Nu undrar vi på Mensbloggen vad du som har skilda föräldrar tycker. Är det bra eller dåligt med skilda föräldrar? Känns det som att mamma och pappa mår bättre nu än tidigare eller är det ingen skillnad? Skriv gärna en kommentar om du inte hittar något svar du tycker passar!

 Loading ...

Jag kom att tänka på en sak när jag läste igenom alla era fina kommentarer här på Mensbloggen; vems fel är det egentligen att föräldrar skiljer sig?

Som barn är det väldigt vanligt att ta på sig skulden för att mamma och pappa inte pallar leva med varandra längre, att det är jag som barn som är orsaken till att de bråkar. Man kan få för sig att man kanske inte har varit tillräckligt snäll, att man inte har städat sitt rum så ofta som man borde, att man sagt emot för mycket eller vad det nu kan vara.

Men då vill jag bara säga det här: DET ÄR INTE DITT FEL!!! Dina föräldrar är vuxna människor som tar helt egna beslut, som kan bestämma över sina egna liv OCH som har ansvar för att du mår bra. Du har aldrig ansvar för dina föräldrar. Kan de inte komma överens är det deras problem, inte ditt. Kom ihåg det nu, skilsmässan beror inte på dig!

Sköt om er alla söta Mensbloggsläsare!

Puss och kram

Ps. Jag och mina föräldrar ska på fest. Lyckliga familjen… eller?

Efter att min kompis föräldrar hade skilt sig hade hon plötsligt väldigt många nya saker hemma. Och fler blev det. Varje gång vi träffades hade hon någon ny snygg pryl som hon stolt visade upp; en sådan där rosa freestyle till exempel som jag också gärna ville ha (freestyle var ungefär som en mp3-spelare fast med kassettband i – ja, jag vet att jag är född på stenåldern ), eller nya coola kläder, en ny cykel eller vad det nu var. 

Jag fattade inte riktigt vad som pågick. Det hade ju varken varit julafton eller hennes födelsedag, och jag fick aldrig sådär mycket nya grejer utan anledning. Då sa min mamma: ”Jag tror att de försöker kompensera för skilsmässan.” Mamma menade alltså att min kompis föräldrar gav henne saker och pengar för att de hade så dåligt samvete för att de hade skilt sig! De skämdes liksom, och för att hon inte skulle vara ledsen fick hon prylar. Nästan som en muta!

Jag vet inte om jag tycker det var någon bra idé. Jag tror inte min kompis blev lyckligare av alla grejer, bara bortskämd och lite väl skrytig ibland.

Vad tycker du? Är det rätt av skilda föräldrar att översösa sina barn med saker? Skriv!

Kramar!

Okej, nu tänker du kanske: ”Vad gör jag nu när jag precis har kommit på att jag som tjej gillar tjejer? Det vore ju rätt gött att träffa någon som är som jag och känner som jag. Men hur gör jag det i den här ministaden jag bor i?”

Lugn! Det finns ställen att träffas på, även om de inte är jättemånga och borde vara fler. Och skulle det vara dåligt med caféer eller liknande mötesplatser i just din stad, så finns ju alltid internet.

Jonna har tidigare skrivit om vart man kan vända sig om man vill prata om sin sexualitet, det inlägget kan du läsa här. I texten skrev hon bland annat om RFSL Ungdom som är ungdomsförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter. RFSL Ungdom finns på 20 olika ställen i landet och andordnar en massa kul grejer där man kan träffa andra homo- eller bisexuella från ens egen del av landet.

I Stockholm finns en fritidsgård för homo-, bisexuella och transpersoner i åldrarna 13 – 20 år som heter Egalia. Just nu vet man inte riktigt hur man ska få tillräckligt med pengar för att kunna fortsätta att hålla öppet, men vi håller tummarna att det ordnar sig OCH att det öppnar fler likadana fritidsgårdar på andra ställen i landet.

Har du något annat tips på hur man kan träffa killar och tjejer som är homo- eller bisexuella? Hur ser det ut i din stad? Skriv!

Puss puss!

I vår lilla film där Jonna berättade att hon hade flickvän, hade vi andra en massa fördomar mot homosexuella. En fördom är när man har en förutfattad åsikt om något eller någon.

Men varför finns det fördomar mot homo- och bisexuella egentligen?
Jag tror det handlar om helt vanlig rädsla. Rädsla för det okända. Och en person som är rädd för något kan hitta på de mest konstiga historier om det han eller hon är rädd för.

Men varför är man rädd för något? Jo, för att man har för lite kunskap! Många människor utgår ifrån att alla runt omkring dem är heterosexuella, och har inte tänkt på att kanske flera av deras klasskompisar eller vänner har en helt annan sexuell läggning än de själva. Och eftersom de inte har träffat på någon som är homo eller bi, inte vad de vet i alla fall, så förstår 
de kanske inte heller vad det innebär och då blir det lite läskigt.

För att det inte ska bli så här, så tror jag att det är jätteviktigt att vi alla är öppna med vilka vi är och inte försöker dölja vår sexualitet. Det är såklart lättare sagt än gjort, just eftersom det finns fördomar, men vi kan väl försöka?! Alla har rätt att vara sig själva!

Kraaam!

Ps. Jag säger STOPP till fördomar!

Jonna skrev tidigare om var ordet onani kommer ifrån. Men det finns ju en massa andra ord för att onanera. Jonna frågade runt lite bland kompisar, kollade på nätet och hittade lite olika ord och uttryck för tjejonani. Här kommer ett gäng!

 Loading ...

Att få ett glas O’boy på nattygsbordet av mamma när man onanerar, som Kitty berättade om, är nog inte så himla vanligt. Men vilken härlig mamma som inte flippar ut och börjar hojta utan lämnar lite eftermiddagsfika istället!

Många föräldrar skulle nog tycka det var jobbigt att se sitt barn onanera. Men varför är det så? Jag har några teorier.

För det första är ju onani lite tabubelagt, det har vi skrivit om tidigare. Och att det är så hemligt och konstigt kan ju bero på att det förr i tiden inte ansågs nyttigt att onanera, och då har man helt enkelt inte ens vågat prata om det och vågar fortfarande inte prata om det. Alltså tycker föräldrar helt enkelt att det är lite pinsamt och obekvämt.

Sedan tror jag också det har att göra med att föräldrar har svårt att se sina barn bli vuxna. När barnen som alltid har varit så små och gulliga börjar komma i puberteten och utveckla en egen sexualitet, så tror jag att föräldrar kan få lite panik. ”Vad hände?” ”Hur kunde det gå så fort?” ”Hon var ju 3 år alldeles nyss!” 

Istället för att acceptera att barnen håller på att bli vuxna människor så  försöker de glömma. Ungefär som strutsen som stoppar huvudet i sanden när det blir rädd! (Fast det är nog egentligen bara en myt.)

Jag tror att om föräldrar själva aldrig har pratat om onani och dessutom tycker det är läskigt att barnen själva håller på att bli sexuella varelser, så kommer de verkligen inte våga ta upp ämnet med sina barn. Då är det tur att vi på Mensbloggen finns, eller hur?!

Pussar!