Jag har aldrig behövt börja i en helt ny klass alldeles ensam, men jag kan föreställa mig att det är OTROLIGT nervöst att komma som nyinflyttad till en klass där man inte känner någon. Snacka om press på sig själv att man vill göra ett bra första intryck!!

I 6:an skulle en ny kille börja i vår klass. Micke hette han, och vi hade fått veta en del om honom redan innan sommarlovet. Vi visste att han var från Stockholm, att hans familj hade köpt en gård på landet i Skåne och vi fick till och med se en pytteliten bild på honom. Tjejerna i klassen tyckte han var sjuuukt söt och vi hade jättehöga förväntningar på vår nya kompis!

Fasiken vad spännande det var första dagen i 6:an! Nu skulle vi äntligen få träffa Micke på RIKTIGT! Och jo, han var söt och snäll och hade fin dialekt, och efter ett tag blev han ihop med den coolaste tjejen i klassen… såklart.

Men jag undrar om han var lika cool och populär på sin gamla skola eller om han fick en ny chans hos oss? Han kanske kände en jättepress på sig att leva upp till våra förväntningar om att vara den häftiga killen från Stockholm?

Vad tror du? Skriv!

Kram!

Ps. Såhär glad kan man bli när det klommer en ny kille till klassen

När jag var yngre älskade jag tidningen Kamratposten. Det gör jag förresten fortfarande. Mina kompisar Petter och Pontus var också stora KP-fans. Vi brukade sitta tillsammans och läsa högt för varandra ur Kropp&Knopp-delen. Man lärde sig massor och fick svar på sådana frågor som var pinsamma att ställa. Ungefär som Mensbloggen alltså

Efter långt sommarlov frågade jag Petter och Pontus om de hade läst det senaste fantastiska numret av KP. De bara fnös och höjde på ögonbrynen. Plötsligt tyckte de att det var barnsligt att läsa KP och hade börjat läsa musiktidningen Okej istället.

Tänk vad mycket som kan hända under en ynka liten sommar. Jag fortsatte såklart att läsa KP i smyg.

Känner du igen det här? Har något förändrats under ditt sommarlov? Skriv!

Kram från Manne!

Snyft, sommaren är slut! Lite sorgligt tycker jag ändå, det gick så himla fort. Men nu har skolan börjat igen och det kan ju faktiskt vara sjukt spännande det också. Kanske har du börjat i en ny klass eller på en ny skola? Kanske har du flyttat, vuxit tio centimeter eller hamnat i målbrottet? Mycket kan hända under en sommar!

I 7:an började jag på en ny skola inne i stan. Innan hade jag gått i skolan i en liten by på landet, men när det var dags för högstadiet var vi alla tvungna att ta bussen in till Ystad och blanda oss med ”stadsborna”.

Jag minns att de första dagarna var ganska omtumlande. De som var från stan var så himla mogna och coola. De hade kommit så långt på något sätt. Vi ute från landet var fortfarande ganska mycket barn.. Var vi ihop med någon märktes det knappt, medan de från stan satt och hånglade med varandra i korridorerna, pratade om att de hade haft sex och till och med drack sprit! Sjukt läskigt. Från att ha varit ganska högljudd och självsäker blev jag plötsligt blyg, tyst och osäker…

Känner du igen dig? Har du börjat i ny skola eller ny klass? Hur tycker du att det känns hittills? Skriv!

Puss & kram från Tora