När jag gick i högstadiet var gympan det värsta jag visste. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om det. Jag gillade inte att vara i puberteten, jag gillade inte när det kom hår och när brösten började växa ut. Min kropp och jag var inte vänner och hur fasen hade de då tänkt att jag skulle kunna stå naken ihop med andra och duscha?! Hela tanken var ju vansinnig!
Jag gjorde allt för att slippa duscha. I högstadiet tog jag med mig handduk och tvål in på toa och tvättade mig så gott jag kunde där. De andra tjejerna frågade såklart varför jag inte duschade med dem och jag svarade bara: ”Jag vill inte duscha med andra, jag gillar inte min kropp.” Det vara så synd egentligen, jag fattade verkligen inte att jag såg ut precis som jag skulle.
I gymnasiet var det så jobbigt med duschen att jag gick till skolpsykologen och fick ha en egen separat dusch. Annars hade jag vägrat vara med på gympan.
Känner ni igen er? Hatar ni också att duscha efter gympan?
Kram från Kitty!
Ps. Mitt nya nattlinne på bilden kan man ha när man inte gillar sin kropp… ehh, eller inte!
Jag minns hur mycket jag tittade och jämförde i omklädningsrummet efter gympan. Oftast var det ganska ledsamt. Sami hade enorma muskler, själv såg jag ut som en tändsticka. Janne hade redan fått könshår, själv var jag helt kal och len. Daniels hår var tjockt och lockigt, mitt var tunt, rakt och mjälligt.
Men nu vet jag att alla är missnöjda med någonting och att de flesta jämför sig med andra. Kanske kände sig Sami för grov och var avundsjuk på min smala lilla kropp.
Jag tror att det bästa man kan göra är att försöka bli vän med sin kropp. Att försöka hitta fördelar med hur man ser ut. Om man är missnöjd med sitt hår så kan man försöka tänka bort det och istället vara överlycklig över sin fantastiskt fina näsa.
I min klass vara det väldigt mycket prat om att vara snygg. Skulle man vara snygg skulle man ha långt hår, vara smal och ha bröst. Därför var det ett himla jämförande på gympan. Vi stod nakna eller halvklädda inne i det sunkiga omklädningsrummet både före och efter gympan. Detta var vad som brukade hända:
♥ Vi provade och jämförde varandras BH:ar.
♥ Vi jämförde längd och vikt.
♥ Vi undersökte vem som hade mest eller minst hår på kroppen.
♥ Vi höll in magen för att se vem som blev smalast.
♥ Vi granskade varandras bröst för att se vem som hade störst och ”finast”.
När jag skriver ”vi”, så menar jag nog mest de, för jag var kanske bara med en gång eller två, jag mådde så dåligt av det. Jag orkade inte försöka passa in i någon annans mall. Jag vara ju bara jag! Kanske var det därför jag vägrade vara med och duscha? Jag önskar bara att jag hade varit lite tuffare och vågat säga ifrån, för jag vet att det fanns andra där som mådde sjukt kasst av det som hände, men jag vågade inte.
Hur är det i ditt omklädningsrum? Vågar du säga ifrån när det blir för fixerat? Skriv!
Finne.s – n finnar 1. finskspråkig inv. i Finland 2 varblåsa i hud vid talgkörtel
…och jag blev inte så mycket klokare. Det där visste jag ju redan!
Men själva ordet finne, var kommer det ifrån?
Jag läser och läser i olika ordböcker och ser att det använts så tidigt som 1578 i en gammal läkarbok där en doktor skrivit om ”rödha finnar” i ansiktet. Sedan ser jag att även Carl von Linné ungefär på 1750-talet skrivit om att ”krama finnar” , att klämma finnar alltså.
På 1700-talet skriver man också i en jordbruksbok att grisar/svin har ”dintor eller finnar”. Och sjukdomen svamp i skäggbotten hos män kallas för skägg-finnar på 1800-talet.
Okej, så man har använt ordet i drygt 400 år men hur det kom till från allra första början, det kan jag inte läsa mig till. Men det har med allra största sannolikhet inte nånting med finskspråkiga invånare i Finland att göra.
Så för att inte göra någon från Finland sur säger jag från och med nu: Akne! Punkt slut.
När vi får finnar känner vi oss ju så himla fula. Men tänk då att vakna upp med ett finnutbrott och veta att du ska gå på en röd matta på kvällen, att det kommer vara fullt av fotografer och att dina finnar kommer vara i tidningar över hela världen dagen efter! Så har de det, Britney Spears och gänget! Det tycker jag man kan tänka på ibland, att ingen går fri, inte ens dom superrika och superkända.
Förutom Brittan så är både Cameron Diaz och Jessica Simpson ”kända” för sina acneproblem. Jessica gör ju tom reklam för en anti-acne-produkt. Så, du är lååångt ifrån ensam!
Idag var jag förresten på min första ansiktsbehandling nånsin, hon hittade bara 4 porer att klämma! För utom den stora hopplösa på hakan då. Det var konstigt med en främling som klämmer på ens nos.
Ibland kan det verkligen bli helt fel när någon försöker hjälpa.
När jag var tio år hade jag precis börjat komma i puberteten och hade små knottror i ansiktet. Det var liksom som pytte pyttesmå myggbett som satt på kinderna och lite i pannan. Själv tänkte jag inte alls på dem, men en dag sa en av mina föräldrars goda vänner: ”Nämen sådär kan du inte se ut!” Hennes man var läkare och han skrev ut en kräm för finnar som jag skulle använda, en sådan där kräm som man inte kan köpa på Apoteket om man inte har recept.
Krämen var alldeles för stark och där knottrorna satt blev jag jätteröd och fnasig. Så istället för att bli bra såg jag nu värre ut än tidigare! Dessutom hade den här kvinnan som säkert ville väl, fått mig att tycka att jag var ful och äcklig! Hade hon aldrig påpekat mina små ”myggbett” hade jag förmodligen inte brytt mig. Jag var ju inte alls ful och äcklig egentligen! Man kanske inte ska vara så himla ärlig alltid
Vad tycker du? Är det äckligt med pormaskar, finnar eller små knottror? Skriv!
Kram kram
Ps. Så här såg jag inte ut! Det är bara Kalle som haft lite roligt med bilden :)
Är det nåt fel på mig? Jag älskar att klämma mina killars finnar.
Har min kille en finne eller stor pormask så kan jag inte tänka på något annat. Det kliar i fingrarna, jag bara måste. MÅSTE!! Ibland mutar jag mig till det. Jag säger: ”Om jag får klämma den så lagar jag mat sen.”
Är jag galen, är jag konstig? Är det nån som känner igen sig? Just nu har det gått så långt att jag kallas Apmamman. Inte så smickrande.
Finnar är allra vanligast i ansiktet, men kan dyka upp på de mest oväntade ställen.
Jag minns att jag i mellanstadieåldern var väldigt imponerad av en kille som jag brukade se på simhallen. Han hade rikligt med finnar på ryggen och axlarna. Jag tyckte att det var smått fantastiskt att han hade lyckats få finnar där. Hur gjorde han egentligen? Hade han några speciella knep? Själv kanske han inte var alldeles överlycklig.
Några år senare började det hända mig att finnar dök upp på märkliga ställen. Armen, bröstet, axeln och till och med snoppen. Fördelen är med kroppsfinnar är att de inte syns under kläderna. Det blir en liten hemlighet mellan dig och finnarna. Nackdelen för mig var att jag fick en smärre chock när jag upptäckte att snoppen hade fått finnbesök.
Kroppsfinnar uppstår på samma sätt som ansiktsfinnar. Porer täpps till av talg och inflammeras. Precis som andra finnar ska man undvika att klämma och försöka att hålla dem rena och fina.
Vilket är det konstigaste stället du har fått en finne på?
Okej, du ska träffa en kille eller tjej som du verkligen är kär i. Ni ska för första gången träffas ensamma. Det är en lördag och när du vaknar på morgonen och ställer dig framför spegeln med tandborsten i handen så ser du den: FINNEN! Finnen med stort F. Mitt på näsan!
SVT Play
När jag gick i högstadiet var gympan det värsta jag visste. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om det. Jag gillade inte att vara i puberteten, jag gillade inte när det kom hår och när brösten började växa ut. Min kropp och jag var inte vänner och hur fasen hade de då tänkt att jag skulle kunna stå naken ihop med andra och duscha?! Hela tanken var ju vansinnig!
Är det nåt fel på mig? Jag älskar att klämma mina killars finnar.
Loading ...