimi (Bulimia nervosa):
Du äter först snabbt och alldeles för mycket och undviker sedan att gå upp i vikt genom att kräkas, fasta, motionera, använda laxermedel (ett medel som gör att man blir lös i magen och bajsar ut allt man ätit direkt) eller annan medicin.

♦Hetsätning:
Du äter alldeles för mycket i perioder och vill äta mycket mer än vad kroppen egentligen behöver. Ofta äter man som mest när man mår dåligt över någonting och använder maten som tröst.

♦Ortorexi:
Du har en fixering vid att leva ”hälsosamt”, du tränar överdrivet och äter bara extremt ”nyttigt”. Du sliter ut kroppen och får i dig för lite näring.

Vad många läskiga saker man kan göra med sig själv när man får för sig att man inte duger som man är. Hu!

Kram!

När man har ätstörningar så blir synen på mat konstig. En frisk person äter när den är hungrig utan att fundera särskilt mycket. Men för den som har ätstörningar är det en gigantisk utmaning att äta.

Oavsett om man har anorexi, builimi eller hetsäter så får man en konstig relation till mat.

Det är svårt att komma ur tvångstankarna på egen hand. Oftast behöver man hjälp av experter. För vissa tar det lång tid innan man kan äta på ett normalt sätt. För andra går det fortare.

Mensbloggen har fått ett mail från en kille som tidigare hade ätstörningar, men som nu är frisk. Såhär skriver han:

“Det som fick mig frisk var att människor visade mig medmänsklighet och värme.

Det var ett långt inombordskrig för mig att börja tycka att jag var okej. Jag har fått mycket fin hjälp av två terapeuter, utan dem hade jag inte levt idag. Jag fick samtalsterapi och mediciner. Sen hjälpte det mig oerhört när jag vågade berätta för andra att jag var fast i detta helvete.

Mitt tips är att våga prata med någon du känner förtroende för. Blir det fel så prova att prata med en annan person.

Du behöver inte skämmas, du är inte ensam. Detta är ingen kill- eller tjejsjukdom, det är en människosjukdom.”

Ps. Man behöver inte äta larver bara för att man är frisk

Hur hjälper man egentligen en kompis som har ätstörningar?

♥ Prata, tjata och var ”besvärlig”. Man hjälper ingen genom att spela med.
♥ Berätta för kompisens familj och anhöriga om vad du ser och känner. Din kompis kommer antagligen tacka dig längre fram.
♥ Prata med skolans kurator och gör vuxna på skolan uppmärksamma.
♥ Prata inte för mycket mat, kropp, storlekar med mera. Lägg bort tidningar, filmer och TV-kanaler med för mycket smal-hets i. Fokusera på annat när ni umgås.
♥ Ta inte på dig uppgiften för mycket, gör vad du klarar av. När du berättar för kompisens anhöriga så be dem ta över.
♥ Peppa, försök vara positiv.
♥ Visa att du finns där för att prata och för att lyssna.

Har du själv några tips eller erfarenheter? Vad har jag missat på min lista? Skriv!

Det finns olika behandlingsformer som kan hjälpa mot ätstörningar. Vårdcentralen eller BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin, kan hjälpa dig och se till att du får en behandling som passar just dig.

Här är några exempel på behandlingsformer:

♦ Kognitiv beteendeterapi
Det här är en typ av terapi där man tränar att handskas med sig själv och sin omgivning i olika jobbiga situationer. Man lär sig känna igen sina negativa tankar och stoppa dem i tid, så man kan tänka på något bra och positivt.

♦ Psykodynamisk terapi
Psykodynamisk terapi är att försöka hitta de dolda och undermedvetna orsakerna till ätstörningarna, alltså luska ut vad det är som gör att man svälter sig, kräks, tränar för mycket osv. Det gör man genom att prata med en terapeut, så kallad samtalsterapi. Det krävs ofta att patienten verkligen vill bli fri från sina ätstörningar för att det ska fungera.

♦ Interpersonell terapi
IPT är en korttidsbehandling (den håller inte på så lång tid alltså) där man fokuserar på sina relationer till andra människor.

♦ Läkedmedelsbehandling
Sen finns det medicin också som kan hjälpa mot depressioner och tvångstankar, som man ofta har när man har ätstörningar.

Känner du till fler sätt att bli av med en ätstörning? Skriv!

Kram från Manne!

En kille jag känner blev kär i en tjej. Jättekär. De blev tillsammans och flyttade till och med ihop. Det var då han märkte att något var lite skumt…

Hans nya flickvän åt inget, och om hon åt gick hon alltid på toa direkt efter. Det blev en stor grej. Min kompis pratade med läkare, hennes familj och såklart henne själv, men hon ville inte ha hjälp. Tillslut blev det omöjligt att vara ihop, hur kär han än var. Det var helt enkelt för jobbigt att se någon man gillar må så dåligt.

Detta vara flera år sen. Han har berättat att det var som att sjukdomen tog över förhållandet, allt handlade bara om den tillslut. En ständig kamp. Tydligen så har hon varit sjuk sedan dess, gått på olika behandlingar och gått upp och ner i vikt.

Han tycker verkligen att det är jobbigt att prata om. Men vad ska man då göra om ens flick- eller pojkvän verkar ha en ätstörning? Man ska såklart prata om det. Prata, fråga, tjata, försök ta kontakt med andra, be personens anhöriga skaffa hjälp. För tar man på sig allt själv blir det snart som en plikt, ”ett jobb” och du blir mer som en psykolog än en flickpojkvän.

Har du några tankar eller erfarenheter om detta? Hur skulle du reagera? Skriv!

Den som svälter sig själv får inte i sig tillräckligt med näringsämnen så att kroppen och hjärnan kan fungera som de ska. Vi behöver fett och kolhydrater för att kunna leva, men för någon med ätstörningar är detta de värsta fienderna.

Det som händer när man inte får i sig fett, kolhydrater, vitaminer och mineraler är att magen blir helt förstoppad så man inte kan gå på toa, levern och njurarna skadas och mensen slutar komma. Kroppen får totalpanik! För att skydda sig utvecklar den skyddsmekanismer, som till exempel att odla mycket mer hår över hela kroppen.

Dessutom påverkas hjärnan. Får vi inte i oss alla näring vi behöver så får ju inte hjärnan någon näring heller och då slutar den fungera som den ska. Det gör att det inte går att koncentrera sig eller lära sig något i skolan längre.

Eftersom kroppen tar så mycket skada så blir den trött och sliten och det kan leda till att man inte lever lika länge som man skulle ha gjort om man hade varit frisk.

Tänk på det här och var rädd om din fina kropp. Den är faktiskt ett underverk!

Kram!

Det finns olika sorters ätstörningar och de kan vara olika allvarliga. Men var går egentligen gränsen för vad som är en ätstörning?

Är  man anorektiker om man har dålig aptit eller hetsätare om man kan äta en hel påse grillchips? Svaret är nej!

En frisk person kan tyda kroppens signaler. Man känner om man är hungrig och behöver mat, eller om man är mätt.

En person som är sjuk känner inte hunger- eller mättnadskänslor eller har lärt sig att strunta i dem. För den som lider av ätstörningar handlar allt om att äta eller inte äta. Man kan också få en felaktig bild av sin kropp. I dina ögon kanske den ser tjock ut trots att du egentligen är jättesmal. Det går inte alltid att lita på spegeln!

/Manne

“När jag var tonåring blev jag sjuk i anorexi och ortorexi .

Det var ovanligt, och är ovanligt, att killar vågar prata om dessa sjukdomar. Många tror att det bara är kvinnor och tjejer som drabbas, men jag vet att mörkertalet är stort bland killar och män.

Jag hatade mig själv, tyckte jag var ful och äcklig. Hatade mig själv och straffade mig med att inte äta eller träna tills jag svimmade eller kräktes blod. Det dövade smärtan och ångesten en stund. Jag hade så svårt att leva med alla bilder av hur man skulle vara för att duga som kille och människa.”

Vad tänker du när du läser den här killens brev? Skriv!!

Jag är dålig på att göra saker på ett sunt och lagom sätt. Det bästa vore såklart att träna regelbundet. Kanske två gånger i veckan. För mig fungerar inte det riktigt. Antingen tränar jag som besatt eller så tränar jag inte alls. När jag har tränat hårt en period så tröttnar jag och lägger av.

För vissa blir träningen till ett stort problem. Jag har en kompis som kunde gå upp mitt i natten och göra 500 sit ups för att hon hade ätit efterrätt efter middagen.

Min kompis led av ortorexi, alltså övertränande. Det innebär att man är sjukligt besatt av att äta lite och träna mycket. Man är så besatt av att leva hälsosamt så att det blir ohälsosamt och… ja, sjukt helt enkelt.

Det stämmer nog ändå som man säger; lagom är bäst

Kram från Manne!