Så här skrev en tjej på bloggen för ett tag sen, och hon är inte ensam om att fråga just det här. Jag har också känt på det här viset och det tror jag många andra också har:

”Jag gillar en kille i min klass men han gillar inte mig. Jag vet det för min kompis frågade åt mig. Snälla hjälp, vad ska jag göra så han börjar gilla mig? /Anna”

Grejen är ju tyvärr den att man inte kan förändra en annan person hur man än försöker (man kan ju inte köra en häxdans i månskenet eller använda vodoo liksom) och om man tänker efter så vill man väl faktiskt, egentligen, inte vara tillsammans med någon som inte tycker om en för den man är?! Visst vill du hellre vara ihop med någon som tycker om dig för att du är du, och inte för något som du ”låtsas” vara bara för att han/hon ska gilla dig.

Jag har försökt göra om mig för att personer skulle gilla mig och det blev aldrig bra. Jag blev inte särskilt mycket mer omtyckt och dessutom var det jobbigt att låtsas hela tiden. Så, det är ledsamt att han inte gillar dig men fortsätt vara den du är och kanske kommer han på att han missar något, eller så flörtar du vidare med någon som gillar dig för den du är!

Stor kram Jonna 

Ps. På bilden är jag 15 och gör mig fin. Jag älskade den där vita skjortan förresten. Hade den jämt och det var inget som jag gjorde på låtsas utan för att den kändes så mycket som jag!

Förra hösten blev jag kär. Trodde jag!
När det inte funkade och jag varit ledsen ett tag, insåg jag att jag faktiskt hade varit mer kär i själva kärleken än i killen! Visst är det sjukt?

Hur tusan ska man kunna veta om man verkligen är kär i en person PÅ RIKTIGT och att det inte bara handlar om att det är lite mysigt att vara två?

När jag funderar på detta så dyker alltid låten ”Pacemaker” av Lars Winnerbäck upp i huvudet.

Kolla in de här utdragen ur texten:

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt
Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt
Är jag hjärtlös och förfallen?

Jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej, än för mig,
trots allt
Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle varit vackert, starkt och varmt,
men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist när allt stagnerar

Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack
Vara den som inte stack
när tankar blev för stora, och sprack

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså
Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar…

Hemskt va?! Vad tror du? Hur vet man om det är personen man är kär i eller kärleken i sig? Skriv!

Kram

Ett favoritinlägg, som jag nu tänker bjuda på en gång till, är det här om hur man ska göra när man är kär. Såhär skrev jag i december förra året:

”Det finns inga genvägar, du måste samla mod!”

Det verkar som att många av er läsare är kära, men alldeles för blyga! ”Hur ska jag få kontakt med den jag är kär i?”, är en återkommande fråga.

Mitt svar på den frågan är: Det finns inga genvägar, du måste samla mod! Det är bara att ta kontakt. Gå fram och prata! Vad är det värsta som kan hända? Livet är kort, skit i vad alla andra tycker och tänker, vad har du att förlora?! 

Det här är tyvärr det enda jag kan svara. Peppa dig själv och gör det du vill göra även om det känns som att du inte vågar.

Kanske har du några fler tips till de som är kära och vill bli ihop men är för blyga? Skriv här nedanför!

Kram från Kitty!

Ps. Det här är nog inte bästa sättet att berätta att man är kär (som på bilden alltså) även om det här också kräver rätt mycket mod…

När jag gick i mellanstadiet blev jag förälskad i min lärarvikarie. Min vanliga lärare var grå, tråkig och luktade rök. Lärarvikarien var ung, hade kastanjebrunt hår och hade en helt fantastisk parfym. Jag flyttade fram min bänk till katedern så att jag kunde sitta så nära som möjligt och beundra henne.

Det är lätt hänt att man försälskar sig i någon som är helt omöjlig. Det kan vara en kändis som bor på andra sidan jordklotet, eller en lärare. Kanske är det till och med lättare att bli kär i en omöjlig person, för då behöver man ju inte flörta eller ta kontakt.

Jag blev lite hjärtekrossad när lärarvikarien slutade. Med huvudet nedböjt satt jag och sörjde det som jag trodde var min stora kärlek. Efter några dagar började mitt hjärta bulta för en tjej i min klass i stället. Vi blev tillsammans och jag glömde vikarien.  

Har du varit kär i någon ”omöjlig” någon gång? Hur var det? Skriv och berätta!

Kram!

När det handlar om att vara kär, bli ihop och flörta så är nog den vanligaste frågan vi får hit till bloggen: Hur gör man!?  Det är nog en av de vanligaste frågorna som jag och Kitty får till Relationsrådet i P3 också faktiskt, så vuxna klurar på det här de med!

Nu är det ju sommar och alla har krupit ur vinterkläderna, är solbrända och snygga, så passa på! Här är några favorit-flörttips i repris, som jag prövat och som funkat för mig! Friskt flörtat, hälften vunnet!

♥ Titta ofta åt hans/hennes håll. Om personen möter din blick, låt den dröja lite innan du tittar bort.

♥ När blickarna möts kan man småle lite innan man vänder sig åt något annat håll. Det är alltid mysigt att få ett litet leende av någon!

♥ Se till att snacka med personen när du får chansen, eller med hans/eller hennes kompisar, så får du lov att vara i närheten och lära känna personen bättre!

♥ Försök få honom/henne att hänga med på grejer så att ni kan umgås, fråga t.ex. om han/hon vill följa med dig och dina kompisar på stan, på bio eller något sånt.

♥ För den extra modiga: tala om för honom/henne att du tycker han/hon är söt! Antingen ansikte mot ansikte, i ett mess eller kanske en lapp i skåpet/bänken? Glöm inte att de allra flesta älskar att få komplimanger!

Ps. Är man på festival kan man passa på att flörta! Jag flörtade till mig några av mina bästa vänner på festival för många år sen, nämligen Annika och Erika.

Vad är det som händer i kroppen när vi blir kära? Varför känns det som att tusen miljoner fjärilar flyger runt i magen? Varför blir man tomatröd i hela ansiktet och varför försvinner allt saliv och alla vettiga tankar så man plötsligt inte kan prata?

Kalle kollade med en kärleksdoktor, och han menar att man faktiskt nästan blir lite dum, osmart liksom, när man är kär…

Hur känner du när du blir kär? Skriv och berätta!

Kram från Tora

Hej alla Mensbloggsläsare! Hoppas ni har det bra där ute bland bad, grillar och myggbett. Själv åker jag just nu runt med P3 Sommarsession och programleder från scener med olika artister från alla Sveriges festivaler. Så lyssna gärna om ni har radion med er till klippan eller stranden

Den här filmen från i februari i år tycker jag är både lite söt och lite viktig. Den handlar om när en tjej var kär i mig och om när hon faktiskt berättade det. Varsågod, en favorit i repris:

Det finns många sätt att vara kär på. Allt från lite småpirrande kär till helt himlastormande dödskär.

I höstas listade Jonas några sätt som man kan vara kär på:

Tokkär
Tänk på personen, och du blir yr av glädje och förväntan. Kan inte fokusera på skolan, föräldrar eller kompisarna. Du är som en ballong som när som helst kan spricka av längtan!

Kompiskär
Personen har allt. Glad, trevlig och snygg. Kanske känner du dig lite kär? Du tycker ju verkligen om honom/henne. Men inte på ”det där” sättet. Läge för att vara bästisar istället?

Jobbigtkär eller andra-ligankär
Du söker kontakt, men personen ser dig inte. Hallå här är jag! Kanske är han/hon upptagen, några år äldre, eller, som du ser det, lite för snygg för dig helt enkelt.

Grupptryckskär
Dina polare tycker att ni passar sååååå bra ihop. Men du är lite tveksam. Vem vet? Kärlek kan ju växa fram. Ibland.

Katastrofkär
Varningslamporna blinkar och kompisarna skriker neeeej! Inte kan du vara ihop med ”farliga” killen som struntar i skolan! Ändå dras du till personen på något oförklarligt sätt. Som att äta hamburgare med ärtsoppa, det funkar liksom inte i slutändan.

Kändiskär
En omöjlig kärlek på distans som man ibland kan dela med kompisar.

Är du kär? I så fall, på vilket sätt? Skriv!

Nu byter vi ämne igen och den här gången snackar vi om den stora kärleken! Vi kommer rota fram de allra bästa inläggen om att vara kär och dessutom bjuda på en hel del nya grejer. Först av allt ska jag berätta om Dani, min bästa sommarkärlek ♥ ♥ ♥

Vi träffades när jag skulle fylla 14 på Mallorca, där jag var med min mamma och min kompis Susanne. På kvällarna brukade jag och Susanne ta en sväng i byn. Och en kväll, på ett biljardställe såg jag honom. Den sötaste killen jag någonsin sett! Detta var Dani.

Vi gick självklart in och satte oss nära nära. Men åååh, tänk om han väljer att flörta med Susanne istället för mig?! Men vet ni… han kollade på mig! Han log åt mig och tillslut kom han fram och sa hej (på engelska förstås) till MIG! Efter det hängde vi hela veckan.

Sista kvällen gick vi ner till stranden. Där höll vi varandra i hand och båda grinade för att jag skulle åka hem. Jag minns att vi, ganska blyga, pussades och kramades länge. Nu när jag tänker tillbaks var det precis som i en film. Båda grinade med fötterna i vattenbrynet, han hade världens längsta ögonfransar, och jag hade aldrig varit så kär förut. Jag tror fortfarande att han är en av de sötaste jag nånsin sett! Finaste Dani!

Har du haft nån sommarkärlek? Berätta!

Kram Jonna

Ps. Bild 1: Här är fina Dani, i mitten, i röd tröja (de långa ögonfransarna syns inte så bra här)! Bild 2: Nästa år kom vi tillbaka och vet ni vem som tokbromsade in på en moppe efter att först kört förbi? Dani! Så såg han ut då och vi blev superglada att ses fast inget hände. Vår sommar hade varit