Har ni hört talas om bandet ”Coolgate”? Nej!? Inte konstigt alls.
Det var ett band som jag, min polare Richard och två tjejer från klassen startade när vi gick i tvåan. Trumsetet på mitt rum var det enda instrument bandet hade. Vad de andra skulle spela kändes inte så viktigt. Vi skrev någon låt, eller åtminstone de första raderna till en. Poängen med bandet var inte musiken utan en anledning att få hänga med tjejerna, det var det som intresserade oss.

En sen eftermiddag på jullovet när vi ”repat” hemma hos mig, följde vi tjejerna en bit på deras väg hem. De bodde på gatan bredvid min, och det var vid skogsbrynet däremellan som det magiska ögonblicket uppstod. Vi skulle säga hejdå till varandra och den ena tjejen, Marie, såg på mig och log. Böjde sig hastigt mot mig, putandes med läpparna och smackade till. Jag hade för första gången pussats med en tjej. Det hela gick mycket snabbt, men händelsen glömmer jag aldrig. Den bandpussen varar för evigt!

Jag var kär för första gången på lågstadiet, i Carolina, vi gick i samma klass. Som liten var jag väldigt kort, säkert en huvudlängd kortare än de flesta i min klass och så även henne. Detta var inget hinder för min kärlek, men mina äldre kusiner var inte sena att påpeka. Jag tittade efter henne varenda rast, satt snett bakom i klassrummet för att hela tiden kunna snegla åt hennes håll. Kanske borde jag tänkt tvärt om. Hade kanske varit mer strategiskt att sitta framför så att även hennes blickar kunnat nå min nacke, men den tanken slog mig aldrig då. Jag kunde bara se och drömma. Minns att Carolina upptog en stor del av mina tankar. Hennes långa blonda, raka hår och vackra ögon var oemotståndliga. Jag var så nöjd med situationen. Skulle förmodligen inte vågat bli ihop med henne och kanske hade det förändrat allt. Ibland undrar jag om hon visste…

Jippie! Äntligen pratar vi löööve! Finns det något härligare än att vara kär? Mitt hjärta har alltid varit snabbt med att slå volter när jag tyckt att en person varit lite extra fin. Men ibland dyker det upp någon som inte bara får hjärtat att hoppa runt, utan gör total kortslutning i kropp och själ!

Första gången det hände var jag inte så gammal, tror att jag var runt 6 år. Jag bodde ovanför min pappas skivbutik, mittemot låg en grekisk restaurang. Ägaren hade en son som var 12 år, supersöt och dansade break dance (det coolaste man kunde göra på den tiden). Han hette Danny, när han var i närheten försvann allt annat. Trots att jag var ett litet småglin var han jättesnäll mot mig och jag blev bara mer och mer förälskad i honom. Och det räckte för mig. Att bara få vara i närheten av honom, kolla när han dansade med de andra tuffa stora grabbarna och bara vara kär. Mina känslor svalnade med tiden. Livet gick vidare och han försvann ur mitt liv, trodde jag.

Några år senare letade han upp mig och skickade ett brev. Sedan dess har vi haft kontakt. Han är fortfarande jättesöt och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Men han får det inte att slå volter längre.