Ni glömmer väl inte att man gör som man själv vill, att man inte måste ta bort sitt hår?! Men om man nu vill det så finns det många olika sätt att göra det på.

Det vanligaste är att raka av det. Då skär hyveln eller rakapparaten av hårstrået precis vid hudytan, men det finns fortfarande kvar i sin hårsäck under huden. Det är därför det växer tillbaks så fort och blir stubbigt. Den raka, avskurna ytan på håret gör att det kan kännas lite stickigt och gör ofta att man tror att man har fått grövre hår än innan, fast man inte har det.

Vissa gillar inte rakning och vaxar därför bort sitt hår. Vaxning är ganska svårt, och det gör riktigt ont, i alla fall de första gångerna. Man använder helt enkelt klibbigt (oftast varmt) vax som man stryker på håret man vill ta bort på kroppen och sen rycker man bort alltihop i ett enda snabbt ryck med en speciell remsa. Alltså inte vax som i bivax eller öronvax

Det är egentligen precis samma grej som att noppa bort hår med en pincett, fast flera på samma gång. Man drar helt enkelt ut hela håret, med roten, ur sin hårsäck. När man vaxar eller plockar så tar det längre tid för håret att komma tillbaks, för det måste bildas i hårsäcken först igen.

Jag känner en tjej som brukar plocka hela sin ”bikinilinje” med en liten pincett. Det tar en himla tid, och hon skriker ”Aaaj!” hela tiden. Hon säger att det är bättre än att vaxa, för vax gör ännu ondare. Det är nästan så att jag själv får ont när jag ser henne tortera sina stackars ljumskar. Varför inte bara låta dom små håren få växa kvar då?

Vad tänker och tycker du om vaxning pincetter och rakhyvlar? Kram!!

Ps. Om man inte vill ta bort håret kan man ju dölja det…

Jag tycker det är skitsnyggt med skägg på killar, men jag skulle inte gärna ha skägg själv… Jag tror att jag har någon inbyggd skräck i mig för att jag ska utveckla skäggväxt.

Två nätter innan jag skulle börja praktisera på ett radioprogram i P3 när jag pluggade för många år sen, så drömde jag något fruktansvärt. Jag gick upp på morgonen (i drömmen) och skulle göra mig i ordning för min första dag på praktikplatsen. När jag kollade mig i spegeln hade jag rosa kort hår och….SKÄGG! Mycket skägg också! I drömmen tänkte jag: ”Åh nej, jag kommer inte hinna raka mig innan jag ska iväg. Fast det måste jag ju! Å andra sidan kanske det inte är så bra ändå för då blir ju skägget bara ännu större och grövre nästa gång…”

Sen rusade jag iväg i min stora gråmelerade sov-t-shirt med en hammare i handen. Jag sprang över en massa grästuvor och uppför en trappa. När jag kom in på redaktionen där jag skulle vara pratade alla bara dålig engelska, trots att det var ett svenskt program…. Sen vaknade jag!

Enligt en drömtydningssida på nätet betyder skäggdrömmar att man känner sig manlig, att man försöker dölja något som t ex sin ålder eller dålig hy, att man bär skägget som en mask eller att man önskar att inte bli sedd… Hm, det verkar alltså inte betyda att man är rädd för att få just skägg. Konstigt.

Vad tror du att drömmen betydde?

Kram!

Minns ni Musikhjälpen i SVT? Det går strax innan jul och det går ut på att tre programledare är instängda i en glasstudio på stan där de sänder radio och TV dygnet runt utan mat för att samla in pengar till något bra, minns ni? För två år sen var jag en av programledarna. Vi fick in mycket pengar. Artisker kom och spelade och passade på att skänka instrument eller anta utmaninger.

En kväll så utmanade radioprofilen Annika Lantz mig att spara ut mitt hår under armarna!! Om jag klarade det fram till nyår så skulle hon skänka pengar (du kan lyssna på utmaningen här!). Själv berättade hon att hon aldrig rakar bort sitt, men det brukar ju jag göra, i duschen nästan varje dag. Men såklart antog jag utmaningen och det vara bara att ställa upp och börja spara hår!

Det tog tid, men efter ett par veckor syntes en liten gles buske! Det kändes ovant, men ändå inget speciellt. Jag trodde att min kille och mina vänner skulle reagera på det, men det var faktiskt ingen som brydde sig så mycket. ”Det får du väl ha om du vill…” sa de bara lite slött. Så det kanske inte är en sån stor grej det där med hår?

Inför det årets nyårskalas rakade jag mig, för då vara mitt uppdrag slut. Annika skänkte pengar till Musikhjälpen, som sedan gick vidare till flyktinghjälp. 500 kronor tror jag det var, bara för att jag sparat lite armhår!!!

Hur ser du på hår under armarna? Skriv!

Kram, Kitty

Vi hade nämligen hittat en skitbra grej (trodde vi) i en sådan där liten konstig postorderbroschyr som man får hem i brevlådan ibland. Där fanns ett erbjudande om en kräm som skulle ta bort allt hår på benen och hålla det borta i fleeeeera veckor! Det skulle inte bli någon stubb och huden skulle bli så mjuk, så mjuk. Och skulle man mot förmodan vara missnöjd med resultatet, kunde man skicka tillbaka burken.

Vi beställde varsin burk och testade. Halva burken gick åt bara för benen och inte höll sig håret borta i flera veckor – det tog ett par dagar sen var det stubb igen, fast lite mjukare än om man hade rakat.

Vi var INTE nöjda och skickade tillbaka burkarna tillsammans med ett mycket välformulerat brev som vi skrev på maskin (jepp, så gammal är jag!). OCH, vi fick faktiskt pengarna tillbaka!!

Trots den här första hyfsat dåliga krämupplevelsen, så använder jag ändå hårborttagningskräm idag till bikinilinjen, för jag tycker inte huden blir lika irriterad då som när man rakar. Men det där är ju olika för olika personer, som ni vet

Kram!

Ps. Min katt Zixten är sjukt sugen på att attackera mina tår…

Jag är ingen jättehårig person. Jag tycker inte att jag behöver hålla på och raka och vaxa runt den där bikinilinjen (insidan av låren, upp på magen typ) utan låter håret vara ungefär som det är. Jag brukar också använda bikinitrosor som är lite bredare, typ hipster-modell vilket täcker allt håret. Nästan allt håret.

När jag var på semester i somras märkte jag att jag hade en sjukt olydig hårtofs som liksom stack ut utanför bikinin, vilka trosor jag än hade. Så fort jag doppat mig och skulle gå upp, så stack den ut. AP-jobbigt!! Jättekonstigt att den bara stack ut på ena sidan och inte andra också… Det tog mig typ 10 minuter extra att komma upp ur vattnet eftersom jag fick hålla på och fixa och trixa med bikinitrosorna för att slippa visa tofsen.

Nästa år får jag kanske bada med cykelbyxa?

Kram Jonna

Ps. Här badar jag i somras med mina kompisar i en sjö utanför Uppsala. Tofsen bråkade även då. Min skalle är den näst längst till vänster

Ojoj! Nu ska vi snacka allvar! Vissa av er som läser har fått massor av hår under armarna och mellan benen, några av er har precis fått de första fjunen och flera har inget alls. Jag tänkte snacka könshårsmode för tjejer. Visst är det konstigt att det ens finns?

Håret runt snippan har vi ju för att skydda men det är inte alla som gillar det eller trivs med det, så det är många som tar bort det. Vissa tar bort lite i kanterna, andra lämnar kvar en liten strimma, och många vill vara helt släta och tar bort precis allt!

Vissa tycker att det är äckligt att vara renrakad, att de som tar bort allt hår ser ut som barn igen och inte som kvinnor, andra säger att den hårlösa trenden kommer från porrvärlden och vissa säger att det är för att det ser snyggt ut och är fräscht och rent.

Jag tycker att man får göra precis hur man vill, men kanske att man ska tänka efter lite innan man tar bort allt om man är lite yngre, håret finns ju faktiskt där av en orsak. Och raka aldrig bort något hår för någon annans skull eller för att du jämför dig.

Men som vanligt: det finns inget rätt eller fel 

Vad tycker du? Hur ser du och de i din omgivning på snipphår?? Skriv och berätta!

Kramar

Ps. Tänk om man hade haft rosa blommor på snippan istället för hår

Som jag berättat tidigare fick jag i somras för mig att jag var äcklig för att jag satt och dinglade med orakade ben i shorts på bussen. Det gjorde att jag tänkte massor på det här med hår. Att tjejer förväntas vara blanka och släta som i alla rakhyvelreklamer medan killars ben kan vara hur lurviga som helst. Deras armhålor också. Det tycker jag är jäkligt orättvist! 

Efter att jag tänkt ett tag tycker jag inte att mina orakade ben är äckliga längre, men jag rakar dem ibland ändå faktiskt. Men när äcklig-tankarna kommer och jag känner att jag MÅSTE raka benen försöker jag tänka på för vems skull jag rakar mig, egentligen. Är det för min egen eller för alla andras skull?

Jag tycker att alla för göra precis som de vill med sina hår! De tjejer(och killar!) som vill ha helt släta ben jämt ska få ha det och de som vill lurva ska få göra det, utan att känna sig äckliga!

Vad tycker du?

Kram Jonna

Så när jag var 13 började jag och min kompis raka benen. Jag hittade någon gammal rakhyvel hemma och provade först på ett pyttelitet område på benet (jag var ju trots allt lite orolig för att det skulle bli ännu mer hår sen, som mamma hade sagt) och tyckte det var så himla fint och slätt. Sen blev det hela benen. Lite för lite.

Men mamma var inte glad. En sommardag när vi var och hälsade på min mormor i Småland, gick jag, min kompis, mamma och mormor på stan. Då hörde jag hur mamma sa till min mormor med föraktfull ton i rösten. ”Vet du vad, de har börjat raka benen. Ja, herregud!”. Men efter det tror jag aldrig hon har kommenterat det mer. Mammor alltså…

Har dina föräldrar lagt sig i om du får raka benen eller inte?

Kram!

Ps. Mina ben på Korsika förra sommaren.