Jag minns att jag alltid var lite orolig för att mina föräldrar skulle skilja sig. De har inte gjort det än, så det blir nog inget av det

I min klass i mellan- och högstadiet var det två av mina kompisar som plötsligt kom helt rödgråtna till skolan. ”Mamma och pappa kanske ska skilja sig!” minns jag att de sa. Det lät så hemskt, så jobbigt och stort. Jag var rädd att det skulle hända mig.

Men sen hände något. Jag märkte att när föräldrarna till mina kompisar väl skilt sig så blev båda kompisarna gladare, sov bättre, hade dubbla jular, dubbla födelsedagskalas, och ibland fler kompisar och två rum. Då tänkte jag att det kanske inte är så hemskt ändå. Jag minns att min kompis Linda sa ”Hellre att mamma och pappa mår bra på var sitt håll än att de bor ihop och bråkar hela dagarna.”

Vad tycker du, håller du med Linda? Är dina föräldrar skilda? Hur tänker du om det?

Jag vill veta! Skriv, så svarar vi!

Ps.  ”Jonnas föräldrar är skilda, men inte mina.” säger jag.

Varannan helg och varje onsdag bodde jag hos min pappa efter att mina föräldrar hade skilt sig. Det betydde att minst en gång i veckan och ibland två gånger i veckan skulle jag, mina grejer, kläder, målarböcker, mitt gosedjur Ludde och min kanin Oscar köras hem till pappas lägenhet. Fatta vad min pappa har fått bära grejer! Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. 

Pappa tyckte nog det var helt okej, förutom min kanin Oscar som han inte alls tyckte var okej! Oscar luktade nämligen kanin, det vill säga lite kaninkiss och kaninmat. Dessutom sprätte han ner pappas baksäte i bilen med sågspån så det dammade! Pappa svor och kallade Oscar för fula grejer men jag vägrade lämna honom hemma hos mamma eftersom det kändes som att han blev ensam då.

Pappa pratar fortfarande lite surt om Oscar fast idag skrattar vi båda två jättemycket åt att han var så grinig då.

Kram! 

Ps. På bilden till vänster är det jag och mitt favvogosedjur Ludde som alltid var med mig, överallt. Och till höger är det jag med mitt nya favvogosedjur Djuret som alltid är med mig överallt, vart jag än åker (fastän jag är vuxen)

Jag minns hur rädd jag blev när mamma och pappa bråkade.

Oftast använde de ju fina och snälla röster när de pratade med varandra, men nu var de som helt nya människor. Som monster. De verkade plötsligt hata varandra. Okej att vi syskon kunde bråka med varandra. Men mamma och pappa var ju vuxna! De borde ju prata smeksamt och lent med varandra.

Det värsta var när mina storasystrar började prata om skilsmässa. De sa att skilsmässa började med just bråk och jag blev ännu mer rädd. Skilsmässa var ett av de läskigaste ord som jag visste. SKILSMÄSSA. Det var på samma läskighetsnivå som DÖD eller CANCER. Tänk om mina föräldrar skulle skilja sig.

Nu vet jag att bråk inte alls behöver leda till skilsmässa. Det är klart att det är både tråkigt och obehagligt att höra när ens föräldrar säger elaka saker till varandra. Men att man är oense om saker är ju vanligt i alla relationer. Kärlekspar, kompisar och syskon bråkar ibland, trots att de tycker om varandra.

Mitt tips är att gå till ett ställe där du inte hör bråket. Gå hem till en kompis, lyssna på musik på högsta volym, eller gå ut på gården. Snart har förmodligen bråket slutat och dina föräldrar är som vanligt igen.

Kram!

Tapeten är beige, med bruna och gröna ränder som liksom sitter utanpå tapeten. Strukturtapet tror jag det kallas. Jag sitter i vårt vardagsrum i madrasshörnan som är vårt mysrum där familjen ser på TV. Heltäckningsmattan är grön, gul och vitfläckig, lite bubblig liksom.

Jag minns att min storebrorsa Kim sitter till höger om mig och min mamma står i dörröppningen mot köket med kökslampans gula sken i ryggen när hon säger: ”Pappa kommer flytta härifrån snart”. Jag minns att jag inte fattar vad hon menar och frågar: ”När kommer han tillbaka då?” Mamma svarar: ”Han kommer nog inte tillbaka, Jonna”. Då fattar jag att pappa kommer försvinna och börjar grina. Min storebrorsa är tyst.

Jag var ungefär sju år gammal när allt det här hände för många, många år sedan. Men, jag minns just detta ögonblick så extremt tydligt! Som att någon filmat vår lilla familj i vardagsrummet. Men, jag hade tur, jag var med om en schysst skilsmässa med föräldrar som inte var arga på varandra och hade bra kontakt. Men jag minns ändå hur min värld rasade ihop lite grann den kvällen när mamma stod i dörröppningen till köket. Allting blev annorlunda, jag blev lite annorlunda. Fast inte sämre! Bara annorlunda.

Har du varit med om föräldrar som skilt sig eller flyttat isär? Hur var det för dig? Berätta gärna!

Kram Jonna

Är dina föräldrar skilda? Då vill jag bara säga: DU ÄR INTE ENSAM!! För att du ska fatta hur vanligt det är så gjorde jag lite efterforskning:

♥ I Sverige gifter sig ungefär 40 000 par per år, och runt 20 000 av dessa äktenskap slutar sen i skilsmässa. Alltså hälften.

♥ Varje år är det ca 50 000 barn som är med om att deras föräldrar skiljer sig. 

♥ Ungefär vart tredje barn i Sverige har skilda föräldrar.

♥ Nästan hälften av alla som skiljer sig har svårt att komma överens den första tiden efter skillsmässan.

Den sista punkten visar hur många av er där ute som måste ha, eller har haft, det väldigt jobbigt på grund av en skilsmässa.

Nu när vi här på Mensbloggen vet allt detta så finns det bara en sak till att säga: Dags för nytt ämne igen!

Vad vill du veta om skilsmässor? Skriv här nedanför så lovar vi att svara!

Kram!

Ps. Jag och min lillebror Jonas har inte skilda föräldrar – än i alla fall. (Storebror Henrik ville inte vara med på bilden.)