MENS

Mina flytningar är lite brungula. Betyder det att jag kommer få mens snart?
Svar: Precis innan (och efter) mensen kan flytningarna bli lite uppblandade med mensblod och då få en brunaktig färg, så det kan vara så att mensen är på väg. Men man kan ha den sortens flytningar ganska länge innan man får sin allra första mens. Flytningar brukar skifta i färg från vita/gulvita och genomskinliga, till tjockare och gulaktiga beroende på var i menscykeln man befinner sig, eller om man har fått mens eller inte. Och ibland blir de som sagt även brunkatiga, särskilt vid mensen. Läs Linas inlägg eller kolla in Kittys film om flytningar!
/Tora

När kommer min mens?
Svar: Så fort vi snackar pubertet och allt som har med det att göra så finns det inga bestämda datum, år eller regler. Vi på Mensbloggen tycker såklart med att det hade varit skitmycket lättare om man kunde säga att: ”När du är 14 år och tre dagar gammal kommer mensen. Och dina bröst kommer att bli så och så stora och dom kommer ha vuxit klart den 13 februari det år du fyller 19.” Men så funkar det ju inte! T.ex. vet jag att man mamma var 11 år när hon fick sin mens och själv var jag 14 år. Så flytningar, bröst, finnar, mens, könsorgan, sexlust, målbrott och hår kommer när det kommer. Man kan inte själv påverka det. var bara nöjd som du är och tyvärr är det ju så att nån måste vara först och nån måste vara sist i alla kompisgäng/klasser.
Puberteten kan börja nån gång från att du är 9-15 år och sluta innan 20 år. Vissa kan vara tidigare eller senare ändå, men vanligast är kring 12-14. Är du orolig eller osäker. Kontakta skolsköterskan eller ungdomsmottagningen, det är mycket bättre med ett snabbt svar än att gå runt och vara orolig. Så, vi kan alltså inte svara på när din mens kommer! Om du vill kan du läsa mer här.
/Kitty

Läs hela inlägget här »

Jag tycker faktiskt att alla hjärtans dag kan vara en ganska hemsk och jobbig dag. Om man inte är tillsammans med någon eller om man kanske är olyckligt kär, så är det lätt att känna sig som världens mest ensamma och oälskade (även om man får ett fint kort av mamma eller en kompis). Så har jag känt många gånger och därför är jag inte så förtjust i den är dagen.

Men då kan man faktiskt tänka såhär: om ingen annan firar mig, så får jag väl göra det själv! Gör något som du verkligen, verkligen gillar!

Här kommer några tips:

♥ Kryp ner i ett varmt bad, läs en bra tidning och lyssna på din favoritmusik.
♥ Gör varm choklad, bädda ner dig i sängen och läs en bok.
♥ Skaffa ditt absoluta favoritgodis, glass eller vad du vill ha, kryp upp i soffan och kolla på film.
♥ Gå på bio med en kompis som inte heller är tillsammans med någon.
♥ Säg till dina föräldrar att du tycker ni ska fira alla hjärtans dag tillsammans på restaurang, eller bara äta extra god mat hemma.

Har du tips på hur man kan fira sig själv? Skriv!

Kram!

Här kommer en svår med viktig fråga:

Efteråt, då är det lätt att ha ångest eller? Jag har lärt mig att de viktigaste är att man mår bra när man har sex och efteråt, men att de är svårt att må bra om inte är könsmogen… varför?

Ojoj, jag ska försöka svara så gott jag kan. För det första är det så himla viktigt att inte göra något man inte vill. Vill man inte ha sex så ska man säga nej, annars tror jag att risken är stor att man mår dåligt efteråt. När man har sex så är man så nära en annan människa som det faktiskt bara går och då är det jätteviktigt att man känner sig trygg med den personen, att man kan slappna av och att man verkligen vill ha sex.  Jag kan också tänka mig att det är lättare att må lite dåligt efter sex när man är väldigt ung, eftersom man är i något slags gränsland mellan att vara barn och vuxen.  Ju äldre man är desto tryggare är man i sig själv och sin kropp.

Sen beror det säkert på hur människor i ens omgivning ser på sex; om föräldrar och vänner ser sex som något helt naturligt och härligt, eller om det är något man bara ska ägna sig åt för att skaffa barn.

När det handlar om att inte må bra efter sex eftersom man inte är könsmogen, så beror det kanske just på att kroppen inte är riktigt mogen för sex. Jonna har skrivit ett jättebra inlägg om detta som jag tycker att ni ska läsa här.

Vad tror du? Skriv!

Ps. Vissa skulle få ångest av att han en spindel i håret…

Jag tycker det är skitsnyggt med skägg på killar, men jag skulle inte gärna ha skägg själv… Jag tror att jag har någon inbyggd skräck i mig för att jag ska utveckla skäggväxt.

Två nätter innan jag skulle börja praktisera på ett radioprogram i P3 när jag pluggade för många år sen, så drömde jag något fruktansvärt. Jag gick upp på morgonen (i drömmen) och skulle göra mig i ordning för min första dag på praktikplatsen. När jag kollade mig i spegeln hade jag rosa kort hår och….SKÄGG! Mycket skägg också! I drömmen tänkte jag: ”Åh nej, jag kommer inte hinna raka mig innan jag ska iväg. Fast det måste jag ju! Å andra sidan kanske det inte är så bra ändå för då blir ju skägget bara ännu större och grövre nästa gång…”

Sen rusade jag iväg i min stora gråmelerade sov-t-shirt med en hammare i handen. Jag sprang över en massa grästuvor och uppför en trappa. När jag kom in på redaktionen där jag skulle vara pratade alla bara dålig engelska, trots att det var ett svenskt program…. Sen vaknade jag!

Enligt en drömtydningssida på nätet betyder skäggdrömmar att man känner sig manlig, att man försöker dölja något som t ex sin ålder eller dålig hy, att man bär skägget som en mask eller att man önskar att inte bli sedd… Hm, det verkar alltså inte betyda att man är rädd för att få just skägg. Konstigt.

Vad tror du att drömmen betydde?

Kram!

Så där stod jag och mina tjejkompisar och sa framför spegeln när vi var yngre. Och alltid svarade vi varandra: ”Nej, inte du! Du som är så smal och fin!”, ”Nej, inte så smal och fin som du är!”, ”Men du kan ju inte säga något eftersom du är så smal… ” bla bla bla bla…

Egentligen var vi sjukt osäkra på om vi dög eller inte och vi hade massor av rädslor och komplex. Och det där vi sa till varandra kanske hjälpte för stunden, men nästa dag höll vi på likadant igen.

Att hålla på att övertyga en kompis med komplex att hon/han duger, är smal, fin och bra, kan ibland kännas som helt omöjligt. Det hjälper inte! Det beror ofta på att osäkerheten sitter så långt in och kanske handlar om en massa saker utöver utseendet.

Jag tycker man ska peppa och stötta varandra men märker man att en kompis bara får mer och mer komplex och oroar sig  alltmer över vikt/utseende, så hjälper det inte alltid med pepp och stött. Då tycker jag att man istället ska peppa den kompisen till att snacka med någon vuxen, typ kuratorn på skolan eller ungdomsmottagningen. Ibland behövs det extra stöd för att komma loss ur vikt- och utseendekomplexen. Det behövde jag!

Hur gör du för att stötta?

Kram Jonna

Ps. Ibland pratar jag med mig själv framför spegeln. för att peppa och stötta mig själv liksom! Det funkar faktiskt!

Under hela min uppväxt höll mamma på med de mest märkliga dieter. Det var flyvärdinnedieter, stenåldersdieter och ryska rymddieter. Ett tag åt hon bara ananasringar på vardagarna och frossade i kött och ostar under helgerna. Inte särskilt hälsosamt.

En kompis till mig brukar strunta i mat och äta nutrilettkakor istället. Otroligt märkligt tycker jag. Kakorna innehåller ju kalorier precis som mat gör, men är inte lika nyttiga. Man kan inte gå ner i vikt genom att ersätta maten med bantningskakor. Och man behöver faktiskt mat för att må bra!

Andra tokiga dieter:

♥ Fasta
Att strunta i att äta är otroligt dåligt för kroppen och gör inte att man förlorar vikt i det långa loppet.

♥ Fruktdieten
Att bara äta frukt gör att man får i sig alldeles för mycket socker och alldeles för lite protein.

♥ Popcorndieten
Går ut på att man ska äta galna mängder popcorn varje dag. Väldigt konstig metod med tanke på att popcorn innehåller farliga transfetter.

Har du hört om några andra konstiga dieter?

Kram!

Ps. Bilden på Sveriges första flygvärdinnor är från 1946!! Undrar om flygvärdinnedieten fanns på den tiden…

När jag gick i högstadiet fanns en tjej i min klass som var jättesmal. Hon åt som alla andra i matsalen och lika mycket godis men hon var bara smal. Några killar kallade henne för skelettet och hon verkade tycka det var skitjobbigt.

Folk tittade på henne på gympan också. Hon försökte ofta förklara sig och säga typ: ”Jag kan äta hur mycket som helst det hjälper inte!” Då minns jag hur några tjejer (som var kurvigare) sa: ”Men du ska inte klaga, du är ju smal! Tänk på oss som vill bli smalare!” Då såg hon ännu ledsnare ut. Som att hennes komplex inte fick finnas, för att hon var smal!

Jag vet att det kan vara minst lika jobbigt att vara smal och vilja bli lite rundare som att vara tjock och vilja bli lite smalare. Så här kommer tips för att må bra:

♥ Ät 3 riktiga mål om dagen och gärna ett par mellanmål
♥ Ät varierad mat inklusive frukt och grönt
♥ Träna så du bygger lite muskelmassa, det gör att man ökar något i vikt

Men bästa tipset; prata med en dietist som du kan få kontakt med genom skola eller ungdomsmottagningen. Dietisten vet hur du ska äta och träna så din kropp mår som bäst.

Glöm heller inte att vissa är smalare, andra är rundare och så är det bara. Tur att vi är olika tycker jag. Skulle varit sjukt trist annars!

Kram Jonna

Ps. Undrar om den här katten har smalkomplex…

Ibland hör man om folk som verkar hata fett och vill banta och bränna bort varenda gnutta. Det låter nästan som att fett skulle vara elakt, dåligt och skadligt. Någonting ur en väldigt läskig skräckfilm.

Men fett är ju faktiskt väldigt bra och livsnödvändigt!

Underhudsfettet är en energireserv som kroppen tar av om man blir sjuk. Dessutom håller underhudsfettet värmen och skyddar kroppens inre organ. Om man har för lite underhudsfett så blir man sjuk.

Tjejer har mer underhudsfett än killar och bör inte ha under 17 procent. Om man har för lite fett så fungerar inte kroppen som den ska och man slutar få mens.

Det är lätt att tro att låg vikt och pyttelite fett är hälsosamt, men så är det inte.

Kom ihåg; den hälsosamma kroppen har minst 17 procent fett. Fett är nyttigt!

Kära, älskade Mensbloggsläsare! Nu blir jag riktigt orolig.

När vi började skriva om komplex och vikt förra veckan, så var det för att vi hade fått så många kommentarer från tjejer och killar som inte gillade sina kroppar. Vi ville göra allt för att ni ska förstå hur dumt och farligt det är med dieter, ätstörningar och att vara så fokuserad vid sin vikt. Men nu har vi fått ÄNNU fler kommentarer och frågor om hur man ska gå ner i vikt, bli av med sina höfter, lår, mage…

Snälla, snälla, ni måste förstå att ni är vackra och bra som ni är!!

Alla blir vi jättepåverkade av reklam, coola kändisar, snygga människor i tidningar, på film och TV, och kanske känner vi till och med att vi vill se ut som dem, men de är ju inte vanliga!!! Ni måste komma ihåg det! De kämpar jättemycket för att se ut som de gör, har massor av anställda som hjälper dem med mat och träning, och ofta är de inte friska och sunda. En del tar till och med mediciner eller knarkar för att hålla sig smala. Det är faktiskt helt sjukt!

Så! Kan vi alla bara enas nu om att vi ska tycka om oss själva precis så som vi är?! Ingen mer viktpanik nu.

Kramar!

BMI betyder body mass index och är en formel för att räkna ut om man är för fet, smal eller helt lagom. Uträkningen är så här: Vikt / (längd x längd) = BMI. Normalvikt är mellan 19 och 25 i BMI.

Problemet med BMI är att det inte tar någon som helst hänsyn till om man jättemycket muskelmassa eller har tjock benstomme. Alla kroppar är ju olika så man kan inte ta fram en matteformel och tro att den ska passa på alla! 

Eftersom muskler väger mer en fett (det är faktiskt så) så kan en elitidrottare ha skyhögt BMI trots att hon inte har en gnutta överflödigt fett.

En person som har kraftig benstomme kan ha högt BMI trots att hon har en väldigt hälsosam kropp.

Så mitt tips till er är: Strunta fullkomligt i BMI!!!

Kram från Manne!

Ps. Jag skulle gissa att den här tjejen har galet högt BMI, utan att vara överviktig överhuvudtaget. Tvärtom…