Ibland känns det nästan som att brösten är små egna kroppar som hoppar runt av sig själva när man rör sig på gympan till exempel. Och det kan göra riktigt ont!

”Ett himla skumpande”

Jag minns särskilt en gång när vi var ute och sprang en slinga i skogen och brösten skumpade upp och ner så mycket att jag tillslut fick korsa armarna över dem för att hålla dem på plats. Sjukt jobbigt att springa med korslagda armar över bröstet kan jag säga… Efteråt stack det som tusen nålar i båda brösten och det kliade på huden som om miljoner små myror sprang omkring i den lite för lösa toppen. Jag har fått för mig att det berodde på att det blev en sådan himla blodomströmning i brösten när de hoppade upp och ner, och att det var därför det kliade.

Det var i alla fall under den där springturen som jag fattade hur viktigt det är att ha en bra topp som ger ordentligt stöd åt brösten och håller dem på plats… om man nu har bröst som gärna vill hoppa omkring alltså, som mina.

Känner du igen det här? Skriv!

Kram

Ps. Det är inte Skumpe och Dumpe på bilden utan Humle och Dumle – två figurer från ett jättegammalt barnprogram. Ser ni vad de är gjorda av? Nä, inte bröst, men två hakor som är upp och ner!!

Vår praktikant Tea hälsade på sin kompis Emma som snackar med ett gäng högstadietjejer en gång i veckan. Den här gången snackade de om tips och tricks kring gympan i skolan.

Ibland var det riktigt hemskt i vårt omklädningsrum. Jag minns speciellt en tjej som råkade illa ut. Nu i efterhand skulle jag kalla det mobbning, men det fattade jag inte då.

Den här tjejen hade en lite speciell egen stil. Jag minns att vi alla tjejer en gång efter gympan hade planerat att göra om henne, som en make-over, för att vara ”snälla”. Jag kommer ihåg att det kändes helt fel inuti, men jag var ju den som var bäst på att greja med hår så jag blev ändå automatiskt den som fick i uppgift att förvandla hennes vackra krulliga hår till en rak frisyr med bena och sned-lugg. Några andra hade med sig kläder och smink. Jag skäms så när jag tänker på det i efterhand… Alla måste få vara som de är!

Förlåt!

En annan gång, när vi som vanligt stod och jämförde bh:ar med varann fick någon av oss syn på att den här tjejen hade en ”tant-bh”, som vi kallade den. Det måste varit hemskt, det är ju så himla känsligt med bh:ar. En av tjejerna tog tag i den här ”tant-bh:n” och slet åt sig den och sprang ut i gympasalen. Där ute var alla killarna. Tjejen hängde upp bh:n i dom romerska ringarna och hissade upp dem. Sen hängde bh:n där och dinglade från taket så att alla kunde se den. Och skratta.

Jag träffade tjejen som gjorde det alldeles nyss, och hon sa att hon fortfarande tänker på det ibland och ångrar sig så. Men jag minns att hon inte var ensam, nästan alla andra stod och hejjade på och det är nästan lika illa det. Eller att vara tyst som jag.

Har du varit med om något liknande eller någon av typ av mobbning på, efter eller innan gympan? Jag vill veta, skriv!

PUSS!

När jag gick i mellanstadiet gjorde killarna ibland ”inbrott” i vårt omklädningsrum efter gympan.

När man stod där i handduken (och duschhjälmen) kunde det plötsligt rusa in en hel hord av killar, skrika och gapa en stund och sedan rusa ut igen. Alla tjejerna skrek ju också som tokiga, dels för att man skämdes över att någon kille kanske såg ens trosor (eller än värre: brösten!) men också av någon sorts spänning över att killarna var inne på vår privata mark.

Vi blev liksom arga men bara lite grann. Lite låtsasarga sådär bara för att man skulle vara arg och inte ALLS tycka det var lite spännande. Men jag minns att jag alltid duschade och bytte om supersnabbt ifall det skulle bli killinbrott just den här dagen. 

Men vet ni vad det värsta med alltihop var? Att gympaläraren oftast inte riktigt brydde sig utan bara var lite sur på killarna. Till oss sa han däremot: ”Killar är såna, tjejer! De är nyfikna i den här åldern, det förstår ni väl?”

Någon gång bestämde vi oss för att göra ett inbrott tillbaks, som hämnd. Det var bara några få av oss som vågade, men efteråt fick vi jättemycket skäll! Ingen lärare försvarade tjejerna nu! Varför då? Är det bara killar som är nyfikna, eller vad?! Varför är det mer okej när killarna är taskiga mot tjejerna än tvärtom? Ååå vad arg jag blir när jag tänker på det nu. Morr!

Kram Jonna

Det är ju galet vad man gör för att passa in! Jag minns att jag var avundsjuk på de tjejer i klassen som var så där snyggt sommarbruna. Jag tänkte att jag kanske skulle känna mig lite snyggare om jag var så där brun själv. Men hur skulle det gå till?

Längst in i mammas badrumsskåp hittade jag en flaska. ”Brun-utan-sol” stod det på den. Det borde väl funka?! Utan att ha en aning om hur det fungerade eller hur man bäst skulle smörja in sig, kletade jag in hela kroppen med krämen. Den luktade starkt och konstigt, var ljusgul och hade klumpar i sig. (På den tiden var fabrikerna inte så bra på brun-utan-sol, så både lukt, färg och koncistens var mycket sämre än nu.) Men jag tog mycket, jag ville ju bli så där fint brun! Det blev jag INTE!

Dagen efter hör mamma ett skrik från badrummet. Det är jag som just sett mig själv i spegeln. Jag såg ut som en randig och fläckig apelsin! Jag som skulle vara i skolan om en timme, och första timmen var gympa! Jag sprang ner i köket och hämtade en kökssvamp. Jag gnuggade med den gröna slipsidan på knän och händer och ansikte där det var som värst, men ingenting hände. På gympan blev jag kallad apelsinen. Åh, vad jag skämdes! Dessutom sved huden och var helt uppskrapad efter svampen.

Gör inte som jag. Blekt är fint! Kolla på Katy Perry.

Har du gjort nåt knäppt för att passa in? Skriv!

Puss & kram!

Ps.  Så här brun var jag på riktigt efter 3 månader i Indien för några år sen.