Enligt en undersökning som det stod om i DN för ett tag sen så är det skillnad på vad tjejer och killar gör på nätet. I alla fall de som går på gymnasiet. När man är yngre är skillnaderna inte lika stora. Enligt undersökningen besöker killar sajter med spel och sport, laddar ner klipp och tittar på Youtube. Medan tjejer mest är på sociala sajter som Facebook och sidor som handlar om mode och sånt.

Vad tror du det beror på att det ser ut så och vad gör du själv mest på nätet? Spelar spel eller Facebookar?
Jag spelar inga spel alls i stort sett, det är ett som är säkert!

Kram Jonna

Förutom att ha känt hur det är att bli utfryst och hur det är att börja ny i en klass, har jag känt mig riktigt ensam vid ett par andra tillfällen i livet. Vet ni när det har varit? Jo, när mina bästisar har blivit ihop med någon, men inte jag.

Vad jag minns hände det första gången i sjuan. Susanne och Micke blev ihop, och Johanna och Mattias. Men jag då? Helt plötsligt skulle det hängas efter skolan, kollas på video och stannas kvar på skolgården, hångla och greja. Men inte för mig. Helt plötsligt var jag nr 2 i valet om vad man skulle hitta på.

Och avundsjuk var jag också. På att de blivit ihop med någon och inte jag! Andra gången var jag äldre, över 20 men kände mig lika jäkla ensam och avundsjuk då. Och lite avundsjuk på killarna också som fick hänga med mina bästa kompisar när inte jag kunde det! Ensammast i världen. Så kände jag mig.

Har du känt likadant?

Kram Jonna

Ps. Tur att jag har Kitty

Mina älskade mensbakelser! Jag själv och många andra tjejer och killar gör samma fel för att slippa ensamheten. Vi skaffar kille eller tjej!

♥ För att känna sig omtyckt.
♥ För att ha någon att alltid ringa till.
♥ För att känna sig värdefull och behövd.

Sen tar det slut och veckan efter har man en ny kille eller tjej. Det är som att man är beroende av kärlek, och kanske mest av att någon annan är kär i en, ger en uppskattning och bekräftelse.

Själv har jag lärt mig att lugna ner mig och att försöka hitta allt det där i mig själv. Att veta inuti att jag är värdefull och allt det där utan att någon måste säga det gör att jag kan vänta med att skaffa kille tills det verkligen känns rätt.

Känner du igen detta? Skriv!

Kraaam!

Ps. Ibland klamrar man sig fast vi första bästa kille…

Efter sommarlovet när jag började 8:an minns jag ett rykte som redan var i gång direkt när vi var tillbaka. Första dagen typ. Ryktet studsade längs väggarna i vår stora korridor där alla åttorna hade skåp, i ”tunnan” som den kallades. Ryktet som gick i åttornas tunna var att Johanna och Pelle hade hånglat. I källaren hemma hos Sofia. På en fest.

Mina tankar:
1) Jag hade aldrig hånglat – töntigt. Kyssts lite dåligt men det räknades ju inte.
2) JAG tyckte ju att Pelle var skithärlig!
3) Johanna var supercool och typ snyggast i hela 8:an!

Dessa 3 punkter innebar för mig att jag var ohånglad, att Pelle aldrig skulle flirta med mig och att jag absolut inte var lika cool som Johanna. Jag som trodde att jag hade klarat mig helskinnad eftersom jag överlevt 7:an, men inte!

Folk viskade och snackade om detta hångel. Johanna gled mest runt och såg cool och oberörd ut. Pelle gick inte på samma skola så hans reaktion såg jag aldrig. En månad senare grovhånglade Sofia med Peter och det andra hånglet glömdes helt bort.

Jag var fortsatt ohånglad nästan hela 8:an. Tills jag träffade Johan, men det är en annan historia…

Kram från Jonna!

Ps. Jag och min kompis Sanna pratar ibland fortfarande om vilka som hånglat med varandra, när vi är nyfikna. Fast hemligheter håller vi mellan oss såklart! Här snackar vi kärlek på midsommar.

Har tidigare i Mensbloggen avslöjat jag alltid haft superlätt för att bli kär, alldeles för lätt ibland! Mer än en gång har det hänt att jag varit kär i flera samtidigt och det är väl ok? Ganska oskyldigt att gilla två killar. Om jag bara låtit det stanna där.

Flera gånger har jag haft två pojkvänner, på samma gång! Oftast för att jag varit för feg att dumpa den första: ”Tänk om jag ångrar mig, och vill ha tillbaka honom” eller inte fixat att ta konflikten ”Åh, vad jobbigt att göra honom ledsen”.

En gång hade jag två pojkvänner i nästan ett halvår! De var så himla olika och båda hade personlighetsdrag som jag gillade och ogillade. Jag kunde helt enkelt inte välja vem av dem som jag ville vara med. Det slutade med att jag gjorde slut med den första killen, bara någon månad senare dumpade jag även den andra. Och blev tillsammans med den första igen, ett litet tag… Snacka om kärlekssnurrig!

Jag har verkligen haft snälla och bra pojkvänner. Är kompis med de flesta idag, trots att jag krossat deras hjärtan. Skäms verkligen för hur jag behandlat dem. De förtjänade så mycket bättre! Det är inte ok att leka med andras känslor på det viset! Förlåt en än gång alla fina grabbar vars hjärta jag krossat!

För dig som har svårt att välja är här några tips som jag aldrig fick:
♥ Gör en lista över fördelar och nackdelar på båda och jämför, välj max en
♥ Var inte rädd för att vara själv
♥ Våga göra slut, innan du hittar någon ny
♥ Känn efter i ditt hjärta och lyssna på det, ofta känner man vad som är rätt
♥ Prata med pojk-/flickvännen om det är något du inte gillar i relationen

När jag var yngre tyckte jag att det var skit-superviktigt att man hade samma stil som den man var ihop eller umgicks med. Exakt samma. Jag tittade bara på långa, smala, mörka indiekillar med stora näsor och insjunkna kinder. Visst låter det sjukt?! Tror att jag vara sån för att jag vara rädd att vara ensam. Tänkte att om jag har en kille eller bästis med samma stil som jag själv vet jag att åtminstone den personen aldrig kan tycka att jag är ”fel”. Nu i efterhand kan jag inte riktigt fatta hur jag tänkte, dumt att begränsa sig. Så mycket fördomar!

Dom senast åren har jag varit i hop med både, långa, korta, ljusa och mörka killar. Det viktigaste tycker jag är att man har kul ihop och att man respekterar varandras olikheter. Många försöker ändra på den dom är ihop med, det är egentligen helt galet. Om man gillar nån får man helt enkelt ta hela paketet, både stilen, dom bra och dåliga sidorna. Men självklart är det kul att visa nya saker för varann, ny musik, nya kläder, ny mat, och vissa gånger blir man superinspirerad och överraskad, och så blir man sådär lika varann ändå.

Fram för att dejta, hångla och bli ihop! Emos, brats, hip-hoppare, rockers, metal-fans och kickers i en enda härlig röra!!!

Vad tycker du? Skulle du kunna vara ihop med en punkare med hög, knallrosa tuppkam? Skriv och berätta om dina erfarenheter av olika stilar och kärlek.

PS: På bilden har jag och min kompis Rebecca bytt stilar på Halloween…

Kärleken sprudlar och ni har träffats ett tag. Men är ni egentligen ihop? Hur vet man när man är ett par?
Här är några tecken att hålla utkik efter!

Ses regelbundet
Ett av de första tecknen på att man är ihop är att man ses så ofta man
kan. Är båda kära vill man inget hellre än vara med den man gillar. Men tyvärr är det ingen garanti på att ni är ihop. Läs vidare och se om fler tecken stämmer.

Håller handen på stan
När man är tillsammans vill man oftast visa upp det för hela världen. ”Kolla det är vi nu!”. Ett sätt att göra det på är att hålla handen på offentliga ställen.

Pussas när kompisarna ser
Det brukar vara ett säkert tecken på att man är ett par när den andre vågar pussa en inför sina kompisar. För vad tänker man om folk som pussar varandra? Inte att de nog bara är kompisar iallafall!

Träffat varandras föräldrar
Om ni är mer än bara kompisar och du blir hembjuden att träffa hans/hennes föräldrar kan det vara ett tecken på att personen vill vara ihop med dig.

Kallar varandra pojkvän/flickvän
Om han/hon kallar dig för pojkvän/flickvän kan du vara ganska säker på
att ni är ett par.

Kom gärna med tips om du kommer på andra bra tecken på att man är ihop!

Visste du att i vissa länder hälsar man genom att pussa varandra?! Jo, det är sant! Även människor man aldrig träffat. Oftast börjar  man med handslag och sedan kindpuss vid höger kind. Antal gånger man pussas varierar mellan olika länder och regioner. Men det kan vara bra att ha koll på sånt om man ska resa utomlands.

För några år sedan var i Paris för att hälsa på en tjejkompis som pluggade där. Hon hade blivit tillsammans med en grabb som hon bjöd hem så att jag kunde få träffa honom. Som sagt, det är bra om man har lite koll på kulturen när man besöker ett nytt land. Det hade inte jag.

Utan att jag var beredd böjde sig den franska pojkvännen sig fram för att hälsa på franskt vis, med två kindkyssar. Jag blev jättechockad och visste inte vad jag skulle göra. Försökte att vända på huvudet så att hans läppar skulle landa på min kind. Men vred åt fel håll så att jag pussade fransmannen, MITT PÅ MUNNEN! Oj, vad jag skämdes! Men både han och min kompis bara skrattade. Tur!

Resten av dagarna i Paris tog jag det säkra före det osäkra och höll huvudet helt stilla när jag blev presenterad för någon. Och jag vet fortfarande inte vilken sida det är man ska börja pussas på när man är i Frankrike