Jag har nästan jämt känt mig stressad. Det är så mycket som ska hinnas med. När jag gick i sjuan var det nästan bara jag som inte hade dyra märkeskläder i klassen. Jag bodde i ett område där nästan alla hade mycket pengar och fick väldigt dyra kläder. Men min mamma och pappa tyckte inte det var ok att köpa en jacka eller ett par brallor för flera tusen. Nu fattar jag ju det och jag kommer bli likadan om jag får barn, tror jag.

Iallafall, så var jag verkligen skitstressad över det, så jag gick på loppis och köpte gamla, fula märkeskläder. Sen klippte jag av eller sprättade bort märkena och sydde på dom på mina egna kläder. Jag gjorde det så snyggt jag kunde. Men det kändes ändå stressigt, för tänk om nån skulle upptäcka det?!

Året efter så slängde jag alltihop längst in i garderoben och skaffade mig en helt ny stil av mammas och pappas gamla kläder istället;)

Är det nån kläd- och märkes-stress på din skola?

Kram!

När jag var yngre tyckte jag att det var skit-superviktigt att man hade samma stil som den man var ihop eller umgicks med. Exakt samma. Jag tittade bara på långa, smala, mörka indiekillar med stora näsor och insjunkna kinder. Visst låter det sjukt?! Tror att jag vara sån för att jag vara rädd att vara ensam. Tänkte att om jag har en kille eller bästis med samma stil som jag själv vet jag att åtminstone den personen aldrig kan tycka att jag är ”fel”. Nu i efterhand kan jag inte riktigt fatta hur jag tänkte, dumt att begränsa sig. Så mycket fördomar!

Dom senast åren har jag varit i hop med både, långa, korta, ljusa och mörka killar. Det viktigaste tycker jag är att man har kul ihop och att man respekterar varandras olikheter. Många försöker ändra på den dom är ihop med, det är egentligen helt galet. Om man gillar nån får man helt enkelt ta hela paketet, både stilen, dom bra och dåliga sidorna. Men självklart är det kul att visa nya saker för varann, ny musik, nya kläder, ny mat, och vissa gånger blir man superinspirerad och överraskad, och så blir man sådär lika varann ändå.

Fram för att dejta, hångla och bli ihop! Emos, brats, hip-hoppare, rockers, metal-fans och kickers i en enda härlig röra!!!

Vad tycker du? Skulle du kunna vara ihop med en punkare med hög, knallrosa tuppkam? Skriv och berätta om dina erfarenheter av olika stilar och kärlek.

PS: På bilden har jag och min kompis Rebecca bytt stilar på Halloween…