När började vi ta bort vårt hår på kroppen egentligen? En del hävdar att det var redan under antiken och andra att det kom under medeltiden. I vilket fall som helst har det här med att ta bort kroppshåret gått i vågor.

När min mamma var ung på 70-talet så var det mode bland tjejer att inte ta bort något hår alls, någonstans. Då var det hårtofsar under armarna, lurviga snippor och håriga ben som gällde. På den tiden var det inte så vanligt att män tog bort något kroppshår, möjligtvis rakade de sig i ansiktet, och tanken var då att kvinnorna inte skulle behöva göra det heller för att män och kvinnor skulle vara mer jämställda. Min mamma rakar fortfarande inte benen och det ser inte konstigt ut alls!

Vad tycker du, skulle det vara skönare om det inte var ”trendigt”, eller vad man ska kalla det, att ta bort kroppshåret? Måste vi verkligen raka oss? Skriv, jag vill veta!

Kram!

Sådär ja! Nu är det dags för nytt ämne igen. Den här gången ska vi snacka hår!

Nu är jag lite rädd att ni snart kommer bli sura på mig, för allt jag skriver är ju bara ”gör som du vill, jämför inte med andra, det finns inget rätt eller fel”. Men vad fasen ska jag göra när det är så det ligger till?! Det gäller så klart även hår

I puberteten så blir ju det här med hår lite aktuellt. Det börjar växa upp och ut på alla möjliga ställen. Under armar, i ansiktet, på bröstet, magen, benen och så klart – mellan benen.

Hur ska man göra nu då? Ska håret få vara kvar eller ska det bort? Några tycker si, andra tycker så, inget är rätt eller fel. Vill man raka sig så gör man det, vill man inte så gör man det inte. Huvudsaken är att man inte låter sig tvingas eller pressas till något man egentligen inte vill.

Vad tycker du? Hur känner du och vad tänker du? Jag vill veta, skriv!!

Kram från Kitty!

Ps. När man är på semester så stöter man på många typer av hår…

Så där stod jag och mina tjejkompisar och sa framför spegeln när vi var yngre. Och alltid svarade vi varandra: ”Nej, inte du! Du som är så smal och fin!”, ”Nej, inte så smal och fin som du är!”, ”Men du kan ju inte säga något eftersom du är så smal… ” bla bla bla bla…

Egentligen var vi sjukt osäkra på om vi dög eller inte och vi hade massor av rädslor och komplex. Och det där vi sa till varandra kanske hjälpte för stunden, men nästa dag höll vi på likadant igen.

Att hålla på att övertyga en kompis med komplex att hon/han duger, är smal, fin och bra, kan ibland kännas som helt omöjligt. Det hjälper inte! Det beror ofta på att osäkerheten sitter så långt in och kanske handlar om en massa saker utöver utseendet.

Jag tycker man ska peppa och stötta varandra men märker man att en kompis bara får mer och mer komplex och oroar sig  alltmer över vikt/utseende, så hjälper det inte alltid med pepp och stött. Då tycker jag att man istället ska peppa den kompisen till att snacka med någon vuxen, typ kuratorn på skolan eller ungdomsmottagningen. Ibland behövs det extra stöd för att komma loss ur vikt- och utseendekomplexen. Det behövde jag!

Hur gör du för att stötta?

Kram Jonna

Ps. Ibland pratar jag med mig själv framför spegeln. för att peppa och stötta mig själv liksom! Det funkar faktiskt!

Under hela min uppväxt höll mamma på med de mest märkliga dieter. Det var flyvärdinnedieter, stenåldersdieter och ryska rymddieter. Ett tag åt hon bara ananasringar på vardagarna och frossade i kött och ostar under helgerna. Inte särskilt hälsosamt.

En kompis till mig brukar strunta i mat och äta nutrilettkakor istället. Otroligt märkligt tycker jag. Kakorna innehåller ju kalorier precis som mat gör, men är inte lika nyttiga. Man kan inte gå ner i vikt genom att ersätta maten med bantningskakor. Och man behöver faktiskt mat för att må bra!

Andra tokiga dieter:

♥ Fasta
Att strunta i att äta är otroligt dåligt för kroppen och gör inte att man förlorar vikt i det långa loppet.

♥ Fruktdieten
Att bara äta frukt gör att man får i sig alldeles för mycket socker och alldeles för lite protein.

♥ Popcorndieten
Går ut på att man ska äta galna mängder popcorn varje dag. Väldigt konstig metod med tanke på att popcorn innehåller farliga transfetter.

Har du hört om några andra konstiga dieter?

Kram!

Ps. Bilden på Sveriges första flygvärdinnor är från 1946!! Undrar om flygvärdinnedieten fanns på den tiden…

När jag gick i högstadiet fanns en tjej i min klass som var jättesmal. Hon åt som alla andra i matsalen och lika mycket godis men hon var bara smal. Några killar kallade henne för skelettet och hon verkade tycka det var skitjobbigt.

Folk tittade på henne på gympan också. Hon försökte ofta förklara sig och säga typ: ”Jag kan äta hur mycket som helst det hjälper inte!” Då minns jag hur några tjejer (som var kurvigare) sa: ”Men du ska inte klaga, du är ju smal! Tänk på oss som vill bli smalare!” Då såg hon ännu ledsnare ut. Som att hennes komplex inte fick finnas, för att hon var smal!

Jag vet att det kan vara minst lika jobbigt att vara smal och vilja bli lite rundare som att vara tjock och vilja bli lite smalare. Så här kommer tips för att må bra:

♥ Ät 3 riktiga mål om dagen och gärna ett par mellanmål
♥ Ät varierad mat inklusive frukt och grönt
♥ Träna så du bygger lite muskelmassa, det gör att man ökar något i vikt

Men bästa tipset; prata med en dietist som du kan få kontakt med genom skola eller ungdomsmottagningen. Dietisten vet hur du ska äta och träna så din kropp mår som bäst.

Glöm heller inte att vissa är smalare, andra är rundare och så är det bara. Tur att vi är olika tycker jag. Skulle varit sjukt trist annars!

Kram Jonna

Ps. Undrar om den här katten har smalkomplex…

Ibland hör man om folk som verkar hata fett och vill banta och bränna bort varenda gnutta. Det låter nästan som att fett skulle vara elakt, dåligt och skadligt. Någonting ur en väldigt läskig skräckfilm.

Men fett är ju faktiskt väldigt bra och livsnödvändigt!

Underhudsfettet är en energireserv som kroppen tar av om man blir sjuk. Dessutom håller underhudsfettet värmen och skyddar kroppens inre organ. Om man har för lite underhudsfett så blir man sjuk.

Tjejer har mer underhudsfett än killar och bör inte ha under 17 procent. Om man har för lite fett så fungerar inte kroppen som den ska och man slutar få mens.

Det är lätt att tro att låg vikt och pyttelite fett är hälsosamt, men så är det inte.

Kom ihåg; den hälsosamma kroppen har minst 17 procent fett. Fett är nyttigt!

Kära, älskade Mensbloggsläsare! Nu blir jag riktigt orolig.

När vi började skriva om komplex och vikt förra veckan, så var det för att vi hade fått så många kommentarer från tjejer och killar som inte gillade sina kroppar. Vi ville göra allt för att ni ska förstå hur dumt och farligt det är med dieter, ätstörningar och att vara så fokuserad vid sin vikt. Men nu har vi fått ÄNNU fler kommentarer och frågor om hur man ska gå ner i vikt, bli av med sina höfter, lår, mage…

Snälla, snälla, ni måste förstå att ni är vackra och bra som ni är!!

Alla blir vi jättepåverkade av reklam, coola kändisar, snygga människor i tidningar, på film och TV, och kanske känner vi till och med att vi vill se ut som dem, men de är ju inte vanliga!!! Ni måste komma ihåg det! De kämpar jättemycket för att se ut som de gör, har massor av anställda som hjälper dem med mat och träning, och ofta är de inte friska och sunda. En del tar till och med mediciner eller knarkar för att hålla sig smala. Det är faktiskt helt sjukt!

Så! Kan vi alla bara enas nu om att vi ska tycka om oss själva precis så som vi är?! Ingen mer viktpanik nu.

Kramar!

BMI betyder body mass index och är en formel för att räkna ut om man är för fet, smal eller helt lagom. Uträkningen är så här: Vikt / (längd x längd) = BMI. Normalvikt är mellan 19 och 25 i BMI.

Problemet med BMI är att det inte tar någon som helst hänsyn till om man jättemycket muskelmassa eller har tjock benstomme. Alla kroppar är ju olika så man kan inte ta fram en matteformel och tro att den ska passa på alla! 

Eftersom muskler väger mer en fett (det är faktiskt så) så kan en elitidrottare ha skyhögt BMI trots att hon inte har en gnutta överflödigt fett.

En person som har kraftig benstomme kan ha högt BMI trots att hon har en väldigt hälsosam kropp.

Så mitt tips till er är: Strunta fullkomligt i BMI!!!

Kram från Manne!

Ps. Jag skulle gissa att den här tjejen har galet högt BMI, utan att vara överviktig överhuvudtaget. Tvärtom…

Sjukt bra fråga. För vissa är den asviktig, för andra är den inte viktig alls. För vissa som är så överviktiga att de blivit sjuka och mår jättedåligt eller för de som inte kan gå upp i vikt hur de än kämpar, kanske vikten är det allra viktigaste i livet medan det för andra inte spelar så stor roll alls.

För mig var vikten superviktig ett tag i livet. Då trodde jag att jag skulle bli både lyckligare och mer lyckad ju mindre min vikt var. Nu vet jag att det inte stämmer. Att det i de flesta fall inte spelar någon stor roll för lyckan eller hur lyckad jag är som människa vad vågen står på, utan det viktiga är hur jag och min kropp mår.

Att stirra på siffror på vågen och göra dem till det viktigaste i livet har bara gjort mig ledsen. Jag väger mig inte längre faktiskt. Tycker det känns onödigt eftersom jag vill försöka känna efter hur jag mår inifrån och ut och inte tvärtom.

Hur viktig är vikten för dig? Berätta.

Kram Jonna!

Det var i slutet av 9:an. Min klass var på
väg med färjan över till Köpenhamn (Öre- sundsbron fanns inte på den tiden). Vi skulle gå på Tivoli och fira att högstadiet snart var över. Det var varmt och soligt ute och jag hade ett par superkorta jeans- shorts på mig.

Hela båten var full av klasser från alla möjliga skolor som skulle över till Danmark, och jag och mina kompisar började snacka med några killar som gick i ettan på gymnasiet. Vi satt allihop runt ett bord, och ni vet hur det blir när man sitter ner – låren flyter liksom ut. Efter en stund hör jag en av killarna viska lite halvhögt till sin kompis: ”Kolla vilka feta lår hon har!”, och så pekade han på mig.

Jag hade aldrig tänkt på att jag skulle ha fetare lår än någon annan, så jag blev helt chockad. Shit! De här shortsen kan jag ju inte ha! Jag har ju feta lår!!!

Det tog faktiskt 16 år innan jag vågade ha korta shorts på mig igen. Visst är det helt sjukt?! Bara för att en kille jag inte ens kände snackade en massa goja! Usch.

Har du fått höra något om din kropp som du inte ens själv hade tänkt på tidigare? Skriv!

Kram från Tora

Ps. Mina lår uppifrån, en dag i september 2010…