Har tidigare i Mensbloggen avslöjat jag alltid haft superlätt för att bli kär, alldeles för lätt ibland! Mer än en gång har det hänt att jag varit kär i flera samtidigt och det är väl ok? Ganska oskyldigt att gilla två killar. Om jag bara låtit det stanna där.

Flera gånger har jag haft två pojkvänner, på samma gång! Oftast för att jag varit för feg att dumpa den första: ”Tänk om jag ångrar mig, och vill ha tillbaka honom” eller inte fixat att ta konflikten ”Åh, vad jobbigt att göra honom ledsen”.

En gång hade jag två pojkvänner i nästan ett halvår! De var så himla olika och båda hade personlighetsdrag som jag gillade och ogillade. Jag kunde helt enkelt inte välja vem av dem som jag ville vara med. Det slutade med att jag gjorde slut med den första killen, bara någon månad senare dumpade jag även den andra. Och blev tillsammans med den första igen, ett litet tag… Snacka om kärlekssnurrig!

Jag har verkligen haft snälla och bra pojkvänner. Är kompis med de flesta idag, trots att jag krossat deras hjärtan. Skäms verkligen för hur jag behandlat dem. De förtjänade så mycket bättre! Det är inte ok att leka med andras känslor på det viset! Förlåt en än gång alla fina grabbar vars hjärta jag krossat!

För dig som har svårt att välja är här några tips som jag aldrig fick:
♥ Gör en lista över fördelar och nackdelar på båda och jämför, välj max en
♥ Var inte rädd för att vara själv
♥ Våga göra slut, innan du hittar någon ny
♥ Känn efter i ditt hjärta och lyssna på det, ofta känner man vad som är rätt
♥ Prata med pojk-/flickvännen om det är något du inte gillar i relationen

När jag var yngre tyckte jag att det var skit-superviktigt att man hade samma stil som den man var ihop eller umgicks med. Exakt samma. Jag tittade bara på långa, smala, mörka indiekillar med stora näsor och insjunkna kinder. Visst låter det sjukt?! Tror att jag vara sån för att jag vara rädd att vara ensam. Tänkte att om jag har en kille eller bästis med samma stil som jag själv vet jag att åtminstone den personen aldrig kan tycka att jag är ”fel”. Nu i efterhand kan jag inte riktigt fatta hur jag tänkte, dumt att begränsa sig. Så mycket fördomar!

Dom senast åren har jag varit i hop med både, långa, korta, ljusa och mörka killar. Det viktigaste tycker jag är att man har kul ihop och att man respekterar varandras olikheter. Många försöker ändra på den dom är ihop med, det är egentligen helt galet. Om man gillar nån får man helt enkelt ta hela paketet, både stilen, dom bra och dåliga sidorna. Men självklart är det kul att visa nya saker för varann, ny musik, nya kläder, ny mat, och vissa gånger blir man superinspirerad och överraskad, och så blir man sådär lika varann ändå.

Fram för att dejta, hångla och bli ihop! Emos, brats, hip-hoppare, rockers, metal-fans och kickers i en enda härlig röra!!!

Vad tycker du? Skulle du kunna vara ihop med en punkare med hög, knallrosa tuppkam? Skriv och berätta om dina erfarenheter av olika stilar och kärlek.

PS: På bilden har jag och min kompis Rebecca bytt stilar på Halloween…

Kärleken sprudlar och ni har träffats ett tag. Men är ni egentligen ihop? Hur vet man när man är ett par?
Här är några tecken att hålla utkik efter!

Ses regelbundet
Ett av de första tecknen på att man är ihop är att man ses så ofta man
kan. Är båda kära vill man inget hellre än vara med den man gillar. Men tyvärr är det ingen garanti på att ni är ihop. Läs vidare och se om fler tecken stämmer.

Håller handen på stan
När man är tillsammans vill man oftast visa upp det för hela världen. ”Kolla det är vi nu!”. Ett sätt att göra det på är att hålla handen på offentliga ställen.

Pussas när kompisarna ser
Det brukar vara ett säkert tecken på att man är ett par när den andre vågar pussa en inför sina kompisar. För vad tänker man om folk som pussar varandra? Inte att de nog bara är kompisar iallafall!

Träffat varandras föräldrar
Om ni är mer än bara kompisar och du blir hembjuden att träffa hans/hennes föräldrar kan det vara ett tecken på att personen vill vara ihop med dig.

Kallar varandra pojkvän/flickvän
Om han/hon kallar dig för pojkvän/flickvän kan du vara ganska säker på
att ni är ett par.

Kom gärna med tips om du kommer på andra bra tecken på att man är ihop!

Visste du att i vissa länder hälsar man genom att pussa varandra?! Jo, det är sant! Även människor man aldrig träffat. Oftast börjar  man med handslag och sedan kindpuss vid höger kind. Antal gånger man pussas varierar mellan olika länder och regioner. Men det kan vara bra att ha koll på sånt om man ska resa utomlands.

För några år sedan var i Paris för att hälsa på en tjejkompis som pluggade där. Hon hade blivit tillsammans med en grabb som hon bjöd hem så att jag kunde få träffa honom. Som sagt, det är bra om man har lite koll på kulturen när man besöker ett nytt land. Det hade inte jag.

Utan att jag var beredd böjde sig den franska pojkvännen sig fram för att hälsa på franskt vis, med två kindkyssar. Jag blev jättechockad och visste inte vad jag skulle göra. Försökte att vända på huvudet så att hans läppar skulle landa på min kind. Men vred åt fel håll så att jag pussade fransmannen, MITT PÅ MUNNEN! Oj, vad jag skämdes! Men både han och min kompis bara skrattade. Tur!

Resten av dagarna i Paris tog jag det säkra före det osäkra och höll huvudet helt stilla när jag blev presenterad för någon. Och jag vet fortfarande inte vilken sida det är man ska börja pussas på när man är i Frankrike

Vem kom på att man ska suuuuuga sig fast som en sugfisk på sin killes/tjejs hals? Att om man suger tillräckligt länge så blir det blir fula, röda och blå märken. Och vem kom på att det var ok att göra så?! Handlar det om att man vill visa upp för andra att man minsann har hånglat? För att imponera?

En kille gjorde stora, fula sugmärken på mig en gång. Jag märkte inte när han gjorde dom, trodde bara att han gillade att pussa och ”nafsa” på min hals. Det var så himla pinsamt när jag upptäckte dom, vad skulle mamma säga? Jag försökte att sminka över dom, men det såg bara gult och orange ut. Det blev polotröjor i en hel vecka. I juni!

Vad tycker du om sugmärken? Är det fult eller coolt? Varför gör man dom? Skriv!

 Loading ...

Mitt första hångel var en konstig upplevelse. Jag var väldigt ängslig. Funderade över hur man gjorde och var superorolig att göra något tokigt så att killen skulle skratta! Men det var han som gjorde fel istället! Eller, fel och fel, man kan egentligen inte göra fel. Men han hånglade konstigt iallafall. Han stack in tungan i min mun som en snabb ”pet” sen drog han ut den lika snabbt igen och gav mig en puss. Mitt på munnen: ”SMACK!” och så gjorde han det om och om igen: ”pet”, ”SMACK!”, ”pet”, ”SMACK!”, ”pet”, ”SMACK!”…osv.

Jag blev förvirrad! Var det verkligen så här man gjorde?! Det har jag aldrig sett på TV eller i filmer, jag var helt lost! Och nu i efterhand har jag förstått, att det var han också!

Hur var ditt första hångel? Skriv, jag är nyfiken!

Kram

Way back på 80-talet, i mellanstadiet, var jag en barnslig typ med riktig Bobby Ewing frilla, dvs. tjockt mörkt hår samlat högt uppe på huvudet. Det var party hemma hos Karin, en tjej som bodde på samma gata. Allt var som vanligt. Killarna hängde i en klunga med varsin läsk i handen och i högtalarna hördes ”Take on me” med Aha. Efter ett tag kom någon på idén att vi skulle ”byta man i mörkret”.

Vad är nu detta undrar ni. Jo, tjejerna sitter utplacerade i ett mörkt rum. Killarna går sakta omkring och när någon ropar ”Byte man i mörkret!” Sätter de sig ner bredvid första bästa tjej. Väl där pussas och smågosar  man väldigt oskyldigt med varandra.

Jag hamnade under ett skrivbord bredvid Karin. Vi pussades lite men efter ett tag fick jag en blöt tunga i min mun. What? Först hängde jag inte riktigt med. Men efter hand började min tunga vakna till liv. Vilken grej! Då tändes lamporna. Förtrollningen var bruten och det var dags för killarna att gå i en ring igen. Neeeej. Det ville inte jag, jag hade ju hittat världens grej här. Men det löste sig. Jag kastade mig, vig som en panter, ner under skrivbordet varje gång det var dags för killarna att hitta sin nästa plats.

Så gick det till när jag hånglade första gången och det skulle ta ett antal år tills jag fick nöjet att prova igen. Jag lyssnar fortfarande på Aha, som är ett av mina favoritband. Har dock rakat av mig håret, men funderar lite på att låta det växa ut igen.

När jag fyllde 13 år ville mina kompisar göra något fint för mig. De hade förberett en överraskning några veckor innan. Jag var kär i en kille som hette Henrik och mina vänner frågade honom om inte han kunde ringa och gratulera mig på min födelsedag. Han var jättesmickrad och ställde upp.

På min 13:års dag ringde en kille, jag fattade inte att det var han. ”Henrik, vem?” Frågade jag. Han förklarade vem han var och att mina polare bett honom ringa för att jag gillade honom. Det blev en pinsam tystnad i telefonen. Mina känslor hade nämligen försvunnit lika snabbt som de kom. Och jag var inte alls kär i honom längre! Det lönar sig att vara ärlig, tänkte jag, och berättade hur det låg till men tackade för att han varit så snäll. Efter det blev det inga fler överraskningar från mina vänner.

Som jag skrev i förra inlägget har jag alltid haft lätt för att bli kär. Kanske lite för lätt? Det har varit så enkelt att få den där sprudlande bubbelkänslan, att jag inte bara varit kär i en person i taget. Nej, nej. När jag var yngre kunde jag gå runt och vara småkär i ett tiotal killar, samtidigt! Det är lika många som vissa av mina kompisar varit förälskade i under hela sitt liv!

Precis som Kitty skrev jag kärlekslistor med namnet på alla grabbsen som fick mitt hjärta att bulta lite snabbare. Att skriva en sån lista kunde ta tid, svårt att sätta dem i ordning. Vem gillade jag mest? Ibland var jag tvungen att skriva om listan flera gånger på en dag. Någon ny kunde ha dykt upp, eller hade jag tröttnat på någon av dem som redan fanns med. Flera av mina kompisar tyckte att jag var larvig, de sa att man bara kan tycka om en i taget. Vad tycker du?

 Loading ...

Jippie! Äntligen pratar vi löööve! Finns det något härligare än att vara kär? Mitt hjärta har alltid varit snabbt med att slå volter när jag tyckt att en person varit lite extra fin. Men ibland dyker det upp någon som inte bara får hjärtat att hoppa runt, utan gör total kortslutning i kropp och själ!

Första gången det hände var jag inte så gammal, tror att jag var runt 6 år. Jag bodde ovanför min pappas skivbutik, mittemot låg en grekisk restaurang. Ägaren hade en son som var 12 år, supersöt och dansade break dance (det coolaste man kunde göra på den tiden). Han hette Danny, när han var i närheten försvann allt annat. Trots att jag var ett litet småglin var han jättesnäll mot mig och jag blev bara mer och mer förälskad i honom. Och det räckte för mig. Att bara få vara i närheten av honom, kolla när han dansade med de andra tuffa stora grabbarna och bara vara kär. Mina känslor svalnade med tiden. Livet gick vidare och han försvann ur mitt liv, trodde jag.

Några år senare letade han upp mig och skickade ett brev. Sedan dess har vi haft kontakt. Han är fortfarande jättesöt och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Men han får det inte att slå volter längre.

”Grand Theft Auto” är ett av de mest kända TV-spelen. Kritikerna hyllar det och den senaste delen har sålt i över 15 miljoner exemplar. Under årens lopp har man har fått se mängder av VÄLDIGT lättklädda tjejer i spelserien, knappast något unikt för just detta spel. Jag fullkomligt älskar TV-spel, men tyvärr ser man ofta att det är en bransch skapad av killar för just killar. Med andra ord, lättklädda eller nakna tjejer är standard.

I en mellanscen från det senaste GTA-spelet får man tydligt se politikerkaraktären Mr Stubbs stå spritt språngande naken! Hjälp! Spel- och nyhetstidningar började genast skriva om ”scoopet”, det blev stor uppståndelse, för helt nakna manliga kroppar är tydligen fortfarande tabu.

Självklart är det en skickligt genomförd PR-kupp från spelskaparna, men jag tycker ändå det är intressant att en liten snopp kan orsaka så mycket uppståndelse.