Hur skaffar man nya vänner egentligen? Ofta känns det skitsvårt men det behöver det ju inte vara. Dessutom måste man inte bli bästisar med en gång, utan man kan ge vänskapen lite tid att utvecklas. Jag har satt ihop en lista på hur jag tror att man bäst skaffar nya vänner:

♥ Var dig själv.
♥ Snacka inte skit eller bakom någons rygg för att själv känna dig bättre eller få nån på din sida.
♥ Våga ta kontakt.
♥ Ta initiativ: Ha filmkvällar och bjud på popcorn hemma hos dig. Föreslå en fika efter skolan. Eller bara börja prata på rasten.
♥ Våga leta efter vänner bland dom som du kanske först inte tror är som du, man kan verkligen bli förvånad!
♥ Säg JA! när nån frågar om du vill med på nåt kul.
♥ Om det är någon som bor nära dig så kanske kan ni börja ha sällskap till skolan ibland?
♥ Kolla om det finns någon som har samma intressen som du, kanske gillar samma filmer, böcker musik mm.
♥ Börja med någon idrott, drama eller dans i/efter skolan.
♥ Var positiv och öppen!
♥ Ha tålamod, samla mod och ta för dig!

Lycka till, jag tror på dig för fasen! Och har du fler tips som jag kanske glömt, så skriv dom nedanför här… som vanligt, alltså;)

Kram, Kitty!

Ps. Kolla vad många nya vänner jag har skaffat i sommar!

Nu när jag är vuxen så känns somrarna ganska korta. Det är inte mycket som hinner hända under semestern. Vuxna människor förändras inte särskilt mycket under en sommar. Tora, Jonna och Kitty ser ungefär likadana ut som innan. Någon kanske har färgat håret, klippt sig eller gjort en ny tatuering, men ingen har vuxit eller börjat prata helt annorlunda.

Men efter sommarloven i mellanstadiet och högstadiet var det alltid spännande att komma tillbaka. I den åldern kan så oerhört mycket förändras på bara några månader. Någon kunde ha vuxit 20 centimeter, fått bröst eller börjat prata med basröst.

Hur var det när du kom tillbaka från sommarlovet? Hade klasskamraterna förändrats? Skriv och berätta!

Kram från Manne!

Ps. Kanske har någon vuxit och blivit såhär lång under sommaren…

Varje sommar under min skoltid så ville jag komma tillbaka till skolan lite tuffare, lite coolare, lite snyggare. Jag tyckte alltid att de andra hade blivit så häftiga under sommarlovet och ville vara likadan.

En sommar planerade jag och min kompis att helt byta stil till skolstarten. Inte för att vi hade någon speciell ”stil” innan, men nu ville vi vara lite utmärkande och coola… i alla fall till utseendet.

Vi satt uppe en hel natt och skrev ner vad vi skulle ha för kläder, vilka halsband som funkade och vilka sorters skor vi skulle ha. Det här skulle bli sjukt snyggt!

Men det blev aldrig mer än några nerskrivna punkter på ett papper. Det blev för jobbigt (och dyrt!) att göra om sig. Och varför ska man egentligen göra om sig för att någon ANNAN ska tycka att man är cool? Huvudsaken är väl att man själv tycker att man är bra!

Kram!

Visst är det läskigt med ny klass och ny skola? Kanske finns det någott du kan göra för att förbereda sig så att du blir lite säkrare? Jag har gjort en lista med saker som man kan tänka på:

♥ Alla är lika vilsna/nervösa/förvirrade som du!

♥ Ingen kan läsa dina tankar, så om du känner för att springa och gömma dig, spela lite säkrare än vad du är, det märker ingen, peppa dig själv.

♥ Du är unik, du måste inte smälta in perfekt eller vara som alla andra för att få vänner, bli accepterad och omtyckt.

♥ Bli inte rädd för att saker och ting är nya och annorlunda. Även om det inte känns så i början så går det fort att komma in i det.

♥ Läs på schemat med tider och så, så känner man mer att man har koll på läget.

Hoppas det kan hjälpa lite. Vad tycker du själv, hur förberedde du dig inför skolstarten? Skriv alla dina tankar och tips.

Puss och kram!

Ps. Min kille Per och Mensbloggs-Tora peppar. Himla bra sätt att förbereda sig!

Att byta skola är ett lysande tillfälle till förändring. Man kan ändra stil, få nya vänner och bestämma helt och hållet vem man vill vara.

I lågstadiet ansågs jag vara en underlig typ. Jag var ointresserad av det mesta som de andra killarna var intresserade av, så jag var ganska utstött. Jag fick inte vara med i de hemliga klubbarna i klassen och det tuffa gänget ville inte ha med mig att göra.

När jag började mellanstadiet så bytte jag skola. Jag bestämde mig för att våga vara mig själv, våga ha mina favoritkläder på mig och att våga prata med främmande människor.

I den nya skolan var allting annorlunda. Allting med mig som sågs som konstigt på den gamla skolan sågs som något bra på den nya skolan. Jag fick vänner och blev för första gången i mitt liv populär! Från utstött och halvmobbad till populär på några månader. Jag saknade inte den gamla skolan direkt

Kram Manne

Om det är så att man byter skola eller klass, så kan man ju faktiskt passa på att dra lite nytta av situationen.

Kanske är det så att du inte trivts, du har varit utanför, mobbad, haft tråkiga, jobbiga eller elaka kompisar, varit en mobbare eller taskmört själv, eller bara känt att du inte passar in. Då kan du passa på nu!

Du träffar ju en massa nya, fina människor, både i klassen och i resten av skolan som faktiskt inte känner dig än, varför inte låta dem träffa den du verkligen vill vara?

Kanske har du bara fortsatt vara blyg av gammal vana? Utmana dig själv, våga säga vad du tycker, stå upp för dig själv, stå emot grupptryck, säga ifrån, ha på dig vad du vill eller kanske klipp en ny frilla?

Se det som en ny chans! Lycka till!

KRAAAM!

Ps. Från och med nu ska jag våga ha mina barnsliga vantar fast jag är vuxen!

Jag har aldrig behövt börja i en helt ny klass alldeles ensam, men jag kan föreställa mig att det är OTROLIGT nervöst att komma som nyinflyttad till en klass där man inte känner någon. Snacka om press på sig själv att man vill göra ett bra första intryck!!

I 6:an skulle en ny kille börja i vår klass. Micke hette han, och vi hade fått veta en del om honom redan innan sommarlovet. Vi visste att han var från Stockholm, att hans familj hade köpt en gård på landet i Skåne och vi fick till och med se en pytteliten bild på honom. Tjejerna i klassen tyckte han var sjuuukt söt och vi hade jättehöga förväntningar på vår nya kompis!

Fasiken vad spännande det var första dagen i 6:an! Nu skulle vi äntligen få träffa Micke på RIKTIGT! Och jo, han var söt och snäll och hade fin dialekt, och efter ett tag blev han ihop med den coolaste tjejen i klassen… såklart.

Men jag undrar om han var lika cool och populär på sin gamla skola eller om han fick en ny chans hos oss? Han kanske kände en jättepress på sig att leva upp till våra förväntningar om att vara den häftiga killen från Stockholm?

Vad tror du? Skriv!

Kram!

Ps. Såhär glad kan man bli när det klommer en ny kille till klassen

När jag var yngre älskade jag tidningen Kamratposten. Det gör jag förresten fortfarande. Mina kompisar Petter och Pontus var också stora KP-fans. Vi brukade sitta tillsammans och läsa högt för varandra ur Kropp&Knopp-delen. Man lärde sig massor och fick svar på sådana frågor som var pinsamma att ställa. Ungefär som Mensbloggen alltså

Efter långt sommarlov frågade jag Petter och Pontus om de hade läst det senaste fantastiska numret av KP. De bara fnös och höjde på ögonbrynen. Plötsligt tyckte de att det var barnsligt att läsa KP och hade börjat läsa musiktidningen Okej istället.

Tänk vad mycket som kan hända under en ynka liten sommar. Jag fortsatte såklart att läsa KP i smyg.

Känner du igen det här? Har något förändrats under ditt sommarlov? Skriv!

Kram från Manne!

Snyft, sommaren är slut! Lite sorgligt tycker jag ändå, det gick så himla fort. Men nu har skolan börjat igen och det kan ju faktiskt vara sjukt spännande det också. Kanske har du börjat i en ny klass eller på en ny skola? Kanske har du flyttat, vuxit tio centimeter eller hamnat i målbrottet? Mycket kan hända under en sommar!

I 7:an började jag på en ny skola inne i stan. Innan hade jag gått i skolan i en liten by på landet, men när det var dags för högstadiet var vi alla tvungna att ta bussen in till Ystad och blanda oss med ”stadsborna”.

Jag minns att de första dagarna var ganska omtumlande. De som var från stan var så himla mogna och coola. De hade kommit så långt på något sätt. Vi ute från landet var fortfarande ganska mycket barn.. Var vi ihop med någon märktes det knappt, medan de från stan satt och hånglade med varandra i korridorerna, pratade om att de hade haft sex och till och med drack sprit! Sjukt läskigt. Från att ha varit ganska högljudd och självsäker blev jag plötsligt blyg, tyst och osäker…

Känner du igen dig? Har du börjat i ny skola eller ny klass? Hur tycker du att det känns hittills? Skriv!

Puss & kram från Tora

Ikväll är det dags för den tredje deltävlingen i Melodifestivalen. I förra veckans tävling kunde vi ju se Dogge Doggelito, och gissa vem Kitty sprang på några dagar senare?!!

Ps. Imorgon drar vi igång med ett nytt sjukt spännande ämne!